De är då olika mina två....

Idag har jag äntligen kunnat starta båda mina hästar i Grand Prix igen... Det går ju inte så ofta eftersom de inte kan åka tillsammans. Men det går att lura dem och det har jag gjort idag, de har stått 20 meter ifrån varandra utan att ha en aning om det själva.

Efter att ha flätat och gjort i ordning båda åkte jag vid tolvtiden iväg med Vilja till Djursholm, veterinärbesiktigade och ställde in henne i en box, sedan åkte jag omedel bums hem för att hämta Liza (och Jessica och Jessicas syster Jenny), ställde lastbilen ca 50 meter ifrån stallet där Vilja stod. Besiktigade Liza och red fram henne i paddocken precis utanför Viljas box. När Liza hade startat gick jag och gjorde i ordning Vilja och Jessica och Jenny tog hand om Liza och ställde in henne i lastbilen tills jag var klar och kunde skritta iväg på Vilja så att Liza kunde gå in i boxen där Vilja hade stått halva dagen. Sedan kunde jag i lugn och ro värma upp Vilja 20 meter ifrån Lizas box. Haha, lättlurade... Det ska jag kanske inte säga förrän det har fungerat imorgon också. Det låter ju lite vrickat och det är det säkert också, de borde lära sig, men det är svårt att lära en gammal hund att sitta och jag vet att Vilja blir fullkomligt okontaktbar om hon vet att Liza är i närheten, om det inte är på hemmaplan förstås, där vet hon att det är okej.

Men, men det är ju lite konstigt med de där två, i två veckor har jag tänkt att det är nog Vilja som kommer gå bra på Djursholm medan Liza har varit väldigt förvirrad, förtvivlad och till och med förbannad över det här med piaff, passage och övergångar. Byten i varje har inte heller fungerat så bra. Tills igår då Liza plötsligt går jättebra och det känns riktigt lätt attt göra piaff och passage. Medan Vilja plötsligt får för sig att det går inte alls att göra piaff...

Och idag gick lilla Liza som en liten peng, poletten hade trillat ner och även om det finns mycket kvar att önska så gick piaffen och passagen ganska okomplicerat. Inga stora missar förutom att vi inte hade så mycket energi kvar till den sista medellinjen med passage-piaff-passage. Men vi slutade på smått fantastiska 67,23%. Det var Lizas andra Grand Prix (borträknat kürerna) och första gången hade hon 60% så jag var överlycklig.

Vilja kändes faktiskt väldigt lugn, lite väl lugn visade det sig. Passagen blev väldigt seg. Trots detta lugn fick jag ett litet taktinslag i samlade skritten. I galoppen hade vi en hel del missar, en som var grymt klantigt av mig, jag räknade fel i saxen, eller bytte helt enkelt inte galopp i tid. Jag vet inte vad som hände, jag kom bara på att jag hade hunnit räkna till sju. Jaja, så mycket missar får man inte ha. Nu hamnade vi på 62,6%.

Liza och jag blev 2:a efter Charlotte Haid-Bondegaard och Lydianus. Vilja fick ta åt sig äran på prisutdelning och ärovarv eftersom hon gick sist. Men om Liza placerar sig i küren imorgon ska hon få gå ärovarv även om Vilja går sist.

Nu ska jag sova för imorgon ska jag visa hästar på morgonen innan det blir tävling igen.