Att inte kunna glädjas åt andras framgång.

Jag antar att de flesta redan har hört att bragdguldet gick till 34-åriga Therse Alshammar. Den bästa kvinnliga simmerskan genom tiderna i Europa med sina 71 mästerskapsmedaljer. Självklart var jag en av alla ridsportintresserade som höll tummarna och hoppades att våran stolthet, Rolf-Göran Bengtsson, skulle få ett pris han verkligen förtjänar men nu glädjs jag istället åt Alshammars framgångar. Det heter "bragdguldet" och Rolf-Göran har under året slagit till med många bragder, precis som de övriga idrottarna. Även om Alshammar har varit på topp i många år så tycker jag att det är en bragd att vinna 50m fritt VM i Shanghai och därmed bli den äldsta kvinnliga segraren i VM-historien.

För om man börjar fundera så var väl alla nominerade värda att vinna? Damlandslaget i fotboll som vann ett makalöst VM-brons eller längdskidåkaren Marcus Hellner. Att bli dubbel olympisk mästare vid ett och samma OS är väl inte något alla lyckas med? Varför skapas det då så många tråkiga debatter att "Roffe var den enda som förtjänar att vinna för de andra har inte lyckats som honom". Trots att jag nyss landade hemma vid datorn har jag redan hunnit läsa nedvärderande blogginlägg, facebookkommentarer och tweets. Till vilken nytta då?

Jag är genuint sportintresserad. Att sitta och kolla på en fotbollsmatch kan vara minst lika spännande som hoppning. Friidrott är även det roligt och jag kollar gärna när Alshammar simmar sina lopp. 2008 och 2010 lyckades vi vara i Spanien när de vann EM som VM guld i fotboll och det var något av det häftigaste jag har varit med om (även om Augustssons världscupkvalseger i februari slår snäppet högre). Sporten är den första del jag läser varje morgon i Göteborgs-Posten och då är det inte för att leta ridsportartiklar utan för att få helheten.

De senaste månaderna har jag haft mycket kontakt med sociala medier. Men istället för att klaga på bristerna i ridsportuppdateringen har det varit för att hylla dem. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit till "GP" och tackat för deras fantastiska uppdatering från EM, Världscupen, SIHS men även andra sammanhang. Ni ska bara veta hur glada de har blivit och jag kan säga att så bra som deras ridsportuppdatering är nu i papperstidningen har den aldrig varit. De har insett värdet av sporten och slår övriga morgontidningar med hästlängder.

Det är uppriktigt sagt pinsamt att många har så svårt kunna glädjas åt andras framgångar. Nu vann Therese bragdguldet och det är väl fantastiskt roligt för hennes skull? "Roffe" har haft otroliga framgångar i år och han är hack i häl på Lamaze som världsetta. Det skulle inte förvåna mig om han snart rider med det gröna bandet runt hans arm som visar att han är nummer ett i världen.

Jag hoppas verkligen att de aktiva tävlingsryttarna som har visat sin vrede inför bragdguldets jurrybeslut inte visar samma sida när de vinner den blå, gula eller vita rosetten istället för den blå-gula på tävlingen. Har sagt det i många år och säger det igen. En nackdel med vår sport är trångsynheten en del (långt ifrån alla) bär på. Visst att vi är Sveriges näst största sport men mycket handlar också om helheten. När det är VM i fotboll, handboll eller skidåkning blir det en folksport. Tyvärr kommer nog ridsporten aldrig att få den platsen eller statusen. Hur mycket vi än vill och försöker.

Istället hoppas vi på att han tar hem Jerringpriset. Jag har röstat och har självklart tvingat alla i min närhet att göra likadant. Jag hoppas att du gör det samma.

Källor;

SVT Sport

SvD