Att säga farväl – om ansvar, sorg och det sista beslutet

Nu var det länge sen jag skrev något inlägg här på bloggen. Ibland kommer livet emellan. Men mycket har hänt på dessa månader.

Jag har minskat ner på lite hästar då jag numera kommer driva min avelsverksamhet själv framöver. Min fina Zenza är såld dräktig till en tjej som vill fortsätta avla på henne. Hon verkar ha fått det toppen!

Sen har min fina fina Hekate fått somna in på grund av en skada som inte läker, som inte blir bra. Detta är det absolut absolut värsta med djur – när man behöver ta sådana beslut. Jag hade först tänkt sätta henne i avel, men i och med att jag är motståndare till att avla på hästar som har defekter som kan vara ärftliga, så kändes det inte rätt. Därav fick hon somna in för ca en månad sen. Och det är så, så tomt. Det känns också värre när de är unga hästar. Hon var endast 8 år gammal. Men jag har behandlat henne med alla behandlingar som finns, och tyvärr har hon inte svarat. Så nu är hon en änglahäst.

Foto: Urfoto.se

Sen har jag tänkt att dra ner lite till. Så söker ni något, hojta till! Har en jättefin 2-åring hemma, och också två fölungar/ettåringar som kan vara till salu.

Foto: av mig.

Och med detta inlägg som inte kändes så inspirerande så tänkte jag faktiskt lyfta just det:
När ska man ta beslutet att låta dem somna in?

Man ska alltid låta en häst somna in när den lider av obotlig sjukdom, kronisk smärta eller skador som kraftigt försämrar livskvaliteten, och när behandling inte längre är effektiv eller möjlig. Detta ska alltid beslutas i samråd med en erfaren veterinär, med hänsyn till djurskyddslagen och hästens välfärd. Det är dags när hästen inte längre kan äta, röra sig eller uppvisa sociala beteenden – och att vänta förlänger bara lidandet, även om det är ett tufft beslut.

MEN också: en häst som kanske inte mår bra av att bara gå i en hage dag ut och dag in, som inte mår bra av att inte bli stimulerad – det är ingen lycklig häst. Och sånt måste man ta hänsyn till när man fattar sådana beslut.

Oftast upplever jag att folk väntar för länge. Man väntar tills hästen blir för dålig innan man tar beslutet. Men jag kan också tycka att man borde få skriva på ett kontrakt när man köper en häst, där man lovar att kunna ta dessa svåra beslut när tiden är inne. En häst ska aldrig bli lidande för sin ägares känslor.

Man bör också ha i åtanke att en häst är gjord för att röra på sig. En häst som går in och ut ur boxen och sen står i en ruta ute i hagen, utan kontakt med andra hästar… det är ingen lycklig häst. Den får inte sina behov tillgodosedda.

Jag har här hemma både lösdrift och box. Mina unghästar och avelsston bor på lösdrift, de som rids bor på box. Om jag har mycket vissa veckor, där de som bor i stall inte hinner ridas så mycket, så kan jag få så sjukt dåligt samvete. För att de står inne många timmar. Men alla mina hästar går i stora hagar med hästkompisar.

Med detta inlägg ville jag sammanfatta det ansvar man tar på sig när man skaffar häst, och att man aldrig ska låta sina känslor ta över hästens välmående.