Det här är värt att skritta för!

Här har ni hippologbloggen, Live från Volkswagen Grand Prix!

Omhoppningen har precis avslutats med ett rafflande avslut där Linda Heed, Stephanie Holmén och klassens vinnare Malin Carlbäck. Klapp och beröm för en fin prestation!

Sitter här och funderar över mina egna prestationer denna veckan som tyvärr uteblivit. Både Cheeba och Ravaillac vaknade med ett svullet vänsterfram under veckan så tyvärr var det bara att avanmäla helgens tävlingar. Har blivit lite för mycket skador och en del motgångar under hösten för min del. Sånt som gör att jag ifrågasätter om allt verkligen är värt det. Denna sporten kan verkligen knäcka en. Man sliter och kämpar, försummar vänner och familj, slår halvt ihjäl sig och är konstant fattig och upptagen. Så när det väl börjar stämma, efter veckor, månader och år. Äntligen känner att man är på topp och redo för utmaningar som väntar, så är allt så skört. Ett snesteg i hagen och allt man kämpat för måste läggas på hatthyllan. Stövlarna ställs in i garderoben och istället väntar boxvila och ett evigt skrittande. Ja, ibland undrar jag om jag inte bara skall ge upp, gå vidare och börja med frimärken istället.

Men när jag sitter här och ser dessa ryttare gå in och fightas, musiken pumpar och publiken jublar. Adrenalinet som rusar och känslan, ja ni vet, den där känslan! Där styrka, finkänslighet, puls, kärlek och teknik bara kommer samman i ett och allt bara... Stämmer.

Det är DET jag vill. Det kvittar hur många sovmorgnar jag missar, hur många Bonde söker fru avsnitt jag inte ser, hur många julaftnar som spenderas i sadeln. Det enda som betyder något är att jag skall jaga den där känslan. Jag har alltid trott att jag bara ville blir en 120 ryttare. För att jag har begräsningar, för att jag inte bättre. Men jag har något som är mitt vassaste vapen och det är att jag är modig, jag vågar och jag ger mig inte. Livet kan kasta hur många svullna vänsterben de vill åt mig och om jag så skall skritta hästar tills jag blir blå så ger jag mig inte.

Så nu under kvällen när jag kollade till Cheeba var hon helt ren i sitt ben. Så under veckan får hon ta det lugnt och gå med skydd från topp till tå om hon promt måste leka rövare i hagen. Sen skall jag klappa om henne och låta henne glänsa i den form hon börja komma in i. Jag lovar att det hästen har nått alldeles extra, som är värt att skrittas i åratal för.

Sen skall presentera min nya kompanjon som kommer ta Ravaillacs plats, han var ju bara vikare som min hopphäst och nu är min ordinarie stjärna fit for fight igen! Arwen och jag gör vår första start nästa helg på Strömsholm! Även hon är nått alldeles extra...

En sneak a peek på Arwen!