En VM-medalj rikare och ett spontant hästköp

Jag vet att Jaguar kan vara snabb och han kändes pigg och fräsch när vi värmde. Jag gjorde ingen lång uppvärmning, utan behövde bara känna att han var med mig. Trycket på läktarna när man kom in på banan var magiskt och fullt med svenska flaggor överallt. Jag njöt av att rida speeden och visste att vi hade inget att förlora, nu var det bara att ge tusen procent och hoppas att det skulle räcka till mitt mål.

Foto: Carlos Hernâni

Den enda missen blev att Jaguar gav sig iväg innan jag hunnit sätta på repet på grinden. Jag fick ta tillbaka honom så jag kunde nå stolpen och vi tappade 2-3 sekunder på detta. När jag och Maria stod och tittade på resterande ryttare som var kvar efter mig kunde vi inte tro våra ögon. Jag behövde 9 poäng för att ta bronset och när alla portugiser som låg före mig rev en planka i klockan, och Bruno Pica dessutom tog en bom i sidepassen, insåg jag att medaljen var min. Endast en fransman före i slutresultatet som var 0,3 sekunder snabbare än oss. Jag kramade om Maria och sprang för att hämta hästen till prisutdelning.

Foto: Carlos Hernâni

När jag kom till boxarna skrek de att jag tagit silver. Va tänkte jag, och hade inte ens räknat hur många poäng det var upp till silvret. Men jag slog Bruno med en poäng och fick därmed gå in på prisutdelningen och stå mitt emellan Gilberto och Bruno. Wow! Alla kom fram och grattade mig och jag har nog aldrig kramats så mycket som jag gjorde den dagen. Anna kom femma i speeden och fick också gå in på prisutdelning. Vilket första mästerskap hon gjorde, så stolt! Ginnie gjorde också superfina resultat i både tekniken och speeden och säkrade en 19:e plats, grymt imponerande och fint ridet. Ido låg som sagt delad sexa med mig inför speeden, men blev tyvärr utesluten då hon inte red över startlinjen. Ibland gör man misstag och det är bajs, skit och helvete. Finns inget man kan säga eller göra för att det ska vara ogjort, man får bryta ihop och komma igen och alla vet att hon hade varit i toppen om detta inte hänt. Men hon var ändå en av de första som kom och kramade mig och grattade, trots den besvikelse hon kände. Det är att vara en riktigt lagkamrat och visa på gott sportmanship.

Foto: Carlos Hernâni

Vårt svenska lag hade tagit silver om det avgjorts utan komomentet. Trots komomentet (där endast 10 av 49 ryttare lyckades genomföra momentet) hade vi ändå blivit fyra som lag. Nu kan vi inte delta som lag, men jag tror Sverige hade mest sammanhållning av alla. Vi hade så kul hela veckan. Stöttade och peppade, hjälptes åt och umgicks. Inte bara vi ryttare, utan partners, hästskötare, släkt och supporters. Världens bästa gäng och det är bland det bästa jag kommer bära med mig från detta mästerskap. Och givetvis min coola silvermedalj!!!!

Otroligt tacksam för hela mitt team som alla bidragit med viktiga pusselbitar till denna framgång. Och vad vore inte en ryttare utan sin häst! Alltså Jaguar, vilken krigare han är och han gav mig verkligen 1000 % under hela mästerskapet.

Foto: Privat

Nu väntar några intensiva veckor med träningar och resor. Jaguar har fått vara ledig i två veckor så han ska börja ridas. Jag har en ny häst i stallet, ägs av en tyska, så det ska bli kul att jobba med. Är på väg hem till Portugal i skrivande stund, har varit i Skåne under helgen och tränat. Jättefint ordnat av Sandra Nilsson, många duktiga ekipage och härligt häng. Kan vara så att jag har råkat köpa en till häst. Renoirs ena uppfödare fick ett otroligt vackert palominoföl förra våren som jag gått och tänkt på, så bestämde mig för att slå till. Nu är han 1 år, efter Zafferano och vi åkte ut för att se honom hos uppfödaren Christian Hansson lördagsmorgon innan lektionerna. Han är såååå fin och rör sig riktigt trevligt. Elegant häst och väldigt kelig, ska bli spännande att se vad det kan bli av honom.

Den 26e oktober kommer jag till Elmia horse show och ska ha clinic, kom och kolla på det och efteråt blir det we-tävling. Ska bli så kul och we bara fortsätter att växa, världens bästa gren!

Kram på er,

Astrid