Att bygga en mental styrka

Hej hej hallå Dagboken!

Jag har strutsat! Dvs stoppat huvudet i sanden.. Skämt o sido. Jag har behövt en tid för återhämtning och arbeta med de byggstenar jag har för att mentalt komma vidare.

Att bygga upp sin mentala styrka är en process som kräver tid, tålamod och engagemang. Jag har kämpat under flera år med att bygga min, och jag är långt ifrån framme i mål. 
Jag försöker att ha en positivt mindset till saker. Hellre att jag har utvecklingspotential till något svårt än att "det här kommer jag aldrig klara av.."
Ser möjligheter och lösningar istället för hinder och problem.
En av utmaningarna är att se läranden och hitta sätt att växa och utvecklas från dem då det inte gått som jag hade planerat eller förväntat mig. 

En mentalcoach visade mig en riktning där jag förstår för mina egna styrkor och svagheter samt vad som motiverar och inspirerar mig.
Jag vågar nu utmana mig med nya utmaningar och att ta risker utanför min komfortzon för vi som ekipage ska utvecklas.

En form av mindfulnessövning jag gör är att visualisera min ridning. Jag har skrivit tidigare blogginlägg om det, för just det att visualisera och är så betydande för mig.

Jag försöker också att prioritera min/vår fysiska, mentala och emotionella hälsa genom att regelbundet träna, äta hälsosamt, få tillräckligt med sömn och ta regelbundna pauser för avkoppling och återhämtning.
När hästarna vilar så får de antigen en aktiv vila, arbeta i skritt över stock och sten i skogen och se spöklika saker, eller så får de en promenad med Husse där de får vila huvudet från alla måsten.

Kom ihåg att att stärka din mentala styrka är en kontinuerlig process som kräver övning och engagemang över tid.

Var tålmodig med dig själv och var beredd att göra det arbete som krävs för att uppnå dina mål!

Sen är det såklart så oerhört viktigt med att ha roligt tillsammans med sin häst. 
Just det att ha roligt är en sak jag har riktat mer fokus åt den senaste tiden. Vardagen tog sig en riktning i att inte vara så rolig, glädjen med att prestera försvann. 
Nu en tid senare, med en hel del mentalträning varvat med de mjuka värdena - ha kul :-) så börjar det att ljusna faktiskt. 
Det heter ju blod svett och tårar och det är precis vad det är. 

Nya vägar - nya delmål
Nu en tid senare när jag kan se min egen mentala resa i backspegeln så är jag tacksam för all de hjälpmedel jag fått med åren, att kunna på egen hand läsa igenom och boosta mig mentalt. Och att våga öppna mig hemma med att "idag mår jag inte så bra". 
Att bryta samman är inte ett tecken på svaghet, det är ett tecken på att man har varit stark för länge.

Jag satte upp nya mål, skapade oss nya vägar att gå. 
Ett delmål var att ta med Romeo ut på banorna igen. Och att "bara visa banorna", ut och ha roligt, ta dagen som de kommer. jag bestämde mig för att låta Dux erfarenhet spegla av sig i mig, den trygghet han ger mig tar jag med mig ut med Romeo.
Och det visade sig att det var ett sätt som fungerar för oss!

Romeo går från klarhet till klarhet och han uppvisar en otroligt spillevinkglädje som rent av är smittsam!
Vi har en start kvar denna säsong. Nytt personbästa på 78,5%. Helt galet bra! 
Han blir lätt spänd så jag behöver rida med en mjuk känsla och inte elda upp mig för hans små hyss. Han pendlar mellan kaxig mupp till lilla Nasse...

Dux han har fått tagit det lite lugnare och han har nu återhämtat sig från "olyckan" på senhösten. Han kollades upp av veterinär som då inte fann något. Men nu i efterhand så upptäcktes en skada som nu ser ut att ha läkt fint!
Han har jobbat igång sakta men säkert där fokus helt har vart stärkande övningar. Lite starter har vi gjort. Och en ritt gav oss 80,5%! 
Dux är het och på nu och det märks att nu är han redo för mer, och det är en utmaning i att inte redan igår ta klivet upp och "göra mer". Sakta men säkert tar vi steg för steg tillsammans. Han (vi) gör moment han fullkomligen älskar! 
Han och Jumjum (33 år shettis) är sedan några veckor halva dagar på gräs o mumsar. 

SM då?
Ja det är ledsamt såklart, men som jag har skrivit ovan så har jag haft (och har) en mycket god utvecklingspotential i att må bra.
Och mår inte jag helt okej så vill jag inte pressa Romeo på så stora evenemang som Svenska Mästerskapen. 
Det kommer ett nytt 2025! 
Då kommer vi att ha förutsättningar och vara starka på flera sätt.

Kram på er!

TACK alla ni som läser, följer bloggen och hör av er på Instagrams DM.
ALLTSÅ passerat 12 TUSEN läsare!!!!!!!!! NI ÄR FANTASTISKA!!!!!!

Jag har haft en liten timeout eller rent ut sagt ett mentally breakdown. Rätt skönt att tillåta sig själv att faktiskt bryta samman för att sen resa sig upp igen. 
Klassificeringen tog otroligt hårt på kroppen. De tänjde på min kropp i positioner som inte är möjliga för mig då jag saknar vissa leder, ligament och delar i bäckenet. 
Jag sa aj såklart eftersom att förböja en del som är stopp gör ont. I efterhand skulle jag sagt stopp istället för ett aj.

Men nu är den klar. Jag fick korrigeringar på mitt medicinska kort. Och trots att jag har massor med underlag på min skadehistorik så behövs mer in.
Nu har jag x antal tusen röntgenbilder att sortera ut samt inväntar kompletterande intyg att skicka in. 

Klicka här för att komma till regelverket: FEI paradressage compensating aids guidelines

- Hårt handtag på sadeln. 
För att förhindra att jag tappar balansen
Min tolkning av FEI: Materialet av ex läder, stabilt. Max höjd 10 cm från framvalv. Och 30 cm bredd. 3 cm från min magdel. 

- Snoddar på stigbyglarna
Jag köper vanliga breda gummiband

- Läderrem mellan stigbyglar till sadelgjord
För att stabilisera fot och nedre del av kroppen
Dessa måste användas tillsammans med säkerhetsstigbyglar. 
Läderremmen (sporrem) får ej kortare än 5 cm från sadelgjord till stigbygel. 

- Kardborreband över låren

- Knut på tyglarna
För att få grepp om tyglarna som glider. Dessa knutar skadar min artros mer än gör nytta. Dock gick ej handtag igenom. Så därav kommer troligt mina tyglar tyvärr fortsätta att glida ur greppet.

- Växla mellan att rida lätt eller sitta ner
- 2 spön 
För att underlätta då benen är kraftlösa och tappar känsel. 
Dock är min ena häst inte alls förtjust i att jag har spö, så där kämpar vi på att hitta en ergonomisk positionering av mig istället. Och arbeta med ett annat språk. 
Max 120 cm långa

- Nicka vid halt
- Padd ovanpå sadeln

Har fått några frågor på Instagram, DM:
"Hej, jag tycker du är superduktig och rider dina hästar sååå mjukt och fint!!!!! Men varför var inte du med i enköping? ska till starta sm?"

Vill börja med att säga tack, vad glad jag blir att du tycker om det du ser. :-)
Jag valde att inte starta OBS klasserna i Enköping som är  uttagning/mönstring till Svenska Paradressyrlandslaget, då den kom alldeles för nära inpå klassificering och min kropp var helt ur fas. 
Dalgaards Dux och jag är kvalade för SM 2024 men kommer troligt avstå detta år. 
Möllegards Romeo har möjlighet att kvala under kommande månad men får se. Han har nerverna på utsidan i främmande miljöer vilket gör det osäkert för mig som har benen "fast" i sadeln.
Självklart lossnar spännen vid ett fall men ändå. För mig är säkerheten A och O vid all hantering med dem så att flänga runt utan kontroll bara för att vi "kan" är inte min grej. 
Vi ska ha en hitta tillbaka till det som är roligt år är tanken. Är flera utmaningar med kroppen och grunden i allt är att ha roligt. Och det ska vi ha :-) 
Sen vilka klasser det kommer att bli är en annan sak. Galoppen och skolor är svårast för mig så det tränar vi extra mycket på. Det gör att kroppen är ännu mer sliten efter ett pass. Men men skam den som ger sig!

"Hej hopp i galopp! Kan du tipsa om en bra övning för min ponny springer mest med huvet i luften eller kröker mycket på nacken så den rullar ihop sig"
Jag tränar mina hästar mycket i skritt, det är fantastiskt vad givande det är! Lilla och stora fyrkanten, nyttjar varje hörn, varje bokstav. När det sitter utan spänning så tar vi det i trav, samma sak där, sen galopp. 
Om något inte fungerar så går vi tillbaka till skritt, gör om och gör rätt. 
Min filosofi är att fungerar det inte så nöt inte på, gå tillbaka till skritt, ha inte för bråttom.

"Vad har du för underlag på din fina ridbana?"
Jag har sand. Men har offerter på olika former av underlag. Det lutar åt textil, men inget klart. Finns andra planer med som innefattar bygglov. Men jag vill hitta tillbaka till glädjen först.

"Varför galopperar du om det är dä du har svårt för??"
För att inga program jag tävlar är utan galopp. Så det är enda alternativet att göra så att jag kan med det jag har utifrån de förutsättningar jag har idag.

Det var allt för idag!

Njut av vårsolen! Och kram på er!

FOTO: Privat, Årsdebut LA:3 Dux och Marie 70,396%

Ja då var vi på Finlänsk mark!

Resan med båt över har gått sjukt galet över min förväntan! Jag är extremt åk/sjösjuk då mina balanssinnen inte är vid sina fulla bruk…

Som det kontrollfreak jag är så var jag med facit i handen alldeles för tidig till Värtahamnen. Först på plats i kö.

Lägger upp bilder när jag kommer hem så ska ni få se delar av en fantastisk buffé.

Svensk tid är kl. 04:00 och här är vi en timma före.

Så om 30 min öppnar frukosten och vi har ca 40 min på oss innan vi måste vara vid bilen. Nu har jag fått min bil i direkt anslutningar till hissarna tack o lov!

Hytten är jättestor! Sängen var stum och efter den långa dagen så kändes det som att ligga på tusen nålar. Sover bättre i min hästburna…

I min hytt har jag 4 sängplatser, plattTV fri minibar.

Renée och jag åt i går sen var vi iväg till taxfree och handlade lite och så satt vi i min hytt efter o prata lite om förväntningarna på denna dag.

Jag är otroligt tacksam över att ha fått tilldelad rullstol och nästa gång har jag rött bil och kan ta med el- rullstolen istället.

Tack arbetsterapeut för din envishet!

Om en stund påbörjar vi turen upp till Ypäjä och klassificeringen. 
Skriver mer ikväll :-)

Idag är det fredag, för många innebär det att komma hem, mysa på olika sätt. 
För mig är det dagen då jag och mina hästar har vilat klart för stunden. 
Vad gör ni under erat fredagsmys?

Det händer ganska mycket runt mig just nu så jag fokuserar på en sak i taget. Det 
Jag ska satsa på mig själv och mitt och mina partners välbefinnande. 
Men varför är det så svårt att göra det? 
En del tror jag är att vi många är uppkopplade på sociala medier nästan 24-7 på bott och ont. Vi ser saker, tar intryck av, lärdom av, kritiserar etc etc.
Jag läste igår ett underbart inlägg som en Silvferbjälke la upp - alltså det är så träffande många gånger. Och just detta inlägg fångade mitt fokus lite sådär extra. 
Det handlar om att vara just om att vara närvarande. Läs själv, mycket bra tycker i alla fall jag!

Utmaning: Vart ska jag börja? 
Hur lär man sig att se sitt eget värde?  Hur vet man vad nästa steg är för att steg för steg i lagom takt komma framåt?

Det tog mig år att negativa tankar om mig själv för att inse att jag behöver faktiskt hjälp att trassla ut mitt garnnystan. 
För att nå dit krävdes det att vara på botten, att såkallat landa och erkänna för mig själv att jag behöver hjälp att reda ut saker. 
SÅ mina vägar korsades av mentala coachen Christina Bolander. En guldgåva och jag kommer att vara henne evigt tacksam för att hon orkat med mitt eviga trasslande och att hon efter någon minut insåg att HJÄLP hennes hjärna är ju full av måsten....

Hur gör jag för att ta mig vidare (Kontakten med Christina)
Vilka delar ska jag börja med (Jag har ju så mycket hela tiden att jag håller andan o kör)
Vad kommer min omgivning att säga (tex sociala medier, går jag ur normen av att inte passa in...)
Hur vet jag ens att det kommer fungera (kontrollbehov)

Jag minns Christinas lugna varma röst: Jag vet vilka steg du behöver ta, hur vi ska göra göra för att det ska fungera, jag finns vid din sida.

Jag har nu några förhållningssätt jag har lärt mig från min menatal coahch att förhålla mig till som jag tänkte dela med mig av till er: 
- Tillåta mig att må bra, vid negativa röster, tankar, så ställer jag mig frågan högt till mig själv.. tex ÄR JAG SÄMST???? Svaret blir högst troligt nej. osv. 
Livet är inte att härda ut i det evigt snurrande ekorrhjulet. 
För att skapa mervärde för mig så har jag kommit till insikt att jag behöver: 
1. Inse vad jag värderar att satsa på för att utveckla mina styrkor, färdigheter och bibehålla min drivkraft, livsgnista. 
2. Ta steget ATT GÖRA, ta små steg, lite i taget OCH se positivt på NU ÄR DET ÄR KLART! Just den lilla saken är i alla fall  för mig otroooooligt lätt att förbise. 
Ex... Åh Marie du o Dux kom ju 2:a i första klassen på SM 2023 
Jag: Tack - jorå jag hade tur alla de andra hade inte turen på sin sida
Sen är det inte mer med det. Men här behöver jag göra en backspegelreflektion och faktiskt se vad var det som gick bra, varför fick vi en 8 på den ökade traven just där o då, hur red jag, vad var det för underlag osv. 
Jag delar numera ned ett program i delmål. Målet behöver vara reallistiskt och nåbart, accepterat av mig men också i samspel med min partner. Har jag 2 partners så är det 2 olika individer vilket då innebär 2 acceptanser med var och en av dem.

Delar med mig förenklad bild vart jag är just nu: 

Dux
- skrittas igång, skritt med fokus på djup och låg med en fin genomsläpplighet i ryggen.
- Sadel är omvärmd och den ska formas in under tiden. 
- Passa in hans handgjorda bett som ska passa just hans lilla söta pussmun och vara godkänt för tävling - Bombers!
- Anmäld till årets första tävling.

Romeo
- Joggas igång, passa in lite nya bett, vi ska testa att gå från tredelat till tvådelat. 
- Anmäld till årets första tävling.

Jag
- Hålla fokus på vart vi ska, vem jag är och vad som fungerar för mig och oss och hålla fast vi det. 
- Vara i bubblan 
- När jag är med mina partners (hästarna) så ska jag var närvarande dem. Jag ska fokusera på dem, släppa mobil och sociala medier. Filma i all ära, men sen på kvällen i soffan kan jag ägna mig åt sociala medier. 
- Jag filmar inte själv i mer än skritt ibland med en fin bakgrund, men jag kommer inte tumma på säkerheten att filma i andra gångarter. En olycka händer så lätt. Ja må vara för överförsiktig, men en jag har ett brett konsekvenstänk och jag är mån om de alla runt omkring mig. Den stunden jag är med hästarna är deras kvalitetstid och det är då vi bygger tillit skapar förtroende och de läser av alla mina energier. Alltså hästarna... vad skulle vi göra utan dem? 
- Hitta en lagom nivå där min hälsa och träning lirar ihop.

Tack för idag och kom ihåg att just Du är bäst på att vara just Du! 
Du har tagit dig dit du är idag och det är grymt jobbat! 

Kram på er!

Att skritta sig i form!

När mina hästar arbetar så är det väldigt mycket skrittarbete, självklart andra gångarter med. Men merparten kvalitetsarbete lägger jag i skritt.
Att skritta kan man enligt mig inte göra för mycket av! 
En aktiv skritt är lösgörande, samlande och stärkande. Variera skritten i tempo, form genom att länga och korta formen och steget, sidvärts, rygga och bak- och framdelsvändningar, och faktiskt även påbörja att trampa på stället. 

Skritt är något som lätt kan bli en transportsträcka under tävling. Därför försöker jag att ha skritt uppdelat i aktiv skritt och ledig skritt, dvs. han får gå o spana lite på sånt han tycker är intressant osv. Ledig tid för huvudet. 
Det är inte att förväxla med ökad skritt eller lång tygel i ett pass. Utan om jag känner att nu är det läge för lite hjärnvila då får de ha det. Sen är det dax för jobb, då förbereder jag för jobb igen, och då ska det vara fokuserat. 
Tror ni förstår vad jag menar. Jag kan jämföra de med att sitta vid datorn eller att lyssna aktivt under en tid, sen är det hälsosamt för hjärnan med en mental paus. 

En bra övning för att hitta innerbak är att rida en "slarvis". Det är en förhastad skänkelvikning  med huvudet mot väggen. Den hjälper också till att hitta stödet på yttertygel. 
Om du vill läsa mer om Slarvis så finns den här i Hippsons supernyttiga samling av övningar. Sök på Anne-Carin Klinge Sporrong så kommer slarvisövning upp!
Slarvis kan man göra i alla gångarter, och för att stämma av emellanåt så rider jag rakt fram och känner vart jag har hans bakben. Det är så häftig känsla för jag tycker att det går att känna hur de verkligen sätter in baken under mig och lyfter upp frampartiet med en härlig bärighet över ryggen. 

Det var veckans ridtips från mig!

Jag har i tidigare inlägg skrivit lite om det tabubelagda ämnet inkontinens, vilket gav mig så fina meddelanden på mitt instagramkonto - Tack :-)
Många lider i det tysta. 
För er som vill läsa lite mer, om klimakteriet och inkontinens så kolla in denna: Snippipedia 

Men hur är det med stomi då?
Är det någon av er läsare som har stomi/påse på magen OCH ryttare?
Skicka gärna ett pm till mig om hur du upplever ditt liv i sadeln. Utmaningar och fördomar - vad som!
Jag vill gärna veta mer och kanske få ihop ett intressant blogginlägg med din hjälp! Du får självklart vara anonym!

Det finns ju så mycket bra produkter på marknaden och jag fann under en googling en stomigördel, som med fördel kan matchas ihop med en stomitrosa/kalsong.

Kollektionen kallas stödunderkläder. Underkläderna ser precis ut som vanligt men de är kanske aningen högre i midjan. Stomigördel var ju riktigt smart! 
Vid intensiv träning så håller den din stomi säkert på plats och även förebygger ett ev läckage. Gördeln kan användas under natten, vid bad, myspys stunder (om man vill dölja eller inte riskera att skava). 
Här är ett ex på Stomigördel och underkläder

Tänk att något så naturligt som kroppsvätskor av dess olika slag kan vara så tabubelagt... 
Ca 43 000 i Sverige har stomi och 10% av kvinnor runt 40 lider av inkontinens.

Kram på er!