Bra, RS

Sofhie hade idag lyxen att få hjälp med sin dressyrhäst av Per Sandgaard Markne, som finns på RS två dagar i veckan. Han kommer, bland mycket annat så klart, rida skolhästarna en del och då är det ju idealiskt om eleven kan vara med! Eftersom Sofhie skulle ha lektion med oss som elever, så kunde hon ju inte rida samtidigt. Hon var inte speciellt ledsen över utfallet :)

Så Per red på Akatzie, en fin häst men som inte har så mycket egen bjudning. Det är ju inte helt enkelt att lösa, och lätt hänt att man "tjatar" med framåtdrivande hjälper utan att få någon egentlig effekt. Hästen stänger av, och man själv blir väldigt trött. Dessutom blir det ofta väldigt svårt att sitta ner. Vi var väldigt nyfikna på att se hur en GP-ryttare löser en sådan häst men det såg, inte helt oväntat, bara väldigt enkelt ut.

Så vad är det hemliga knepet? Att se till att få en effekt. Steg ett blir att våga komma ner på ryggen och hitta balansen i sätet, och vara tyst med sina hjälper. Om hästen då slutar gå framåt, då ger man en kvick och stark framåtdrivande hjälp, och då gäller det att stabilt kunna sitta kvar och rida på den effekten man fick. För en häst som stängt av lite för hjälperna, så kan det vara bra våga vara helt tyst för att sedan "skramla till" när man väl vill något. Det fungerade, vill jag lova.

Så Per red, förklarade, visade, förklarade lite till, och sedan kunde Sofhie sitta upp själv för att både få känna på känslan och kunna pröva själv, med experthjälp.

Det här måste ju vara pedagogisk fulländning!