Att hitta tillbaka till det roliga!

Igår hade jag det lyxigt i stallet!

Per åkte med och lät mig då slippa köra, det var verkligen lyxigt, det blir några mil när man åker 6 mil enkel resa till stallet varje dag, härliga 12 mil per dag.

När vi kom fram klockan 20 så blev vi förvånade över att det stod en hel del transporter på gårdsplanen. Det visade sig att elitlaget för ponnyer hade ett sista genrep innan helgen.

Jag och Cajza fick samsas med ett gäng duktiga ponnyer i ridhuset :)
Tjejerna som red var riktigt duktiga! Ponnyerna hoppade som tusan och jag beundrar deras mod (brist på respekt?) för att rida på vilket hinder som helst. ;)

Cajza skulle bara få röra på sig idag, hon var lite svullen på ett ben pga ett litet litet sår hon fick igår.
Efter ridturen var svullnaden helt borta, precis som jag misstänkte att det skulle vara.

Men för en vaken häst som Cajza så var ridpasset ganska tufft ändå!
Hon ska nämligen alltid ha koll på alla andra. En hund skällde på läktaren, ett hinder revs, en ponny galopperade lite för nära, direkt blir hon spänd och lite "dragig" i munnen.

Det bästa var när föräldrar och elever skulle bära bort alla hinder, då höll hon på att krypa ur skinnet! För en sekund trodde hon nog att alla hinderstöd var ute efter henne :)

Det man får göra då är att sitta still och försöka rida som vanligt, att börja dra henne i munnen eller trycka på med skänkeln fungerar inte. Då blir det mer stress och hon blir svår att lugna ner.

Min lilla knasboll!

Hon kändes iallafall superfräsch, om än lite med nerverna på utsidan så att säga.

Plötsligt var alla borta, ponnyer, elever, föräldrar och hinder.
Det var verkligen som att en tornado kommit förbi och dragit bort dom. Det blev konstigt stilla och tyst i ridhuset..

Nästan en övergiven känsla spred sig... :)

Efter ridpasset var det skämde Per och jag bort Cajza med morötter, äpplen och ett långt ryktpass! Vi verkligen njöt över att få vara i stallet, umgås med vår häst och bara ha roligt.

En kväll utan press, krav och framtidstankar, utan verkligen här och nu.

Jag behövde verkligen en sån kväll i stallet, bara att få njuta av intresset och hästen som jag älskar.

Säg hej till kameran!

Ni som funderat på över att jag inte ser så jättelång ut i mina 180 cm på Cajza får här en liten förklaring! Hon är nämligen ganska hög själv :)

Visst ser hon road ut ;)

"Hallå Cajza, kom och ge mig en puss!

Nehepp, inte det? Per, jag tror hon somnade!"

På denna bild är hon betydligt med vaken..

Vad tittar du på?? :)

aaahh, Per kvällsfodrar, mums!

/annelie