Det blir inte alltid som man tänkt sig...

I fredags skulle jag och Silver egentligen gjort säsongens första start men efter att ha haft en jätte bra träningsvinter där nästan allt flutit på och gått framåt har vi fått ett bakslag i piaffen.

Silver gör allt annat rätt bra och har speciellt lätt för bytena i varje som är sprättlätta. Passagen har även den hela tiden blivit bättre och bättre. Men piaffen har vi från början haft lite svårt med, sedan kändes det som om poletten trillat ner och sen vände någon på etiketten.

Så även om jag har höga mål och visioner gäller det att känna av läget och ibland backa tillbaka, ta hjälp och börja om. Jag är vid dessa tillfällen väldigt glad att ha ett sånt otroligt bra kontaktnät här nere och otroligt bra hjälp av både Lotta och Rasmus här på plats men även att jag utan problem kunde ringa Mattias nu som ridit Silver flera gånger och under längre perioder och han på en gång ställer upp och hjälper mig. Så han kommer hit till veckan för att rida och förhoppningsvis kunna hjälpa oss till rätt spår igen.

Så istället för att vara på tävling i fredags utnyttjade jag min lediga dag till att åka in till Lund, träffa en kompis på långfika och införskaffa världens största anatomibok då jag som några av er kanske redan vet förutom att jobba här även läser till personlig tränare.

Pratade även en lång stund med Thomas, min andra hälft som jag saknar en hel massa. Jag är så otroligt glad att han stöttar mig i den här satsningen och vi gör vårat bästa för att ses en gång i månaden. Jag åker hem ibland, han åker ner i bland och emellanåt ses vi halvvägs. Men eftersom vi båda jobbar en hel massa är facetime våran räddning och det används en hel massa.

Tills Mattias varit här håller jag igång Silver, men joggar mest bara i skritt-trav och galopp och jobbar mest lösgörande. Så hoppas jag att han kan hjälpa oss till veckan.