Att vara realistisk!

God morgon,

Falsterbo närmar sig med stora steg precis som jag skrev igår. Men det viktigaste är att jag kämpar för att behålla min korrekta världsbild över detta äventyr.

Alla som jag pratar med säger att det kommer gå så himla bra, jag kommer vinna och ha jätteroligt.

Det har byggt upp en nervositet i mig, skyhöga krav på att jag måste prestera och måste leverera. För en ambitiös person som mig är det den värsta känslan.

Men vet ni vad? Jag kommer inte vinna, jag ska försöka ha så roligt när jag upplever detta, men att det kommer gå så himla bra vet jag inte.

Det är klart att jag VILL vinna, vem vill inte det? :) Klart att jag vill galoppera inne på gröna banan och titta på all publik. Det är klart att jag vill!

Men om man sätter upp höga och orealistiska mål så blir man bara besviken.

Jag valde därför att kontakta bloggkollegan Lisen Bratt Fredricson :)

Är det någon som vet hur det är att tävla mycket så är det Lisen, hon är även van vid att folk tittar på henne och har ridit många gånger i Falsterbo.

Det var i bilen påväg upp till Gagnef som jag pratade med Lisen, vi pratade länge och hennes tips och goda råd kändes verkligen klockrena.

Vi pratade om allt från Falsterbo som tävlingsplats till att fokusera på sig själv under tävlingsdagen. Det handlade även om att jag nu har blivit lite av en offentlig person och hur jag ska finna min egen tid där nere och inte dras med i alla roliga inbjudningar till olika events.

Planen som jag och Lisen kom överrens om är att om jag får 12 fel så ska jag vara nöjd. Om jag får 8 fel så är det bra, 4 fel superbra etc.

Jag kommer att ha en plan från det att jag kliver upp på morgonen tills jag går in på banan. Det handlar om allt från vem håller Cajza, vem går banan med mig och vem håller koll på kavajen.

Jag åker dit för att tävla de första två dagarna, då måste jag fokusera på det som en vanlig tävling.

Mitt mål att åka ner till tävlingen, rida två rundor på dressyrbanan och faktiskt blir nöjd oavsett resultatet.

Därför ska jag sluta lyssna på alla som säger att det kommer gå så himla bra, behålla fötterna på jorden och ha kul!

Just det där sista är viktigast enligt Lisen, jag ska verkligen ha kul!

Jag skrattar åt bilden, minns hur kul jag hade på den tävlingen, trots missförståndet på detta hinder! (Vi fick ju rosett i båda klasserna) ;)

Ikväll åker jag hem till min tränare, får på tappskon och tränar för henne.
Håller tummarna för att det känns lika bra som det gjorde uppe i Gagnef :)

/annelie