Att heja på någon annan

Hej!
 
 Förra helgen befann jag mig på nationella islandshästtävlingar i Romme. Min pojkvän Micke tävlade där med sin häst Sölvi.
 
 För mig är det generellt en ny sak att vara med på tävlingar för att enbart stötta och heja på någon annan. När jag tävlade mycket förut var det ju alltid jag som red själv och mitt team var där bara för att jag skulle rida.
 
 Jag har självklart varit o kollat på vänner som tävlat o hejjat men jag har nog aldrig varit med i någons annan team på detta sätt innan o verkligen bara fokuserat på ett annat ekipages prestation. Med andra ord så har jag aldrig tidigare varit så extremt nervös för någon annans skull tidigare. Jag visste inte hur det kändes förrän nu. Plötsligt fick jag en uppenbarelse. Det är en skillnad på att bara åka och kolla på när någon ska rida, och att verkligen vara med i teamet kring ekipaget. Plötsligt fick jag förståelse för min mammas nervositet under de åren jag tävlade som mest. Jag kunde förstå hennes hets på mig på framridningen och anledningen till att vi tillslut bestämde att bara pappa eller syrran fick vara med på framridningen.
 
 Jag är ju tammetusan precis som min mamma. Jag har tusen åsikter om allt. Alltifrån vilken hovolja hästen ska ha till hur lång framridningen ska vara. MEN eftersom jag vet hur irriterad man kan bli som ryttare om människorna i teamet inte är lugna, stabila, stöttar genom allt och INTE säger för mycket saker strax innan start så har jag under helgen sagt åt mig själv att HÅLLA TYST. Det har gick helt ok!
 
 Det är en märklig känsla att stå på sidan o vilja vilja vilja att det ska gå bra för ett ekipage. Speciellt när man vet hur mycket personen kämpat för att komma dit och hur mycket personen vill. Anledningen till att situationen är speciell är ju för att man själv inte kan påverka. Man kan bara stötta o hoppas. När Micke red fram igår och när han red in på banan hade jag ungefär 100 i puls. Jag ville så gärna att det skulle gå bra. Men ja kunde ju inte visa för honom att jag var nervös. Jag drog på det stabila ansiktsuttrycket och nickade lite. "Ser bra ut".
 
 Men oj så bra det gick! Micke o Sölvi levererade och kom till A-final av 40 ekipage. Domarna var rörande överens och Micke och Sölvi slutade på en tredje plats av ca 40 starter. I A-finalen fick de dock inte alls samma flyt och tyvärr trampade sig Sölvi och tappade skon under ritten. Men det är sånt som kan hända. Ekipagets stora mål i är SM som går på Strömsholm i juli. Dock tycker jag det är extremt tråkigt och dåligt att man väljer att lägga SM för islandshästar samtidigt som Falsterbo Horse Show. Islandshästsporten behöver ju verkligen publicitet och publikvänliga tävlingar men nu kommer nästan hela hästsverige vara i Falsterbo:/:/:/
 
 Bild på Micke och Sölvi:
 
 

 Just nu befinner jag mig i Kungsträdgården i Stockholm på "hästens dag". Jag, veterinären Maria Lendau och sköterskan Linda Antfolk är här och representerar sjukhuset där jag jobbar och svarar på frågor om hästar och sjukvård. Kom o hälsa på oss om ni är i krokarna!
 
 Mina kollegor i kungsan:
 
 



 O vet ni vem som mer är här? Min bästa älskade vän Karolina (Beyond Equestrian). Ikväll ska vi åka o rida på Zsa Zsa!
 
 Hörs sen.
 
 /Izabella