Birgittas gästblogg - om fölets första tid

Hej från en sömnlös zoombie!

Loppan och Svartan kniper än, men de spricker snart så det kan inte dröja särskilt länge till. Det har varit världens novemberväder med nästan 0-gradigt om nätterna, så de vill väl inte sätta fölen till världen i det här rusket. Vi vakar och vakar om nätterna (och även om dagarna, fast ute i hagen), längtar efter mer normala sömnrutiner!

I väntan på föl kommer i alla fall ett riktigt bra blogginlägg från Birgitta som berättar lite om fölets första tid! Enjoy!




Oups och ursäkta!
Jag har nästan glömt bort er pga av fölvak, som inte har gett resultat ännu, samt små valpar!

Jag skulle väl berätta om mina tankar runt fölets första tid utanför livmodern. Efter födseln bör sto och föl få vara ifred så de kan knyta an i lugn och ro. Efter bara ca 10 min kan ett friskt och starkt föl visa tecken på att försöka resa sig (det kan även dröja längre). Som uppfödare är det ofta en pina att stå och titta på, fölet anstränger sig för att komma upp på långa vingliga ben vilket inte är så lätt, kullerbyttorna blir många och orken tryter. Ofta tar fölet en paus och vilar upp sig utsträckt på sidan. Det är inget att oroa sig för och man bör inte hjälpa ett friskt föl att komma upp på benen, träningsmomentet är nyttigt. För att undvika att fölen slår sig brukar vi lägga upp en hög halmsträng runt väggarna som skydd. Sen är det dags att gå in och fika en halvtimme, när man kommer tillbaka står ofta fölet upp och diar. Fölets sökande efter spenen kan också vara frustrerande att åse eftersom föl inte har någon koll var de ska söka, oftast börjar dom söka mellan frambenen ( det är då man önskar att man hade en elefant istället), sedan snuttar dom i ljumsken på stoet , kittliga märrar piper och protesterar, för att slutligen snutta på juvret utan att ha hittat spenen. Många, speciellt ungston, är spända och lite ömma om juvret, det kan då vara bra att mjölka ur stoet lite, hälla mjölken i nappflaska och ge fölet, som då blir geistig av mjölken och vågar fortsätta söka även om han har blivit åthutad. Som uppfödare ska man lyssna efter det kluckande ljud som hörs när fölet sväljer, ett kvitto på att spenen är funnen.


Vi brukar inte släppa ut fölet första dygnet, bara mamman för att stimulera sammandragningarna så att efterbörden går. Även fölets diande påverkar oxytosinhalten som gör att livmodern drar ihop sig. Ett nyfött föl har ingen uppfattning om vem som är mamma utan kan följa efter vilket stort föremål som helst. I början av min avelsbana hade jag ett föl som följde efter gårdens traktor som kom förbi…… snopet för mamman och för mig!


Det är lämpligt att släppa ut fölet första gången när det är mulet, de blir bländade av starkt solljus och det kan ta upp till 20 minuter innan de kan se igen. Ha helst fölet i grimma, men led inte i den, utan styr bara, leder gör man med ett mjukt grimskaft runt bakdelen . Håll fölet nära mammans sida, lyft och fös på bakdelen, styr med grimskaftet i grimman. Det går absolut inte att bara hålla fölet i grimma, den kommer att spjärna emot, bli rädd och kasta sig bakåt och falla omkull, detta leder till att stoet blir upprört vilket är onödigt. Skulle det vara så illa att man är själv, är det bättre att leda fölet, ett klokt sto håller sig nära sitt föl. Vi brukar släppa sto och föl på ridbanan med rejäla trästaket de första dygnen, fölen har dålig balans, skuttar, hoppar och ramlar lätt in i staketet.

De 4 första dygnen efter fölningen (anpassningsperioden)är speciellt kritiska och det gäller att vara observant på sto och föl. Håll koll på att juvret inte blir ömt och varmt (juverinflammation), att fölet diar ordentlig,  har jämn och mjuk avföring och är pigg, skuttar och busar samt sover gott däremellan.  Misstänker du att fölet har förstoppning, krystar, flaggar med svansen, diar dåligt, är trött, agera omedelbart! Umgås, så mycket stoet tillåter, med ditt föl i början så det knyter an till dig, värdefullt för framtiden. När sto och föl ska ut i större beteshage, kanske med andra ston med föl, led om möjligt stoet längs staketet innan du släpper henne. Jag hade ett sto som alltid såg till att ha fölet innanför sig så hon själv gick mellan staket och föl, klok eller slump? Klok så klart!


Nu ska jag utfodra valparna. Nästa gång ska jag berätta hur vi gör i verkligheten och inte fiktivt, HOPPAS JAG!
Ha det gott i sommarsolen (?) och njut av era fyrfota vänner, det gör jag! Hörs/ Birgitta