Att våga ta betalt för sina tjänster

De flesta som håller på med hästar har ofta börjat på ridskola, haft sin sköthäst, ridit blåbärshoppning och har man tur fått sin egna ponny som barn eller tonåring. De som senare väljer hästar som yrke har en lång väg att gå. Man börjar kanske som elev eller praktikant någonstans, bor på en vind och jobbar långa dagar och helger. Vissa kanske utbildar sig, åker utomlands eller har en familjegård man driver vidare. Men det är en tuff bransch och det är inte lätt att bli framgångsrik, varken prestationsmässigt, men kanske framförallt ekonomiskt. Många som vill bli proffs satsar i några år, men när man stött på för många motgångar eller helt enkelt blir less på den livsstilen så ger man upp (och nej det behöver inte vara något negativt, snarare smart!). Plugga vidare och skaffa sig ett ”riktigt jobb” och få stabilitet i livet. Jag har varit nära flera gånger när man bara haft några kronor på kontot och man var sist i de tre senaste tävlingarna. Men då har jag alltid tänkt ”det kommer lösa sig”. Jag har också den stora förmånen att vad som än händer kan jag alltid komma hem. Den tryggheten har nog gjort att jag vågat fortsätta och ta risker för att komma dit jag är idag.

Jag är inte den mest ekonomiska personen, inte alls faktiskt och jag har alltid varit väldigt dålig på att ta betalt. När jag väl har pengar på kontot köper jag en sadel eller en häst. Man lever ju bara en gång! Jag tänker att pengar inte är min drivkraft, utan det är kärleken till hästarna och alla äventyr jag får uppleva tack vare dessa underbara varelser. Jag har det fortfarande som mitt driv, men vid 34 års ålder finns det fler saker jag börjat längta efter. Jag har det lyxigt som bor i ett land där man kan ha hög livsstandard utan att ha tillgång till en förmögenhet. Jag har två jättefina hästar som är mina egna och jag tävlar på högsta nivå inom min gren. Det är få förunnat att kunna leva på detta, men jag har kommit till insikt att jag måste utveckla och bli en bättre företagare. Nu kan jag inte säga att ”jamen det är så roligt att rida så givetvis kan jag rida din häst nästan gratis”. Jag är med i landslaget och en av de bästa we-ryttarna i världen, om jag vore en fotbollsspelare skulle jag dra in miljoner. Men det är lätt att fastna i tanken att om jag höjer priserna eller tar mer betalt kommer ingen vilja nyttja mina tjänster. Jag tror att om man gör ett bra jobb och visar bra resultat kommer man alltid ha kunder. En annan del är arbetstid. Jag som många andra inom hästbranschen jobbar sjukt mycket och jag tror man behöver försöka jobba smartare istället för hårdare. Utan att kompromissa med kvaliteten på arbetet givetvis. Jag vill inte vara 50+ och jobba sex dagar i veckan, 11 timmarspass och aldrig ha tid för något annat.

Jag tror det är många fler än jag som slåss med dessa utmaningar inom hästyrket och hästar är en otroligt dyr samt krävande sport. Det är klart att man vill att alla ska kunna vara med och att barn ska få rida på ridskola och träna. Men det är något fel när ridskolor går på knäna och proffsryttare på högsta nivå inte har råd att köpa ett eget boende efter många års arbete. Ridning kanske inte kan vara för alla, utan antingen får man jobba sig dit eller vara villig att betala. Jag ska inte skrämma mina nuvarande kunder och chockhöja priserna. Men jag tror för att kunna leva på det man älskar måste man våga höja ribban och sätta ett värde på sig själv. Om man nedvärderar det man gör under en lång tid blir det till slut ens sanning och det är svårt att ta sig ur. Det var någon klok som sa att man inte ska pruta med sig själv och det har jag insett att jag gör väldigt ofta. Om jag ska säga ett pris på någon av mina tjänster så kan jag argumentera med mig själv och sänka priset tre gånger innan jag pratar med kunden. Så det är något jag försöker bli mer medveten om, se vart jag kan bli mer effektiv och våga ta betalt. Vara stolt över att man gör ett bra jobb och om någon tycker det är för dyrt får man helt enkelt gå till någon annan.

Fler hästföretagare som känner igen sig?

/ Astrid