Åtta månader

Har en riktig "saknar hästarna dag" idag. Vilket innebär att jag är allmänt ofokuserad och inte får gjort någonting. I onsdags var det åtta månader sedan jag blev hästlös. Något som känns både i kropp och själ.

Hästarna har alltid varit terapi för mig och nu när jag sitter med skolsaker upp över huvudet saknar jag verkligen att inte kunna åka till stallet och bara andas. Det är den nackdelen jag känner med att läsa på distans, jag kommer aldrig "från" skolan och jag vet att det alltid finns något jag kan läsa eller göra. När jag gick i en "vanlig skola" och hade mycket i huvudet kunde jag alltid koppla bort det när jag klev in på stallplanen.

Det är intressant att se hur förändrad man blir när något man alltid tog förgivet att man hade försvinner ifrån en. Längtan efter en ny, egen häst är enorm men det skulle aldrig fungera. Om sex månader säger jag äntligen hejdå till skolan och vad som händer efter det vet varken jag eller någon annan. Att köpa en häst och ha i fem månader för att sedan sälja känns varken rättvist för den eller för mig. Foderhästar har jag för dålig erfarenhet av och medryttare fungerade inte.

Nej, för att rycka upp mig lite tänkte jag visa ett gäng med bilder med text (ni har ju bara sett några få innan) på min förra d-ponny valack Önnarps Darwin, eller Dacke som han kallades. En connemara med ett hjärta av guld. Han var helt fantastisk ponny som jag hade tänkt att klassa upp till storhäst om det inte hade varit för gaffelbandsskadan som gjorde att han fick somna in i september 2010.

Race ute på stubbåkern som låg bakom vår gamla gård. Mindre charmig bild men oj så roligt vi hade. September 2009.

LA-debuten om jag minns rätt. Konstigaste tävlingen jag har varit på då domaren inte ens såg min sista hälsning (hon kollade ner i bordet). Fick göra om den tre gånger innan hon upptäckte att jag var klar med programmet. Var supernöjd med ponnyn, poängen blev sådär men vi blev godkända. Två veckor senare red vi vår andra LA och höjde oss med 10%.

På medellinjen upp innan sista halten började mina ögon att tåras av ren glädje. Jag insåg vilken fantastisk ponny jag hade. Efter höstens svacka började äntligen solen att lysa igen. Det blev vår sista lokala tävling tillsammans.

Lagtävling i Ulricehamn. Är djupt koncentrerad innan jag ska in på banan.

Vårt sista ridpass, februari 2010. Sedan lånades han ut på foder p.g.a. min axelskada jag fick under hösten 2009. Han fick ett sådant tramp i snön att jag fick klamra mig fast vilket syns ganska tydligt. Men jisses vad fin han var!

Utanför Husaby hästklinik september 2010. Den allra sista bilden på oss två tillsammans.