Bye bye Brazil!

WE'RE BACK! I Sverige, i Norrköping, på Jonstorp och ni anar inte hur skönt det är. Vilket äventyr det har varit men aldrig har jag varit gladare över att komma hem. Att kunna gå utanför gården utan militäreskort, att kunna spola ner toalettpappret i toan, att kunna betala med ett Mastercard och att kunna ta på sig sina jeans igen. Det är en speciell känsla det där med att springa runt i träningsbyxor i stallet – oavsett hur snygga de är. Den enda trösten är ju att ALLA har på sig mjukisbyxor, det är väl det som gör det så speciellt med ett OS.

Det har varit okristligt varmt, runt 35 grader (någon dag närmare 38) och alla som känner mig vet att jag inte fungerar särskilt väl i den sortens hetta, jag är mer av en vår/höst-tjej. Glad att jag överlevde och ännu gladare att Gullan gjorde det. Det måste dock erkännas att hästarna större delen av tiden hade det fantastiskt, trots att det var så varmt var det alltid svalt i boxarna! De har verkligen byggt stallen för hästarnas välbefinnande. Sen gick det ju inte att undgå den gassande solen och bastun uppe vid banan.

Vi ska också skatta oss väldigt lyckliga som genom hela mästerskapet hade ett helt friskt hopplag, det var ganska många kolikhästar och hästar som på ett eller annat sätt skadade sig och inte kunde starta. Värt att notera är att både Frankrike & Tyskland tog lagmedalj med sina reserver i laget, ett bevis på vilka starka nationer de är. Och åh, vad mycket fina hästar det finns! Man blir lite "WOW!" när man går runt och inser att det inte finns en enda plats i just den sekunden där det finns mer talang, att this is it, det här är det bästa som finns. Det spelar ingen roll hur bra en häst hoppar i en 5* GP, banorna på ett OS är byggda för att slå ut majoriteten av världens bästa ekipage. All respekt till Peder & Allan som var det enda paret som hoppade sex rundor och inte rev en enda bom. Det är stort, så stort. Fanns ingen annan som var mer värd den där medaljen!

Jag är så stolt över Gullan, hon har hoppat med så stort hjärta i alla rundor – som hon alltid gör, och resultatmässigt var det kanske inte vad någon hade förväntat sig, men jag tycker det låter värre än vad det var. Alla hennes rundor hade lika gärna kunnat vara felfria. Och alla ni som tror er veta bäst efter att ha studerat resultatlistan och bara seglar dit vinden tar er – vänta ni bara, hon kommer putta omkull hela er båt.

Foto: Tomas Holcbecher