Det här med att ge 100 %

Shit hörrni, det går undan nu!

Jag spinner på i 250 procent just nu känns det som och det värsta jag vet är när saker inte går som jag vill.

Idag är en sån dag, en riktig måndag. Dagen har verkligen varit en dag där jag sprungit och verkligen försökt stoppa den boll som bara rullar på snabbare och snabbare. Tillslut hann jag ikapp den och styrde in den på någorlunda rätt spår.

Sen sitter jag här, lite ledsen faktiskt över att dagen på jobbet inte gick som jag ville.

Jag älskar mitt jobb, älskar allt i mitt liv just nu. Men det är den där sidan hos mig om att jag verkligen vill att allt ska vara perfekt, det är den sidan som ibland knäcker mig.

Allas förväntningar ska kunna vara höga, jag vill verkligen bjuda allt på upplevelsen av "above and beyond". Ska man göra något så ska man gå in för det helhjärtat, något annat existerar inte.

Vet ni då vad som händer när en person som mig siktar över 100 procent och landar på 90 procent?

Känslan infinner sig att jag egentligen bara lyckats med 10 procent.

Det är helt sjukt, jag vet.. Jag hör själv hur jag låter, men det går inte att sänka kraven.

Jag försökte åka ut till stallet efter jobbet, försökte verkligen låta Cajza ha sin "helande kraft" på mig, men inte ens det fungerade.

Hon stod där lite söt med rufsig man och tittade på mig

Men jag ville bara hem, hem och begrava mig under täcket.

Det värsta är att det inte spelar någon roll vad någon säger, jag känner mig extremt misslyckad idag.

Jag vill nämligen vara världsbäst på mitt jobb, vara världens mest perfekta sambo och samtidigt som jag driver min blogg med siktet på att den ska bli en av Sveriges största hästbloggar så vill jag även bli en riktigt bra ryttare.

Det är inte omöjligt! Jag ska klara av det, jag vill klara av det!!

Men inte just idag. Idag vill jag faktiskt bara gråta en skvätt, för jag är så himla trött.

Imorgon Cajza, imorgon är jag en bättre matte och kompis! <3