Dödar en myt

Nu ska vi reda ut en sak här. Innan jag började på hippologen fick jag höra att jag inte skulle förvänta mig att få ut speciellt mycket av ridningen. Det verkar otroligt dumt att folk ska gå runt med sådana missuppfattningar om utbildningen, men jag tror att ni som läser bloggen förstår hur mycket jag faktiskt lär mig varje dag!

Idag hade vi utbildningskontroll i hoppning, en check hur vi ligger till så här mitt i terminen. Den går till precis som vår riktiga examen, för att bli godkänt ska man rida en 110-bana med sin skolhäst, och genomföra den på ett bra sätt, med god balans och rytm, bra sits och inverkan, osv. Det är ungefär samma krav som ställdes på examen i det tidigare tvååriga programmet, där man bara kunde få godkänt eller underkänt.

Nu går jag ju det treåriga, där vi betygsätts med 3, 4 eller 5, och siktar man på ett högre betyg så höjs kraven betydligt! Efter genomförd runda på sin skolhäst, så måste man kunna visa att man kan rida olika typer av hästar, på högre höjd. I praktiken innebär det att jag hoppade min runda på Quest på 110, bytte till Ravaillac, hoppade fram ett par språng och red en 120 bana, bytte till Beverly, red något varv, hoppade två språng, och hoppade samma 120-bana igen. Tre totalt olika hästar som jag inte hoppat förut, olika storlek, temperament, teknik, och förutsättningar. Bara att sitta upp, känna av, och sedan tuta och köra efter bästa förmåga.

Den som går ut med en femma i trean har kommit en bra bit i sin ridning, då är kraven ännu högre och sådana här uppgifter kräver sin ryttare! Bli bra på en häst grejar de flesta, men sitta upp på flera och göra bra ifrån sig, det är en utmaning det.

Efter rundorna idag vill jag lova att vår examinator hade en rätt klar bild över ryttarens förtjänster och brister, det gick inte att komma undan med någonting där inte :) Så nu har de ett bra underlag inför utvecklingssamtalet som vi har nästa vecka, det ska bli spännande! Jag som knappt stegat en distans innan jag började här måste nu gå tillbaka lite till att gå på känn och inte minutiöst hålla mig till planen, känns trevligt på något sätt. Någon sorts medelväg borde bli bra, nu när jag redan testat hardcore åt båda hållen ;)

Min ambition med kursen och egentligen hela utbildningen är bara att lära mig så mycket det någonsin bara går. Visst kan man lära sig rida på fler ställen, men hur ofta har man möjlighet att sitta på läromästare i hoppning OCH dressyr, samtidigt? Och flera dagar i veckan rida för tränare som ridit, eller rider, grand prix hoppning och dressyr? Unghästridning för samma tränare på det, och så lägger vi till teoretiska kurser på det där vi får lära oss av experter inom sina områden. Den biten går inte heller att få någon annanstans. Jag gick natur på gymnasiet med toppbetyg i allt, men jag lovar att jag aldrig har fått lägga så mycket tid på pluggandet som på hippologen, framförallt i ettan där många tunga kurser ligger. Har man höga ambitioner får man slita, men jösses vad jag har lärt mig! Lätt värt det!

Den där betygssättningen bjuder in till att sikta högt eftersom det faktiskt kommer synas på pappret, men egentligen spelar inte siffran i sig någon roll. Det är ju vad man tar med sig, och hur man tillämpar det, som är det viktiga.

Så, det här med att det skulle vara låg nivå på ridningen, det stämmer inte någonstans. Våra lärare vill inget hellre än att vi ska utvecklas så mycket det bara går, och jag lovar att de ställer upp och hjälper oss på alla sätt de kan. Betygsättningen är ju bara en värdering av hur långt vi faktiskt tagit oss i slutet av kursen. Nu ska jag sno ihop en tävlingsplanering i hoppningen, planen är att rida 110-120 nu ett tag, får jag några felfria rundor så siktar vi på 130. Visar det sig flyta riktigt bra där också så ligger Strömsholmstävlingarna lägligt där i början av sommaren. Det tycker mina lärare är en rimlig plan för mig, och siktar man mot stjärnorna kanske man i alla fall når grantopparna, eller hur?

Nä, jag känner att jag får utmaningar som ligger i helt rätt nivå för att jag ska utvecklas. Grymt kul och väldigt stimulerande, jag har inte ångrat mitt val av utbildning en sekund. Jag kan inte svara för hur det var för ut, eller hur det är för andra, men mig passar det som handen i handsken.

Ansökan till programmet har precis öppnat, någon som är sugen?  

Quest i Jälla. Sofhie har varit duktig och filmat hela kalaset idag. Ha tålamod, det kommer!