Är stress farligt?

Det spelar ingen roll att man äter hälsosamt, tränar regelbundet och har en välsvarvad kropp om man ständigt är stressad och kroppen försöker tala om att den inte mår bra.  Jag skulle vilja påstå att stress är den faktor i den moderna människans livsstil som kan orsaka störst skada. Men det är skillnad på stress och stress. All stress är inte farlig, ibland är stress till och med nödvändig.

Att kunna bli stressad är livsviktigt. Stress är ett tillstånd som människan från början behövde för att kunna fly från faror. Om ett farligt rovdjur dök upp skulle hjärnan direkt skicka ut stresshormoner till kroppen så att vi kunde fly snabbt. Stresshormonerna gjorde att kroppen ströp energin till saker som var onödiga för stunden, till exempel matsmältningen, och öste på med energi till musklerna som vi kunde springa därifrån med istället. Hjärtat började slå snabbare och andningsfrekvensen ökade så att musklerna skulle få tillräckligt med blod och syre för att kunna fly.

Precis likadant fungerar det faktiskt idag när vi blir stressade. Människans kropp har inte ändrats särskilt mycket sedan den tiden vi var tvungna att fly från rovdjur, men våra livsstilar har ändrats. När vi är sena till bussen kan vi känna igen oss i urtidsmänniskans situation ovanför. Vi får plötsligt bråttom och kroppen ställs in på att skynda sig. Sådan stress är inte det minsta farlig. Både urtidsmänniskan som sprang ifrån rovdjuret och vi som springer ikapp bussen blir nämligen av med våran stress så snart vi har klarat oss undan från rovdjuret eller satt oss på bussen (eller missat den och bestämt oss för att vänta på nästa). Under sådan stress har alla stresshormoner använts till just det som de ska användas till. Vi har "sprungit av oss" stresshormonerna och vi får pusta ut efteråt. Det samma gäller för oss ryttare inför en tävling eller annan prestation som vi blir nervösa inför. Stresshormonerna ligger redo att användas och när vi går in och rider vår tävlingsklass använder vi dem och har faktiskt nytta av dem för att kunna prestera på topp.

Det som däremot blir en farlig stress är den stressen som ligger och pyr i våra tankar, dag ut och dag in. Vi kan vara stressade över att vi har mycket att göra. Över att det är något vi inte är riktigt nöjda med. Över att vi har för höga krav på oss själva. Eller för att vi är oroliga över att något ska hända. Med andra ord, all stress som vi inte direkt får något utlopp för. Har vi mycket på vår agenda och stressar över det producerar kroppen precis samma stresshormoner som om vi skulle fly från ett rovdjur - men sedan blir stresshormonerna aldrig använda i någon språngmarsch! Istället finns de kvar i kroppen och ställer till oreda. Att ha förhöjda nivåer av stresshormoner under längre perioder är verkligen inte naturligt för oss. Kroppen blir förvirrad och gör sitt bästa för att svara på stresshormonernas signaler.

Vad händer om man är långvarigt stressad? Till en början märks det inte så mycket. Man kan få ont i magen, bli mer hungrig än vanligt, bli mindre hungrig än vanligt, få ont i huvudet, bli öm i musklerna, få svårt att sova, tappa hår, få utslag på huden, få sköra naglar, få hjärtklappning, känna sig nere, bli irriterad, känna sig trött... Alltså problem som alla kan få under olika perioder i livet, och därför brukar man inte koppla ihop dem med just stress. Det är vanligt att personer i omgivningen reagerar på att en person är stressad: "Ska du inte ta det lite lugnt ett tag?" men personen själv märker inte av någon stress alls. "Vadå, jag är inte stressad!?" Man stannar aldrig upp tillräckligt länge för att märka av kroppens signaler. Många som har gått för länge med långvarig stress utan att göra något åt den och blivit allvarlig sjuka innan de stannat upp, säger i efterhand att kroppen faktiskt gav dem en massa signaler på att något inte stod rätt till, men att de inte märkte av det just då.

Det ÄR viktigt att ta kroppens varningssignaler på allvar. Gör man inte det riskerar man att bli allvarligt sjuk både fysiskt och psykist. Utmattningssyndrom kallas det när man har flera problem efter långvarig stress, precis som det låter på namnet är kroppen utmattad. Inte vanligt trött eller utmattad som många använder i det vardagliga språket, utan på riktigt så utmattad att kroppen inte längre fungerar som den ska. Saker som innan var helt självklara, till exempel att gå och posta ett brev, kan vara helt omöjliga att genomföra. Man kallar det även utbrändhet eller att ha gått in i väggen. Problemen blir helt olika för olika människor, men några vanliga exempel är ångest, depression, yrsel, svårt att orientera sig och koncentrera sig, svårt att minnas saker, trötthet som inte går att sova bort, ljud- och ljuskänslighet, kronisk huvudvärk/migrän, förstoppning, högt blodtryck, muskelvärk... Och framförallt ett försämrat immunförsvar som ökar risken för andra sjukdomar.

Nyckeln till att hjälpa kroppen när den börjat skicka ut varningssignaler är stresshantering. Nu blir detta inlägget väldigt långt (sorry!) så jag ska skriva mer om stresshantering en annan dag, men jag vill bara nämna det nu. Ibland finns det saker i livet som man blir stressad av, så kallade stressorer, som man faktiskt kan plocka bort från ens liv. Det kan till exempel vara en särskild miljö man inte trivs i, som man kan byta till en annan miljö. Men oftast är det inte så enkelt. Antingen kan man inte eller så vill man inte plocka bort det man blir stressad av. Då finns det något som kallas: "Det är inte hur man har det, utan hur man tar det." Det kan låta väldigt hårt, men det som menas är att stressen egentligen inte skapas i och med att vi befinner oss i en viss situation, utan beroende på hur vår hjärna uppfattar situationen och bestämmer sig för om det är nödvändigt med stress eller inte. Man kan alltså lära sig att inte bli stressad av något som man kanske i vanliga fall skulle bli jättestressad av. Det kallas stresshantering och det finns massor av saker man kan göra helt på egen hand för att lära sig att hantera stress. Det är minst lika viktigt som prioritera hur man äter och rör på sig. Jag återkommer med tips!