Besikta häst!

Goddag!

Jag befinner mig i tentapluggstider då jag har skrivning i anestesiologi på fredag. Jag tänkte att jag ändå skulle hinna med att skriva ett inlägg om hästbesiktning och lite av mina tankar kring det...

Många av oss har säkert varit med vid en besiktning. Kanske har ni sålt en häst eller köpt en häst.

Vad är då den första frågan man får efter att man medverkat vid en besiktning, Jo: "gick den igenom?". Sen svarar man "Nja, jo eller nej" och sen berättar man om något som veterinären hittat. På skolan försöker de få oss att komma ifrån det här med att "gå igenom" eller inte. Det veterinären gör är egentligen bara en mycket noggran undersökning som man ger utlåtande på. Sen är det ju upp till köparen om hästen går igenom eller inte. Om hästen har ett litet broddtramp någonstans så måste veterinären anteckna det. Sen får man ta diskussionen hurvida detta har så stor betydelse eller inte.

Då undrar jag hur många gånger ni hört uttrycket "bra" eller "dåliga" veterinärer att välja inför besiktning? Jag tror nämligen att människor i större utsräckning bryr sig om vem som ska besikta än vem som exempelvis ska undersöka en sårskada. Detta har jag som häststjej hört säkert hundra gånger. Den som köper vill ha en mycket erfaren hästveterinär som är mycket noggran medan säljaren många gånger vill ha en mindre erfaren veterinär så att hästen lättare kan "gå igenom". Detta är inte konstigt eftersom man som köpare är kritisk och man som säljare förhoppningsvis vet att ens häst fungerar, även utan en besiktning och vill få det överstökat. Många gånger tror jag dock att både köpare och säljare vinner på en mycket noggran undersökning då risken för dolda fel minskar avseevärt. Jag har en känsla av att dessa oerhört noggranna veterinärer ibland väljs bort just för att de är så noggranna, eller har jag fel? Hörde senast härom veckan att "veterinären var dum, för hon anmärkte på min häst fast den är fullt frisk, ta inte henne om du ska besikta".

Hur noga ska då veterinären vara? Idag får vi studenter läraoss att i princip anteckna ALLT som avviker. Det är inte för att man vill vara taskig utan för att man måste. Skriver man under sitt namn på intyget och bortser från något man hittat så är man olaglig. Så tänk själva på att bara för att veterinären gör en mycket noggran undersökning och antecknar minsta krusta i huden så försöker man inte "sätta dit" hästen. Detta görs för att man måste. Idag finns ett växande problem med rättsliga processer kring hästköp. Ofta används då besiktningsintyget i målet och om veterinären missat något så kan man få stora problem. Vi blev i skolan avrådda från att som nyutexaminerade besikta ffa dyra tävlingshästar p.g.a att man kanske inte har erfarenheten att bedömma vad som är av klinisk betydelse eller inte. Detta är nästan det viktigaste av allt. För om man besiktar en häst så är det mycket sällsynt att man inte hittar något alls. Hästar är olika och har ofta nån liten del av kroppen som avviker även om de är fullt friska, och då måste man som veterinär kunna säga hur stor relevans detta har för hästens ändamål.

Jag är medveten om att anmärkningarna kan ställa till ett annat problem, nämligen att hästen får en observation på försäkringen. Detta kan tyvärr inte veterinärer vara ansvariga för utan man måste anteckna allt men ser. Man kan sedan skriva att det förmodligen inte har betydelse, men sen är det upp till försäkringsbolaget att bedömma det.

Ett annat dilemma är: ska man röntga eller inte? Denna frågan har jag fått av många personer. Nu är inte jag färdig veterinär än men min personliga åsikt är att det beror lite på vad man ska ha hästen till och vilka summor det rör sig om. Många av de rättsfall som kommer upp idag handlar om hästar som inte blivit röntgade och sedan blivit halta. När de blivit halta så röntgar man och hittar något, och det blir sedan en tvist om hurvida detta röntgenfynd fanns där från början eller inte. O detta mina vänner kan man inte alltid svara på, inte ens som veterinär! Det är därför veterinären måste vara så noggran med sin egen undersökning, för då har man mer att gå på.

Vill man som säljare undvika detta med "dolda fel" så är det bättre att röntga, för då kan du styrka att hästen inte hade röntgenfyndet när du sålde den. Å andra sidan (som många säljare idag argumenterar) så vill de inte röntga eftersom de inte vill hitta röntgenfynd som kanske inte spelar någon roll, iallafall inte just nu. När jag sålde min häst Filippo så tänkte jag tvärtom: Välj vilken veterinär ni vill och gör vilka undersökningar ni vill. Jag vet att hästen fungerar vid ridning och så länge jag lägger korten på bordet så blir inte jag ansvarig för "dolt fel" om något uppkommer i efterhand. Många gånger vågar man faktiskt köpa en häst trots att det kanske har en avvikelse, om man nu fått reda på det och vet att den faktiskt fungerat med denna avvikelse de senaste 5 åren...

Sen det här med att röntga. KOM IHÅG att bara för att din häst går igenom ett böjprov och inte har några fynd på röntgen så betyder det inte att den aldrig kommer bli halt. Det händer att hästägare ringer veterinären som besiktat och friröntgat hästen och inte förstår varför den blivit halt eftersom veterinären inte hittade något vid besiktningen.

Sen hör jag ofta hästägare som varit inne på klinik med sin häst och säger "Ja han är halt men det var inget på röntgen så det är ingen fara". Röntgen säger INTE allt. Det finns många fler strukturer innanför hästens hud än ben, och en inflammation i en led t.ex. behöver inte alltid följas av ett röntgenfynd. Detta kan komma långt senare om man inte får bukt med inflammationen. För det första så beror det helt på vilka projektioner man tar när man röntgar, och för det andra så är röntgenbilder en subjektiv bedömning. Detta är ytterliggare en anledning till varför nyutexaminerade veterinärer med lite erfarenhet helst ska ta hjälp av nån mer erfaren vid bedömningar. Om man som veterinär skriver u.a, men missar något så kan man alltså bli stämd.

En sista sak: Om ni köper en häst från utlandet. Försök att närvara vid besiktningen. Be annars att få tala med veterinären i anslutning till besiktningen. Be dem skicka bilderna om ni röntgat och visa för din egen veterinär eller någon annan som är erfaren inom häst. Tyvärr tyvärr tyvärr så är det för mycket fuffens, och det är inte lätt att driva en process via utlandet. Känner själv till två personer som gör det just nu. Bra att veta är även att det finns ett så kallat "dopingpaket" att köpa på på SVA (Sveriges veterinärmedicinska anstalt). Där kan man kolla om hästen hade något smärtlindrande medel i kroppen vid besiktningen genom ett blodprov. Detta används nog mer för extremt dyra hästar men det kan vara bra att veta att det finns. I ett examensarbete från en student på SLU så såg man att 2 av 34 hästar hade smärtstillande medel i blodet vid besiktning.

Feel free to comment om ni har egna tankar eller frågeställningar!

Nu ska jag sätta mig och läsa mer sövning. Kaffe o kaka är laddat för några h plugg...

 /Izabella