En D-ponny i höjd men en knapp B-ponny i bredd

Hej!

Nu var det länge sedan sist! En person jag jobbade med förut sa att definitionen av stress är när man måste börja varje mail eller samtal med "förlåt att jag inte har hört av mig.." istället för med en vanlig hälsningsfras. Så: Förlåt att jag inte hört av mig, det har varit full rulle hela hösten!

För Frans och Loppan är det mindre stressigt, de har inte många brådskande uppgifter eller höga förväntningar på sig i sin vardag. Frans har börjat bli lite busig, vilket jag bara applåderar eftersom att han har varit ett sånt utomordentligt skötsamt barn sedan han föddes. Jag tror ju att det är sunt att vara lite rebellisk! Nu överdriver jag verkligen Frans beteende, hans busighet består mest i att han tar tag i saker och slänger runt dem. Som när jag hade honom ute i gången häromdagen, då hann jag knappt plocka upp handduken han fått tag i och slängt åt vänster innan han fått fatt i Loppans täcke och kastat det i en elegant båge över ryggen till höger. I övrigt är han lika fantastisk att hantera som vanligt och hans busighet går egentligen inte ut över någon. Han lyfter snällt på hovarna, leds fint i grimman och står snällt uppställd på gången (jag har honom inte fastbunden på riktigt utan i ett löst grimskaft som jag håller i genom ringen på väggen).

För några dagar sedan var ID-kontrollanten ute igen och gjorde en ny signalementbeskrivning. Minns ni att vi vara osäkra på om han hade lite vita tecken på ena fram eller om det bara var fölpälsen? Det var tydligen vita tecken, närmare bestämt en nästan obefintlig vit kronrand, vita ballar och en vit fläck på baksidan av kotan. Tur att vi upptäckte det innan Frans pass gått i tryck (hoppas jag i alla fall).



Frans är en D-ponny i mankhöjd nu, men han kan inte ha täcken för en B-ponny. Skaffade nämligen ett par utifall att det skulle bli busväder (ni som har följt mig ett tag vet att jag inte sätter på dem täcken i första taget, men det är aldrig dumt att vara förberedd) och de passade i ryggen men hängde ner som världens u-ringning i bogen. Tur att han har en rejäl päls och en fantastisk Birgitta som tar in dem om det skulle behövas. Täcken = överflödigt alltså. Mest kul att handla.


Frans är fortfarande osåld men jag har några intressenter på honom. Vi får se hur det blir, jag hade ju bestämt mig för att sälja men nu har jag också bestämt mig för att "vi får se". Ambivalent? Yes!



Äkta!


Just nu är Frans 5, på väg mot 6, månader gammal och avvänjning börjar bli något att fundera lite kring. Dock är jag och Birgitta rörande överens att inte börja vänja av dem förrän tidigast vid 7 månaders ålder, gärna lite senare. Vi kommer att börja med att låta Frans och Vlad (som numera ska kallas Kurre, men det är väldigt svårt att få in i huvudet) äta kraftfoder tillsammans i en box medan mammorna står i varsin box bredvid. Skönt att de har varandra att luta sig mot när de ska ta första steget ut i vuxenvärlden. Jag tror att det kommer att bli väldigt odramatiskt, men jag är lite ledsen för Loppans skull. Hon älskar verkligen att alltid ha en liten kompis vid sin sida, kanske får skaffa en shettis tills nästa föl kommer. Jag har bett Birgitta gästblogga om detta ämne... Avvänjningen alltså, inte om Loppan ska få en shettis eller ej.


Ha det så bra tills vi hörs igen!