En modig liten tjej

Min häst är verkligen inte rädd för mycket hon. Var ute på promenad med henne, Lina och hunden Smilla i veckan, lite miljöträning är ju aldrig fel. Fladdrande presenningar, bilar och traktorer bekommer inte fröken alls utan hon kliver målmedvetet på med öronen framåt. Inte ens tåget som blåste förbi 20 meter i från oss var något att titta på. När det hoppade ut en älg framför oss blev hon lite rädd/imponerad, men hon är ju tysk så...

Nu när vi tagit upp själva inridningen igen så tar vi allt lugnt och metodiskt a la Flyingemetoden, hon är insutten men det är över två månader sedan hon hade någon på ryggen senast.

Det svåra just nu är att få henne att fokusera på att det faktiskt är någon på ryggen, hon är mer intresserad av att umgås med den som går på marken och kolla om den kanske, kanske har något gott. Trots att vi har haft strängt godisförbud i över en månad. När jag, hängandes på mage, till slut fick henne att böja halsen till höger och hälsa på mig på den sidan var det mer "men HEJ, har DU godis då?"

Igår satt jag på henne och det gick jättebra, som om det vore den naturligaste saken i världen. Man kan ju tro att en så cool häst ska vara lite trög och loj, men verkligen inte, det är snarare tvärtom.

Hon kör bara sitt eget race. Mycket speciell häst, det blir väldigt spännande att se vad det blir av henne.