Falsterbo 2011 (dag 1)

Vi anlände till Danmarks nordligaste landskap (Skåne) redan igår kväll. Gårdagskvällen tillbringade vi hemma hos Ulrica som vi köpte Lilleman av. Vi grillade och det var trevligt och det blev sent. Precis så som det kan bli när det blir bra.

Trots den sena kvällen så fanns vi på plats redan när Falsterbo slog upp portarna i morse. Vi hade en hel lång dag framför oss, men som vanligt så försvann dagen fort när man är på Falsterbo. Vi vandrade mellan dressyrläktare, framridning, montrar och mattält. Till och med vädret var perfekt. Solen sken från en klarblå himmel och jag slapp få kalsongerna fulla av regnvatten.

På dressyrbanan idag så var det semifinal för femåringar och kval till ponnyküren. Det var lite "Robinson" över ungarnas ponnykval eftersom det var nio deltagare som tävlade om åtta finalplatser Frågan var vem av barnen som domarna skulle rösta ut i dagens ö-råd?

Jag är den första som säger att dressyrhästar skall klara av att folk rör sig på läktaren, att det visst är okej att samtala i normal samtalston trots att någon rädd dressyrtant rider samtidigt.

Dock har jag lite svårt att förstå varför man sätter upp en (väldigt) stor, reklamskylt med en aggressiv häst på i hörnet av dressyrbanan. Det var så uppenbart att det störde mer än en orutinerad femåríng idag. Stackars Cecilia Vonasec tvingades helt utgå eftersom hennes häst vägrade att befinna sig nära den där reklamskylten. Kanske borde Falsterbo Horse Show och Axel Johnson group tänka om lite?

En annan lite rolig iakttagelse jag har gjort idag gäller farligheten vad det gäller hästar och barn. På de flesta tävlingsplatser som jag har besökt så tycker arrangören att det räcker med ett plastband för att spärra av mellan hästar och människor. Här i Falsterbo anser man helt tydligt att barn är betydligt farligare än hästar, och då räcker det inte med ett simpelt plastband för att sära på barn och människor inte.

Det är väldigt många arrangörer som arbetar under veckan här i Falsterbo. En del hamnar i mattälten, andra hamnar i glasburen.

Dock har jag insett vilket som är det klart glassigaste jobbet på hela Falsterbo Horse Show, och faktiskt ett jobb som jag skulle kunna tänka mig att ha. Det är såklart de där två som sköter om staketet på dressyrbanan. När klockan plingar så går de fram, lyfter bort staketet och släpper in ryttaren, sen kan de sitta till programmet är klart innan de måste resa sig för att ta bort staketet och släppa ut igen. Lyxjobb!

Dagens busigaste dressyrryttare var helt klart ponnyungen som matchade sin röda rosett med lika röda boots under prisutdelningen. Dressyrvärlden är i chock över så mycket färg på en och samma gång! Tur att bootsen bara fanns på två av de fyra hovarna annars hade väl det orsakat trauman och psykoser bland domare och publik...