Birgittas gästblogg: Om fölens avvänjning

Hej!

Vilken skillnad att läsa kommentarerna till mitt förra inlägg. Tack för er fina respons! :)

Här kommer det utlovade inlägget om hur Birgitta Valette brukar tänka kring fölens avvänjning. För nytillkomna läsare kommer här först en snabb presentation av Birgitta:

Sedan 70-talet har hon fött upp SWB på sin gård i Södermanland och har även haft en omfattande verksamhet med inackorderade avelsston och unghästar. Hon är utbildad inom etologi och är både lantmästare och veterinärassistent med enorm kunskap om foder - såväl tillverkning som hästens behov. Lägg sedan till att hon är en fantastisk pedagog som har utbildat flera generationer ryttare och hästfolk via sina föreläsningar och kurser. De senaste sju åren har hon arbetat på anrika Flyinge och innan dess som utbildningsansvarig/lärare vid Södermanlands Naturbruksgymnasium.

Birgitta besitter, som ni förstår, en otrolig erfarenhet när det gäller avel och unghästar. Jag vet inte hur många fölungar som har sett dagens ljus i Birgittas stallar, eller hur många unghästar som fostrats i härliga, harmoniska flockar på hennes ägor - men de är många! När jag jobbade där (för en herrans massa år sedan) hade halva ryttareliten sina dyrgripar till unghästar på sommarbete eller i lösdrifterna hos Birgitta, ett nog så gott betyg på fullständig tillit.  

Birgitta är uppfödare till (bland många andra) Quick Step VR som vann 7-årschampionatet i hoppning på Flyinge i år samt var nominerad i kategorin Morgondagens Stjärna på Ryttargalan. Loppan och Frans bor ju på gården som Birgitta och hennes man Per äger och varken de (hästarna alltså) eller jag kunde ha varit mer nöjda över det :) Mina hästar lever som kungligheter (i hästmått mätt) och jag behöver aldrig vara orolig att de inte ska få precis all omvårdnad, foder och kärlek de förtjänar - även om jag inte kan vara på plats så ofta som jag önskar.


Jag tror detta inlägg kan vara till mycket glädje för alla som funderar kring sina fölungars avvänjning!


Birgitta och Quick Step VR <3

Hej alla läsare!

Nu är det snart dags att börja planera för fölens avvänjning.

 -Vid vilken ålder är det lämpligt att avvänja?

 -Hur ska avvänjningen gå till?

 -Hur ska fölen hysas framöver?

Ja, frågorna är många och jag ska försöka ge några tips och berätta hur vi gör här på gården.

Fölet bör avvänjas absolut tidigast vid 6 mån ålder, tidigare avvänjning kan ge bestående beteendestörningar eftersom fölet fortfarande har ett starkt sugbehov som då kan tillfredsställas genom att fölet diar på sina nya lekkamrater. Till saken hör även att fölet får i sig rätt sammansatta proteiner via mjölken vilket är viktigt tom 7-8 mån ålder.

De av mina ston som fått flera föl, avvande ofta själva sina föl när de var ca 8 - 10 månader. Yngre ston kan behöva hjälp liksom ston med kaxiga, dominanta fölungar.

Det finns två olika metoder:

Direktavvänjning: Man skiljer då sto och föl på en gång, med viss tillvänjning förstås.Lämpar sig bäst för de lite större  stuterierna där man har flera ston och föl i ungefär samma ålder.

Successivavvänjning: Sto och föl skiljs först åt nattetid (fölet kvar i ursprungsboxen, helst med ett föl i samma ålder) och går tillsammans dagtid. Man bör räkna med att successiv avvänjning tar två till tre veckor. Nästa fas är att fölet får dia morgon och kväll, resterande tid tillbringas med andra föl. Sista fasen, en mjölkslurk på morgonen, därefter kan fölet vänjas av för gott.

Det bästa är att flytta på märrarna och låta fölen gå kvar i sin invanda miljö.

Avvänjningen är en stor omställning för sto och föl så det gäller att vara extra observant. T.ex finns det risk för juverinflammationer om stoet har mycket mjölk. Dra bort kraftfodergivan successivt under avvänjningsperioden så den är nere på noll när fölet tas bort och se till att  stoet rör ordentligt på sig. Känn på juvret och tempa om du är osäker.

Här på gården tillämpar vi successiv avvänjning och påbörjar inte förrän vi ser att fölen äter grovfoder och minst 0,5 kg kraftfoder per dag. Fölen hålls därefter i gemensamhetsboxar nattetid och går ute så mycket som möjligt dagtid.

Enligt mina erfarenheter är det svårt att hålla nyligen avvanda föl i lösdrift om det innebär att fölen går ute dygnet runt med tillgång bara till en ligghall.

Sent födda föl som avvänjs i jan-februari kan ha svårt att få i sig tillräckligt mycket energi för att hålla värmen när det blir kallt samtidigt som de ska växa och hålla hull.  Det skyddande fettlager över ryggen, som förhoppningsvis ettåringen har hunnit skaffa sig, finns oftast inte hos det nyligen avvanda fölet. Dessutom har åringar tillväxtperioder som kräver en stor portion av ostörd vila. Går åringarna i lösdrift dygnet runt är det lätt hänt att de större och kaxigare fölen håller igång och stör så att de mindre inte får den vila de behöver för att utvecklas optimalt.  Idealiskt är, enligt min uppfattning, att ha en äldre klok häst som styr och fostrar gruppen. Jag har själv många goda erfarenheter av detta (älskade bäste Ivar, 25 år tex.).

Hur skapa de bästa förutsättningarna?

Att ha fölen inne i gemensamhetsboxar nattetid (alltid med halm) och ute i större hagar, gärna med vindskydd, och alltid med fri tillgång till grovfoder under dagtid är det som jag har funnit fungerar bäst.

Denna typ av inhysning medför att det är lätt att individanpassa kraftfodret, det blir lugnare vid måltiderna och det blir lättare att hantera fölen var för sig.  Dessutom kan man i lugn och ro visitera och kontrollera sin unghäst. Jag tycker att den första vintern ska ägnas åt mycket hantering av fölet, tex ska den lära sig att stå uppbunden, ledas, uppföra sig väl vid verkning osv. Här på gården brukar vi låta fölen äta mellanmål i transporten, vilket resulterar i vuxna hästar som gärna går in i och åker transport. Lätta småsaker man kan göra som kan betyda mycket för hästens välbefinnande och som skapar trygga individer.

Grupphållning, dvs att vistas i flock har stor betydelse för den unga hästens fysiska utveckling. I flocken stimuleras den till lek, aktivitet och rörelse som stärker skelett och leder. Det bästa är om alla föl kan släppas ihop samtidigt. De kommer då att snabbt hitta sin plats i flocken vilket skapar förutsättningar för att harmoni och lugn infinner sig. Att växa upp i flock stärker även fölet mentalt, den socialiseras och lär sig att kommunicera och umgås med olika individer på hästars vis, vilket skapar trygghet och mognad som i sin tur underlättar för oss vid vidare hantering och utbildning av hästen.

På förekommen anledning vill jag gärna ge min syn på täcken på föl. Det föl är inte fött och kommer förmodligen inte att födas som har täcke på sig här på gården. Våra hästar går i stora kuperade hagar med tillgång till träd alt vindskydd med ständig tillgång till bra grovfoder, (vilket ger en tät kort varm päls och håller ämnesomsättningen i gång vilket alstrar värme). Om fölen fryser inbjuder de stora hagarna till lek och bus som gör att de blir varma. Vid riktigt otäckt väder, blåst och snöblandat regn, kommer de in tidigare.

Jag kan inte förstå hur ett täcke skulle kunna sitta kvar som våra fölungar busar!

Mitt budskap är alltså: inga ensamma ledsna föl med täcken på i små leriga hagar utan stimulans!




Nästa gång kan jag berätta om åringens fortsatta liv!

 Allt gott till er och era fantastiska fyrbenta kompisar!