En historia från en läsare.

Publicerar här ett av mina första mail som har ankommit:

I korta drag var det så här:

Köpte min nuvarande häst av min dressyrtränare. Hade tänkt mig en läromästare i dressyr eftersom jag efter några olyckor hade blivit väldigt hopprädd.

Det blev en 4-åring med hoppstam. Hur gick det till? Ja jag vet egentligen inte det.

Jag hade hästen kvar hos tränaren i 1 år för att få hjälp eftersom jag inte hade någon erfarenhet av unghästutbildning.

Under tiden fick jag inte ha något att säga till om avseende hästens foder, skoning eller träning. Jag blev även lurad på pengar, eftersom tränaren skulle regelbundet rida hästen och fick extra betalt för det.

Men så småningom började jag ana ugglor i mossen och ändrade stigläder och andra saker för att se om utrustningen var använd. Fick mina misstankar bekräftade. Hästen blev inte riden trots att det var överenskommet.

Men jag vågade inte ställa dom till svars för detta.

Vid denna tidpunkt hade jag fått så dåligt självförtroende att jag inte trodde jag skulle klara mig utan dom och därför vågade jag inte ställa några krav.

Tillslut samlade jag kraft och bröt mig loss, äntligen blev hästen "min häst".

Idag har jag världens finaste lilla häst även om det inte alls blev som jag tänkt - att jag idag flera år senare skulle ha lärt mig fin dressyrridning. Istället har vi en trevlig allroundhäst som skänker mig mycket glädje

Livet blir inte alltid som man tänkt sig, det är fullt av överraskningar, och jag har lärt mig mycket på det.

/anonym.

Är det någon som varit med om liknande?

/annelie