Ett kärt återseende!

Årets första dag är här. 2014. Året då jag tog examen från Hippologen år 1 och flyttade till Strömsholm för år 2.
Ja vad det skall fyllas ut med mer återstår att se!

De första dagarna hemma har varit så himla bra! Jag har turnerat runt i Värmland och besökt så många nära och kära jag hunnit med och idag hamnade jag på mitt kära Arvika ridklubb! Då känner man sig hemma på riktigt. Älskar den ridklubben! Alla är så trevliga och nyfikna om hur det går för mig nere i Skåne och hur glada de är för min skull. Sån energiboost att komma dit och träffa alla igen!

Det jag tycker så mycket om med den mer är att där står den min gamla partner in crime. Hästen som var min tränings och tävlingskompanjon i nästan 2 år. The Bishops Hope. En fantastiskt söt 10årig valack och fullblod såklart! En häst som är så ambitös och vill göra rätt att han nästan slår knut på sig själv för att vara tilllags. Han är så positiv och full av energi att man inte kan annat än att le när man sitter på hans rygg. Vi har haft en lång resa ihop med lite blod, mycket svett och kanske någon tår men oj så roligt jag haft med denna hästen! Han ligger mig väldigt varmt om hjärtat!

Så härligt att få sitta på hans rygg igen, det var som att cykla! Men jag måste ge Mette en eloge för hur medveten hon fått mig om att hitta tyngdpunkten samt min underskänkels position. Kände mig mycket stabilare på honom än jag gjort innan. 
Det visar ju bara hur mycket jag faktiskt utvecklats de första månaderna på Flyinge!