Att åka på tävling själv.

Jag fick en kommentar från Cornelia Leitner i ett tidigare inlägg från i söndags. Hon undrade hur det är att åka själv på tävling?

Caroline, jag tänkte att kanske fler undrar, så du får ett helt inlägg :-)

En del av mig tycker att det kan vara ganska skönt att åka iväg själv, men då är det roligast när man åker på träning. Då är det bara jag och Cajza som är ute på äventyr tillsammans, det finns ingen man måste prata med eller umgås med under bilresan. Därför brukar jag tycka att det är ganska skönt att bara sitta tyst i bilen och lyssna på musik.

Men träning är helt annorlunda från tävling.

Inför att åka på tävling själv så tror jag att det handlar om vilken typ av häst man har. Cajza är lugn och snäll tills man börjar hoppa fram, för då taggar hon till. Men direkt när man kommer ut från banan så varvar hon ner igen och blir lika snäll o gó som vanligt.

Vid lastning så går med henne fram till rampen och ber henne kliva in utan mig, vid utlastning så drar man lite i svansen så kommer hon snällt och fint ut. Hon är supersnäll att veterinärbesiktiga och vem som helst kan verkligen hålla henne medan man klär på henne utrustningen.

Det gör allt så mycket lättare!

Dock tycker jag alltid att det finns supersnälla och hjälpsamma personer på tävlingsplatserna, så för den delen är det aldrig några problem.

När jag har bett någon hålla i henne vid bangång eller med hjälp att höja/sänka hinder på framridningen så har jag aldrig fått ett nej.

Ett tips till är att vara social, prata med de som parkerat brevid, om inte för att det är superkul att träffa nya människor så kanske ni kan hjälpa varandra?

På framhoppningen brukar jag se om någon verkar hoppa fram enligt liknande plan som jag själv. Kanske startar den ryttaren precis före mig? Då är det inte svårare än att jag brukar fråga vilket nummer han/hon har och fråga om jag kan få "följa med" på framhoppningen?

Nackdelen med att åka på tävling själv är att man inte har någon att "teorisera" med. Hur ska jag rida i den svängen, för Cajza kan göra si eller så..
Sen är det för mig ganska skönt när Per eller Emelie åker med. De vet precis hur jag reagerar på en tävling om jag blir nervös eller spänd, då blir det peppande ord som kommer utan att man ens bett om det :-)

Om någon är tveksam till att åka på en tävling för att det inte finns en medhjälpare som kan följa med så tycker jag inte man ska vara orolig!

Alla på tävlingsplatsen gillar ju hästar och är där för att ha en rolig tävling. Det löser sig alltid!

/annelie