Ett styck 5-gångare, tack!

När vi köpte vår första islandshäst Huginn hade vi ingen aning om vad vi gav oss in på. Mina föräldrar var nybörjare och jag hade haft min ponny i ungefär 3 år. Vi viste inte mycket om islandshästar mer än vad man lär sig på turridningar och att islandshästar har två extra gångarter. Eller ja, vissa har två extra gångarter, tölt och pass, andra har bara en extra, tölt, det beror på gener. I vilket fall som helst… Vi skulle ut och leta islandshäst och tänkte ”Har man en ras med två extra gångarter är det klart man vill ha en häst med alla 5 gångarterna”. Well, det var väl kanske inte vår bästa idé, men det märkte vi först senare…

Att det skulle vara så stor skillnad mellan 4-gångare och 5-gångare hade jag aldrig kunnat ana. Nu har vi turen att ha två underbara hästar, vilket för mig som rider båda är väldigt utvecklande då de är så himla olika.

Spóla vår ena häst är 5-gångare, en riktig ”naturtöltare” (om hon fick välja skulle hon nog tölta hela tiden), med stor, härlig trav. Passen är inte så mycket tränad, men finns där och har potential att bli riktigt bra. Galoppen däremot är hennes stora svaghet, precis som många andra 5-gångare, då hon blir väldigt flack och byter gångart (oftast till pass/ grisepss) om hon blir störd. Så, hennes styrkor är tölt och trav, hennes svagheter är galopp och att hon lätt kommer i obalans om hon blir störd.

Saedís vår andra häst är 4-gångare och även hon en bra töltare (det var vårt största ”krav” när vi letade häst den här gången), däremot har hon lite svårare med traven än Spóla, men när hon får till den är den riktigt trevlig. Galoppen däremot är aldrig några problem.

Saedís är även byggd på ett sätt som gör att hon har lätt för sig. Det krävs ingen större ansträngning för henne att bära sig själv (vilket man ser på bilder från hagen tillexempel). Spóla däremot är mer lågställd, längre och har bakbenen mer ”bakom sig” än ”under sig”, så actionbilder på henne i hagen är oftast njaaae när hon skottar fram med näsan i marken och bakbenen 2 meter bakom sig. När man sen ser henne under ryttare, då är det en helt annan häst och hon kan vara hur snygg som helst.

Så, både 4- och 5-gångare har sina för- och nackdelar (sen är det självklart upp till individen i sig också). När man kliver in i islandshästvärlden och bestämmer sig för att köpa häst, gör inte som vi gjorde med Huginn och bestäm er för ”vi vill ha allt som går att få”, med tanken ”tänk att rida flygande pass på skogsvägarna, det måste vara så häftigt”. För saken är att det blev aldrig flygande pass över skogsvägarna, och det är inte så enkelt. Vi lyckades komma hem med en pass-häst som var tävlad i pass, hade stark pass och gillade pass överlag. Det slutade med att alla hans gångarter byttes ut mot passtaktig skritt, trav i 180 för om man tog i tyglarna blev det grisepass, grisepass med inslag av ett eller två steg tölt, sken/galopp mot pass och ja, pass. Detta för att vi inte hade kunskapen om de olika takterna i gångarterna, så vi kunde helt enkelt inte korrigera när det blev fel och berömma när det blev rätt.

Till er som tänker ta steget att köpa er en egen isis, vill jag verkligen tipsa om att åka och prova flera olika hästar modell 4 och 5 gångarter och helt enkelt prova er fram till vilken typ som passar er bäst. Glöm inte heller att leta efter en häst som är lätt-töltad, det är verkligen A och O när man är ny med alla olika takter och gångarter, att hästen kan själv så du kan lära dig känna när det är rätt. Det är inte kul att försöka gissa sig fram till om det är tölt, grisepass, skrölt (skritt-tölt) eller pass när man inte har den blekaste aning om hur det ska kännas.

Sist men inte minst, är ni på väg in i islandshäst världen? Välkomna! Ni kommer inte ångra er…

Personlig, det var han verkligen, vår stora, vackra passhäst.