Följande inlägg skrev jag förra helgen när jag satt på tåget på väg till Ridsportforum:

 ----

Jag åker tåg, till vardags är jag ju ganska rejält bilburen och jag avverkar mer än 5000 mil om året i min bil. Jag hade nästan glömt bort hur skönt jag tycker det är att åka tåg. Det är gott om plats och man kan sitta och lyssna på musik och arbeta medan någon annan tar en dit man skall.

Flyga är jag inte alls lika förtjust i. Jag inser nyttan och meningen med att flyga när man skall längre sträckor, men jag finner ingen njutning i att färdas där uppe högt uppe i himlen. Jag kanske är gammaldags, men det känns helt enkelt onaturligt för mig att flyga. Om det vore meningen att jag skulle flyga så hade någon försett mig med vingar redan vid födseln.

Medan jag skriver det här så dundrar tåget fram över Skaraslätten och jag kommer att tänka på hur tyst det har varit om Vara horse arena det sista. Ett tag var det så himla många små orter i Sverige som skulle bygga sig en "horse arena". Har någon enda av alla de här små orterna faktiskt genomfört sina galopperande planer?

Det låter ju så bra när man börjar prata om att satsa på hästsporten, planerna blir större och större men någonstans så måste ju ändå projekten gå ihop rent ekonomiskt. Jag tror att det är bra mycket bättre för hästsporten med småskalighet. Det är bättre att bygga fem mindre hästskjul till maneger än en gigantisk "horse arena". På så sätt kommer många fler att få tillgång till en manege och bättre träningsmöjligheter. Platser för stora tävlingar har vi redan ganska gott om som det är i Sverige idag.

Jag är väl inte dummare än att jag fattar att det är svårare att hitta sponsorer för att bygga en manege, än för att bygga en jättestor anläggning för hästsport i alla dess former. Storslagna projekt har alltid lockat riskkapitalister, men det måste vara näst intill omöjligt att få ekonomi i sådana projekt på mindre orter.

Sverige behöver bra träningsmöjligheter på nära håll för fler ryttare, ur det växer en bredd som är bättre och bättre tränade och utbildade, och med det följer att fler är villiga att satsa mer och når därmed längre än de skulle ha gjort om de varit hänvisade till en lerig utebana som enda plats för träning. Det tror jag på i alla fall.