Brutalt avkastad 2 gånger!

Hej på er!

Vilken torsdag jag har haft!!
Äntligen sitter jag på min favoritplats i soffan med en kopp te och med en sambo som sitter och jobbar vid köksbordet.
Det är tur att han gillar att jobba lika mycket som jag, annars hade nog vårt förhållande blivit i så kallad obalans.

Morgonen började med att jag cyklade till jobbet och blev brutalt avkastad från cykeln två gånger!
Jag skrattade som en tok första gången, en bil stannade och två personer flög ut för att se om jag ens levde.
Har ni varit med om att man står och cyklar i en backe, (med ganska bra fart bör tilläggas) och växlarna hoppar ur så att du inte får något motstånd i pedalerna?
Det hände mig, jag flög handlös över styret och rätt in i kantstenarna vid gräsmattan.

Lerig och blöt fick jag hjälp upp, fortfarande skrattade jag, men insåg att det var nog blod som kändes på benet innanför jeansen..
Upp på cykeln igen och trampade vidare, men kom inte mer än 250 meter innan den gjorde samma sak igen! Denna gång hade jag inte samma fart, men tillräckligt för att den skulle ge mig en luftfärd.

Ganska lik mig faktiskt!

Förödmjukad, bitter och smutsig kom jag tillslut fram till kontoret. Parkerade cykeln utanför olåst och hoppas att någon snor den. Borde jag kanske skriva en lapp "Cykla på egen risk, men jag vill inte ha den" ?

Jag tror att jag går till jobbet imorgon.

Ni kommer inte tro mig när jag berättar att jag trampade på krattan vid skrittmaskinen nu på kvällen och fick den i ansiktet, eller hur?
De som känner mig väl blir inte ens förvånade, men jag blir bara trött på mig själv! haha

Nog om det!

Fantastiska Cajza fick ett galopp-pass ute i skogen idag. Hon är verkligen i bra form, frustar och tuggar på bettet så att hon blir helt löddrig i munnen :) Jag har mest stått i fältsits och låtit henne galoppera under mig. Fina fina häst! Dock glömde jag bort tiden, så skrittvägen hem blev i kolsvart mörker.. Det är ganska bra med att vara hästtjej, det är ingen idé att vara mörkrädd - du utsätts så mycket för mörkret på hösten/vintern. (fast jag är det ändå..)

Därefter blev det en dusch av mage och ben efter all lera och en lång ryktning avslutade vår kväll tillsammans.

Jag körde en liten frågestund i mitt förra inlägg och har fått 3 frågor! Det var fler än vad jag trodde att jag skulle få :)

Jenny (min härliga stallkamrat) undrade när man får se mig i dressyrsadel och knoppar? Ja du Jenny, du är välkommen att knoppa Cajza den 1 oktober om du vill se henne i knoppar. Jag hatar dressyrsadlar, så där drar jag min gräns ;) Det är obehagligt när man fastnad med benen som man gör i dom sadlarna.. Du får hålla den fanan högt!

Anki undrade vem jag tränar för nu och vilka andra hästar jag rider. Jag tränar för två tränare, en vardagligen hemma och en tränare som jag hoppar för.
Hon som jag hoppar för är Stina Svanlund, en fantastisk kvinna som har den härliga egenskapen att ge mig otroligt gott självförtoende när jag rider. Inga hinder som hon sätter upp är omöjliga känns det som!
Den andra är en mycket god vän till mig, det är även hennes hästar jag rider.
Dock har jag beslutat att inte berätta vad de hästarna heter :) Jag har valt att blogga om mitt hästliv, inte hennes, och våra hästliv går ihop lite!

Dock kan jag skriva att ena hästen som jag rider oftast är ett fantastiskt sto, hög som ett hus, men smidig som en katt! Hon tävlar 130, men kommer debutera 140 inom en snar framtid!

Valacken går 140 och är den mest personliga valack j
ag stött på! Oftast så tycker jag att dom är lite "gubbiga", men han är som en busig pojke!

Alexandra undrar " Vilka är dina mål inför nästa säsong och hur lägger du upp träningen för att nå dit? Hur ser tävlingsplanen ut för resten av året och början på nästa?!

Jag känner nästan att den frågan är värd ett eget inlägg Alexandra :)

Det tar jag imorgon!

Men denna bild säger allt, så jag måste gå och sova nu...

/annelie