En dröm som sprack?

Uppdateringen på bloggen är inte förtklassig just nu och det finns självklart en förklaring till det!

Just nu lyfter jag på varje sten som finns, försöker hitta lösningar och knep till att inte behöva säga hej då till den jag älskar mest.

Cajza.

Som det ser ut nu så kommer Cajza tyvärr bli till salu.

Det smärtar i varje millimeter av min kropp när jag tänker på det!

Och varför berättar jag det för er redan innan ett beslut är taget?

Jag har lovat i min blogg att vara ärlig om alla berg och dalbanor som jag stöter på.

För det är inte konstigheter egentligen, jag tror att många hästägare ibland ställer sig frågan om det "är värt det".

Jag kämpar som en galning varje dag/vecka/månad för att få ihop tiden och pengarna till mitt intresse.

Men när jag kommer hem 23.30 på kvällarna och känner att jag inte presterar bra på jobbet pga tröttheten, hur ska det gå då?

Men hur kommer jag må när jag inte har en häst att åka ut till varje dag?
Kommer jag klättra på väggarna här hemma och bli en soffpotatis?

Just nu är jag rädd över besluten som måste tas.. För om jag tar fel beslut så går det inte att ångra sig.
Säljer jag Cajza så står det verkligen inte tusen åter, hon är "one of a kind" för mig... Ingen kan någonsin påstå något annat om bandet som jag har med min häst.

Jag borde varit ännu gladare igår över de fina rundorna, men det ligger som en hinna av sorg över hela mig just nu, så jag kunde inte glädjas ordentligt.

Fina fina hästen <3

/annelie