Det är tungt nu

Jag har haft några fruktansvärda dygn sen jag kom hem från tävlingen i Tierp. Vi åkte hem glada och nöjda med hästarnas fina resultat sen började den här veckan med några tunga dagar som sagt.

I måndags kväll blev jag sparkad i huvudet av en häst. Den stegrade sig och sparkade mig mitt uppe på huvudet. Otäckt hur snabbt det gick.
Det blev ambulans till akuten och de fick sy ihop mitt huvud med tio stygn.
Först var jag rädd att det skulle raka av mig hårets tills jag insåg att det gör inget, bara jag lever!

När man sen inte tror att det kan bli värre så hände det fruktansvärda att jag hittade min älskade CAHLUA i hagen på tisdagskvällen med brutet bakben. 
Malin och jag skulle ta in henne och hon stod längst bort i hagen och tittade efter oss och sen tittade hon bakåt på sitt ben.
Jag förstod på en gång att hon hade brutit benet, fråga mig inte hur jag kunde förstå det, men jag gjorde bara det. 
Kom fram till CAHLUA och ringde veterinär direkt. Sara var här på mindre än femton minuter. 

Björn kom ut till CAHLUA och mig och jag bröt ihop fullständigt för en stund. Det var vidrigt att se henne stå där och inse att det finns ingenting att göra. Jag låg på knä i gräset och grät, skrek och spydde av förtvivlan. 
Att se hur förtvivlad CAHLUA såg ut, hon förstod inte vad som hade hänt, och hur hjälplös jag själv var. För hennes skull samlade jag ihop mig lika fort som jag bröt ihop och ställde mig upp. Stod och kramade henne och talade om för henne hur mycket jag älskade henne, att hon var min sagohäst!

Sara kom och både Björn och jag grät när vi höll i grimskaftet och kliade henne i pannan så hon skulle känna sig trygg tills hon somnade in. 

Det känns oerhört tungt just nu, jag är så ledsen. 

Sista bilden på CAHLUA och mig. Vi hade en fantastiskt fin helg på tävlingen. Kom trea i 140 klassen på fredagen och 145 klassen på lördagen. Hon hoppade även fantastiskt bra i grand prix klassen på söndagen.

Vila i frid älskade CAHLUA, tack för allt vi haft tillsammans!