Gästbloggen

1 maj 2015, 09:34

En trygg Irländare med hovskägg – ridresan till den gröna ön Irland

OM DENNA GÄSTBLOGG
Ridtjejen Anna Persson och hennes vän Sara har alltid haft hästarna som gemensam nämnare, då och då har de åkt på ridresor tillsammans. Den här gången är det fälttävlan på Irland som gäller, häng med dit genom Annas gästblogg!

Hej!

På resan hit har jag haft tid att fråga mig själv varför jag övertalade Sara till att rida fälttävlan på Irland? Det var ju kul att få prova byten i varje, piaff och passage i Portugal. Kanske skulle vi ha valt att rida dressyr i Tyskland som var hennes förslag? Nej nej, jag föreslog att antingen åker vi till Polen, bor på slott och rider jakt, eller så åker vi till Irland och hoppar terräng.

Sara som inte var så positiv till någon form av hoppning först, taggade till och började gå på ridskolans hopplektioner. Hon insåg hur kul det är att hoppa och plötsligt var resan till Irland bokad. Nu är det jag som står med fjärilar i magen.

Ett hinder som står i backe, som kanske är en meter högt. Detta är målet till på söndag:
 
 

Men resan från Köpenhamn respektive Stockholm har gått bra och nu är fyrklövern samlad på Irland. Vi bestämde att första ridpasset blir på banan med lite markarbete och småhinder för mig, Sara och Jens. Klas står på marken med kameran.

Det känns som ett bra beslut att lära känna hästen på rivbara hinder innan man ger sig ut i terrängen. Efter att ha kommit upp i sadeln på Killy, en ganska stor och grov häst med en stor lättkontrollerad galopp – som var väldigt lydig för skänkel och säte – kände jag att, YES, detta blir hur kul som helst.

Vi red för en ridlärare vid namn Maria som imponerade med en bra pedagogik och var mycket förtroendegivande. Alla hästarna är trygga och stabila, med lite av en ”this is piece of cake”-mentalitet. Det skapar trygghet inför terrängen i morgon.

Jens har till exempel slagit sitt hopprekord redan med cirka 70 cm. Jag är mycket imponerad över att hans häst, en korsning Hunter/Drought (??), ens kunde ta sig över så högt. Ossy som hästen heter ser ut som en arbetshäst, men hoppade otroligt nog riktigt graciöst över hindren.

Här ser ni oss samlade, från vänster Sara, Jens och jag:

Jens arbetshästkorsning in action:

(Tyvärr är hastigheten på internet inte så bra. Jag ska se om jag kan få uppladdat någon film när vi väl kommer ut i terrängen.)

På tal om hästarna så är de flesta skolhästar någon form av blandning mellan irländsk hunter och cob. Alltså lite mer högställda, men med mer volym och mycket hovskägg. På gården är det cirka 80 hästar och de har egen avel för verksamheten. Dock är där inga föl som är födda än.

Men i eftermiddag när vi är klara så ska vi åka till The National Stud, som är Irlands motsvarighet till Flyinge. Där ska det finnas massor av föl och en fantastisk trädgård, samt vackra stallar. Det är ju trots allt en ridresa!

Efter en sån här film, och dessutom när de på gården talar så varmt, kan man bara längta efter föl:

Hitintills har Anna Harvey imponerat med fantastiskt trevlig personal, duktiga instruktörer och ett mysigt ställe att bo på. Man får bra mat och de är väldigt flexibla. Det är också lätt att ta sig in till Tullamore där vi hittade en bra restaurang igår. Kanske inte världens mest spännande stad, men vi är ju här för naturen – och att åka iväg från Dublin när man besöker Irland är något att rekommendera.
Ett tips för er som eventuellt blir sugna på att åka till Irland är att det är en grön ö av en anledning. Vädret skiftar snabbt, så att ha bra kläder är viktigt.

Jag har också varit ute och tittat på terränghindren och de finns i alla storlekar, från små stockar till stora trestjärniga hinder. De ska nämligen ha tävling här nästa helg, CIS***, så banan håller på att ta plats. De hindren har jag i varje fall inget intresse i att hoppa, men jag blir imponerad över de som gör det – både hästar och ryttare. Nu är det dags för frukost och sen första turen på terrängbanan. Spännande!

ANNONS: