Fantastisk ultraljudskurs och mer reproduktion!

Hej hopp!

Jag förstår att alla har gottat sig i Göteborg Horse Show under helgen men nu kommer det lite mer veterinär-läsning igen:) I lördags så var jag och två kompisar i klassen, Erika och Maja, på ultraljudskurs på specialisthästsjukhuset Strömsholm. Eftersom vi inte har någon ultraljudsundervisning på veterinärprogrammet så är det något som man får ta tag i själv om man är intresserad och vill lära sig.

Eftersom både jag, Erika och Maja vill jobba med häst i framtiden så är ultraljud nästan ett måste, i alla fall om man vill jobba med ridhästar. Som ni vet så är senskador och ligamentskador vanliga och de diagnosticeras till stor del med ultraljud. Om ni vill fräsha upp minnet på senskador så läs mitt inlägg om senskador här --> http://www.hippson.se/blogs/VeterinarStudenterna/dessa-senskador.htm

Kolla in min vän Erika Kusmin när hon scannade böjsenorna i lördags, vilket fokus!!! Alla som bor i Norrland kan vara glada för ni kommer få en ny väldigt duktig hästveterinär om några år. Ni måste bara muta henne att flytta tillbaka hem till Kiruna:)

Kursen i helgen leddes av tre diplomerade utländska kirurger vid namn Graham Munroe, Emmanuel Engeli och Luis Lamas. De var oerhört proffsiga och enligt mig och mina vänner så höll utbildningen toppklass! Vi har ju ioförsig inte så mycket att jämföra med men för oss var dagen oerhört lärorik och alla tre kirurgerna var fantastiska talare och vana att lära ut.

Vi började dagen med teori där vi kollade på bilder och gick igenom både den normala anatomin och hur det kan se ut vid en skada. Forumet var öppet och man fick ställa frågor under tiden. Vi var de enda som var studenter så de allra flesta på kursen hade använt ultraljud förut. Vissa veterinärer var mycket erfarna. Vi kunde dock hänga med på allt ändå och jag förstod verkligen kontentan av bilderna vilket gjorde mig väldigt glad! Man kan väl säga såhär: I skolan har vi fokuserat på de viktigaste strukturerna såsom ytliga och djupa böjsenan, gaffelbandet och djupa böjsenans förstärkningsband. På kursen gick vi även igenom andra strukturer som kan skadas (ex. ringbandet, x-plattan, tåbindan, manica flexoria + en radda med olika ligament).

Jag tycker personligen det är tråkigt att vi inte har en högre nivå på anatomi-hästundervisningen i skolan och det känns lite som att man alltid utgår ifrån att någon av de "vanligare" strukturerna eller en led är skadad, när de finns en MASSA andra saker som faktiskt kan skadas. En del av problemet med hältdiagnostik idag, tror jag är att kunskapen att använda ex. ultraljud inte finns hos alla veterinärer. Hos många finns den, men inte hos alla som jobbar med hältor. Dessutom kanske en skada i dessa andra strukturer ser ut att vara en skada i ex. en led, eftersom allting sitter så nära varandra. En bedövning i exempelvis en led kan släcka ut strukturer runt om som vi missar. Det kan hända att vi får mer specialiserad undervisning på hältor när vi kommer till 5-an om vi läser hästblocket som är en specialkurs, men den kursen är helt ny från iår så jag vet inte hur mycket det kommer tas upp där än.

När jag blir klar har jag en vision om att hålla mitt sinne öppet och vara så specifik som möjligt om jag lägger bedövningar för att "minska" antalet troliga diagnoser. Dessutom så kan man (om man är duktig på ultraljud) ta reda på sååå mycket mer redan innan man lagt bedövningar om man är en duktig kliniker. Förutom att kolla på senor och ligament så kan man med ultraljud:

- utvärdera leder och ledytor

- utvärdera sårfickor och eventuell förekomst av främmande föremål som kommit in

- Finna frakturer och speciellt mindre stressfrakturer

- Guide vid operation för att veta hur vävnaden under ser ut

- Hjälpa till att övervaka läkning av senor, ligament och frakturer

 I Sverige lägger vi ofta bedövningar först för att veta var vi ska kolla med ultraljudet, medan vissa av kirurgerna som undervisade oss tipsade om att man faktiskt kan använda ultraljudet först. Har man gjort en riktigt bra undersökning så borde man redan innan bedövningen ha en misstanke om var skadan sitter och kan då välja att ultraljuda där. Bedövningsvätskan som man sprutar in kan ge artefakter på bilden och göra diagnostiken sämre. Därför är det inte optimalt att ultraljuda efter en bedövning.

På eftermiddagen hade vi praktisk träning och fick lära oss att hitta och se alla strukturer som jag nämnt ovan med ultraljudet. Vi blev indelade i olika grupper beroende på vår kunskapsnivå, och vi var självklart i "beginners group". Det var sååå kul att faktiskt själv hålla i proben och för en gångs skull förstå vad man såg, och det var inte helt omöjligt (vilket jag trott innan)!. Jag, Erika och Maja har bestämt oss för att bli bra på detta, riktigt bra. Vi vill kunna hjälpa våra framtida patienter på de mest optimala sätt och de ska inte behöva vänta på att en veterinär som kan ultraljud ska komma och fortsätta undersökningen. Detta var i alla fall en bra början och vi är riktigt taggade att fortsätta!

Tänkte bjuda på lite bilder från reproduktionskorridoren på SLU. Jag har två veckor och 2 tentor kvar där innan jag börjar på smådjurskliniken. Såhär kan det gå om något går fel med reproduktionen:

 

 

Nu ska jag åka och rida en sväng!

Kram o hej från Izabella

ps. Annelie vi har inte glömt maskinlägget det kommer ds.