Färdig!

Idag hade vi sista examinationen! Muntlig ridlära, mer åt problemlösningshållet där vi förhörts på allt från vad du gör om hästen byter efter fram och vad det beror på, hur hästens exteriör kopplas till förutsättningar för samling, till att diskutera gramantygel, rollkur, unghästchampionat, planering av hoppning på ridskola, inskolning av lektionshäst...

Vi håller glatt och gärna låda och kom alla godkända ur det hela. Det innebär alltså att det sista är gjort. Ett par arbeten, däribland examensarbetet, väntar förstås på godkännande men...

Jag tror, banne mig, att jag är färdig. Hur det nu känns är än så länge rätt oklart, sällan har ett sommarlov varit så välförtjänt och så oönskat på samma gång. För att vara färdig med alla uppgifter innebär att resan närmar sig sitt slut med rasande steg, och om drygt en vecka är det skolavslutning. Inte för att vi vill åka hem för det - de flesta stannar över Strömsholmstävlingarna och behåller dessutom sina hästar den veckan. Jag och Betty åker hem 11/6 när jag jobbat min sista dag på NTRK, för bete och återhämtning innan nya äventyr stundar.

Och förutom den fantastiska samlingen människor som min klass utgör, så finns det en fyrbent kompis som blir desto svårare att ringa till! Idag fick Chimeca ett lösgörande pass på stallplan, och så avslutade jag med att hoppa vattenmatta på tågbanan. Det är som ni vet inte hans favoritgöra.

Appropå problemlösning, så tar vi oss an den här svårigheten stegvis. Mattor utan vatten går bra numera, och vi har nu avancerat till en aningens bredare matta fylld med blått vatten.

Han får börja med att nosa på den - så länge det behövs, stillastående på lång tygel tills han slutat snorkla och pulsen gått ner. På tävling brukar jag försöka rida volter nära mattan innan start men undvika att parkera framför. Hemma, där vi förstås ligger snäppet svårare än det vi tar oss an på tävling, fungerar det bättre att stå still och ge honom tid att nosa på mattan innan.

Ju nogrannare han har fått se sig för, desto lättare blir första anridningen sedan. Sedan får han hoppa den så många gånger det krävs för att han ska spänna av, och när jag kan rida an på den med hängande tygel och jämn galopp före och efter, då är vi nöjda för dagen. Så får man traggla, han lugnar sig allt snabbare för varje gång. Efterhand kan man successivt hoppa bredare och bredare mattor enligt samma system.

Det viktiga är att göra det lugnt och positivt så att man inte förstärker spänningen som redan finns hos en så här försiktig häst. Jag tror absolut att han kommer lära sig, och om han i framtiden ska kunna hoppa lite större klasser utomhus, ja då måste han ju lära sig. Då får man skynda långsamt och träna smart för att bygga upp det förtroendet.