Återblick 2016 - LORD LOOP SB!

Här kommer nu en återblick på LORDS år 2016! Ett inlägg som jag hoppas ni uppskattar då det innehåller både framgång och motgång som vi tog oss igenom!

Han började året på Strömsholm med två felfria rundor i 120 och 130 klasserna! Hoppade sedan några klasser i Enköping, Hamre och Mantorp med lite blandade resultat. Avslutade med en felfri runda i Mantorp innan det var dags för utomhustävlingarna att dra igång.

Första utomhusstarten var på Sundbyholm och han hoppade felfritt i en 120 klass och var placerad. Hoppade därefter en 130 klass med ett nedslag och avslutade sedan helgen med en felfri runda och placering i 125 klassen!

Helgen därpå var vi på Sundbyholm igen och hoppade två 130 klasser med ett nedslag. Avslutade med en felfri runda i 125 klassen och en tredje plats!!!

Jumpclub var nästa tävling. Vi startade en 130 klass och var felfria! Det regnade så det var lite slirigt på gräset men LORD gjorde en fin runda, han brydde sig inte om underlaget.

Vi gjorde en start hos Sportriders, felfritt i en 125 klass!

Strömsholm var nästa tävling, första gången som LORD hoppade på den fina banan bakom slottet! Han gjorde det jättebra! Var felfri och placerad i två 130 klasser, kom sjua och trea!!!

Efter Strömsholm så var det nationell tävling hos Sportriders. Där började vi med att hoppa felfritt i 130 klassen! Därefter blev det DEBUT i 140 klass!!!! Resultatet var kanske inte det bästa med två nedslag och sedan lite tidsfel, men vad gjorde det när resten var så bra! Härlig känsla och stor glädje att vara uppe på lite höjd igen!

Efter 140 debuten så hade vi en tävlingspaus på lite mer än tre veckor. Vi startade upp igen hos Sportriders (har sagt det innan, det är en favorit tävling) LORD fick hoppa lite lågt, en 120 runda som han var felfri och placerad i. Hoppade sen 130 med ett nedslag.

Varberg var nästa tävling, en tävling som jag verkligen tyckte om. Det gjorde inte LORD. Han blev väldigt spänd och stressad av den stora banan. Även framridningen som hade en cykelbana på asfalt på andra sidan en vall. (LORD hörde bara hovklapper från de som gick på cykelbanan, men såg de inte för vallen var emellan) De stora läktarna som omgav arenan gjorde honom också stressad, det hördes när man gick på den och det gillade inte min häst. Han for runt och var stressad, stod på bakbenen och ville bara till sina kompisar i stallet. Så det var ett riktigt bakslag som satt mig på prov inför framtiden. Jag åkte hem och funderade på hur han skulle vara på nästa tävling.

Sundbyholm var tävlingen efter Varberg och jag hade klurat en hel del på hur jag skulle lösa alla situationer som kunde uppstå. Det första jag ändrade på var att jag satt upp vid lastbilen och inte vid banan. Så fick Björn leda oss till framridningen. Då kände LORD sig trygg. I Varberg när jag skulle rida ner till banan så skulle han bara slänga sig runt och tillbaka till stallet. Det ville jag inte att han skulle tänka på nu, utan det skulle kännas tryggt för honom. Undvika allt som kan framkalla stress. Det gick bra!
När vi kom in på framridningen så kände jag att han var lite sprallig och istället för att som jag brukar börja trava och rida lite övergångar och öppnor så lät jag honom rulla igång i galopp om han ville. Så rullade vi bara på så runt fyrkanten några varv och släppte ut lite spänningar. Satt ingen press utan bara mjukt och framåt. Saktade av lite emellanåt och lät honom stå i ett av hörnen och bara titta på banan och framhoppningen samtidigt som jag klappade honom. Han är lite rolig LORD, han brukar vända bak huvudet och nosa på min fot och så vill han att jag kliar honom i pannan, så det har vi gjort mycket på framhoppningarna!
Framhoppningen gick bra, sen var det dags att gå in på banan för vår tur. Jag travade runt lite medans ekipaget före oss hoppade. När jag sedan skulle fatta galopp och vi fick startsignal så gick det inte. LORD började backa, snurra runt och skulle inte framåt. Lyckades få fram honom tillslut och då hade våra 45 sekunder som man har på sig att passera startlinjen från att man fått startsignal passerat. Här kommer film på rundan, man hör att domaren säger att tiden har startat innan vi hinner passera startlinjen. Man får ju starta men det är svårt att hinna i mål innan maxtiden som man har att ta sig runt banan har runnit över. Nu gjorde inte det så mycket, jag var glad att jag fick honom att galoppera igång och sedan hoppa runt felfritt på hinder!
När jag kom ut från tävlingsbanan så var Björn där vid utsläppet och tog LORD och ledde honom istället för att jag skulle rida av honom. Ville inte att han skulle bygga upp stress ute på travbanan och vilja slänga sig till lastbilen.

Till nästa dag ändrade jag på en del till i upplägget. Jag gick inte in på banan så att vi kunde trava runt när de före oss hoppade. Det blev ju inte bra dagen innan. Så jag väntade på framhoppningen och galopperade in när jag precis skulle få startsignal och direkt starta. Det funkade bra, vi hoppade igång. Sen mitt i banan så passerade man ingången till framridningen, där slog LORD på en snurrdans och skulle försöka med något annat än fortsätta banan. Jag höll mig bara lugn och försökte få fram honom. Lyckades svänga runt och precis då kom ett ekipage som vi fick lite "draghjälp" av och kunde fortsätta banan.
Här en film på rundan:

Det absolut viktigaste när det uppstår sådana här situationer, det är att hålla sig lugn. Skulle man bli förbannad och sparka på hästen, då förstör man allt förtroende man byggt upp. Våld löser INGENTING! Utan man måste sätta sig in i hästens tänk, Nästan tänka som en häst. Varför, hur och lösa det smart. Jag tycker att jag lyckades bra med LORD. Tredje dagen gick allt jättebra! Satt upp vid lastbilen, Björn leder oss ner till framridningen. Värmer upp utan press, börjar att galoppera av lite. Väntar in i det sista att gå in på banan, Björn leder fram LORD till insläppet. Jag galopperar in och startar direkt. Vi hade ett nedslag men inga andra problem runt banan. Passerar ingången till framhoppningen två gånger och han har inte en tanke på att bryta av som dagen innan. Det beror säkert på att han fick en bra runda dagen innan och byggde upp förtroendet ännu mer. När vi kommer ut så möter Björn upp oss och tar LORD. Björn har varit en stor del i att LORD har fått tillbaka modet igen. Hans lugn och hur vi löst alla olika delar tillsammans.

Efter den helgen på Sundbyholm så åkte vi upp till Borlänge och tävlade helgen därpå. Det är alltid trevligt att åka upp till dalarna och tävla. Tävlingen var på Rommetravet. Vi hade superfin uppstallning och hästarna trivdes. Vi höll samma plan med LORD att Björn ledde oss från stallet till banan. Det var en liten bit mellan framhoppningen och tävlingsbanan och där ledde Björn oss också, allt för att hålla LORD trygg. Red inte in på banan förens det var vår tur och allt gick bra. Vi hoppade två 130 klasser. I den första hade vi ett nedslag. I den andra var vi felfria och delade segern!!!

På torsdagen veckan efter Borlänge så åkte vi till Sundbyholm och startade två klasser, en 130 och en 140. Björn var med som den klippa han är och vi fortsatte med vår procedur med allt att leda, inte gå in på tävlingsbanan för tidigt osv. Så fortsatte vi resten av utomhussäsongen och det kändes att LORD blev tryggare och tryggare för varje gång.

Vi gjorde två tävlingar till utomhus på Sundbyholm och hoppade 130-135-140 klasser. Vi var felfria i nån 130. Hade ett eller två nedslag i 135-140 klasserna. Sista utomhusstarten var i en 135 klass. Där hoppade vi dubbelnolla och kom sexa!!! Vi avslutade med att gå in på prisutdelning och galoppera ärevarv och LORD var så duktig och lugn!

Förstå vilken lycka, att lyckas vända en stressad häst till en helt lugn och trygg häst som står på prisutdelningen och vill bli kliad i pannan! Då har man gjort allt rätt! Tänk och klurat och lös problemet på ett lugnt sätt. Jag är stolt!

Inomhus började i oktober på Strömsholm. Vi hoppade dubbelnolla i 130 klassen och fick pris. Gjorde inomhusdebut i 140 klass med några pet.

Sen gjorde vi fyra 130-135 klasser på rad med ett nedslag på Hamre och Strömsholm. Tänk så lätt en bom trillar!

Avslutade säsongen med en jättebra 135 runda i Södertälje, ett nedslag men en fantastisk känsla.
Det var ett bra år och jag hoppas ni uppskattade mitt långa inlägg om hur man kan stöta på både framgång och problem och ta sig igenom det och avsluta på ett bra sätt! Vem har sagt att det är en dans på rosor det här?! ;-)

LORD med sin trygghet på tävling, Björn!

Jag tänkte även om en del i hans vardagliga träning. Det är nästan alltid bara jag som rider honom. Ut i skogen så brukar även Towe och Malin skritta honom. All annan träning är det jag som gör med LORD. Det blev mycket uteritt med trav och galopp på grusvägen. Massa galopp på stubbåkern. Red dressyr ute på fälten. Jobbade honom i longering två gånger i veckan i en period. Trav och galopp jobb över bommar i longeringen så att han inte skulle behöva ha någon på ryggen alla dagar utan att vi kommunicerade från marken. Jag tror att allt det här som jag jobbade med och ett enormt tålamod löste problemet. Det hade varit lätt att tappa tålamodet och bli arg. Det hade inte löst någonting. Han kan sätta mitt tålamod på prov nu med, senast förra veckan. Det är bara att koppla in känslan och rida, hur lång tid det än tar. Belöningen när man gör om övningen två dagar senare och allt bara klaffar, då kan man höra mitt jubel långt utanför ridhuset!!!

Min stora känsliga men så fina häst!

Lycka!



Tack för att ni orkade läsa mitt långa inlägg ;-)