10 mars 2015, 06:00

Besök i fölfabriken

Det fanns perioder under min studenttid då frågan om hur Betty mådde ställdes innan frågan hur jag mådde när jag ringde hem. Det är inte klokt hur mycket kärlek den hästen har fått av familjen Ryman, och nu börjar den där prioriteringsordningen komma tillbaka. Av goda skäl, visserligen. 

Hon är nu 293 dagar in i dräktigheten, nästan 10 månader. Hon äter för två, odlar man för två, och när jag och Matilda åkte för att klappa på bäbismagen var hon noggrann med att även gosa för två. Knytet där inne börjar närma sig storleken på en schäfer, 30-40 kg. De sista vaccineringarna görs nu, mot stelkramp och hästinfluensa, och så här långt ser allt ut som det ska. Vi såg till att hennes nygamla matte och husse med crew fick fika för två när vi ändå var inne på det temat, och hälsade på hennes tre syskon som även dem finns på gården. Den minsta är snart ett år men jag bedömer att han ändå går in i bagageluckan. Alltid bra med en back up-plan.


I övrigt skiner solen som aldrig förr här också, vi har kört skytteltrafik till terrängbanan i Grossenwiehe för att ladda upp inför terrängdebuten i slutet av månaden. De nyanlända unghästarna har gjort sina första pass där galant, inkluderat "min" nya lilla häst - med betoning på lilla - 157 cm trakhener, söt som socker. Har man korta ben får man röra dem snabbt resonerar hon, och jag tror hon blir väldigt rolig att jobba med. Hon gillar verkligen det här. I morgon är det dags igen, då ska jag se till att hon fastnar på bild också, lilla Nicki. 

Beställer en så där positiv och levnadsglad häst från storken tack - men även om hästar är individer, så tror jag man med lite finess kan locka fram den sidan hos så gott som alla hästar. Fälttävlanshästen har en väldigt omväxlande tillvaro, och varierad träning gynnar inte bara hållbarheten - det är stimulerande för huvudet också. Till och med Chico, som annars inte visar så mycket känslor utåt, bockar så han piper på väg till terrängbanan. I skritt. Men det är trevligt med vårkänslor i lite lagom dos, och hästar som gillar sitt jobb!


Så, lilla schäfer, om nu alla ben pekar åt rätt håll och dina föräldrars gener har mixat sig tillfredsställande, så har du ett rackarns roligt liv att se fram emot.











Om inte, så säljer vi den som gosedjur - det kan väl inte komma ut något annat än gulligt ur den här? Som sagt, alltid bra med en back up-plan...

ANNONS: