Föråldrad organisation i en föränderlig värld

Som en del av det program jag läste på universitetet så ingick det en kort kurs i historiska organisationsteorier. Den organisation som många av er är en del av, det Svenska Ridsport Förbundet är väl i allra högsta grad just väldigt historiskt organiserat.

SvRF är en klassisk hierarkiskt uppbyggd pyramidorganisation där informationen i första hand skall komma från toppen och gå nedåt för att så småningom nå ut till pyramidens bas, det vill säga alla de 170 000 medlemmarna. I sig behöver det inte vara något fel på den uppbyggnaden, de flesta organisationer och företag har den, men det finns problem som måste rättas till.

Ridsportförbundet har hållit på att utreda sin egen organisation om och om igen utan att egentligen komma till skott någon gång. Det har pågått en utredning i ett par år nu och det var meningen att man skulle vara klar med ett förslag till ny organisation i år, men så kommer det inte att bli. Istället vill man börja om igen, med ännu en utredning.

Jag tänkte i några inlägg här i bloggen ge er min syn på hur organisationen ser ut, och kanske några tankar på hur den borde förändras som jag ser det. Att något måste göras är faktiskt de allra flesta överrens om, däremot så verkar man tyvärr inte vara överrens om när, hur och varför.

Problemet är inte bara den hierarkiskt uppbyggda organisationen med ett stort mått av envägskommunikation. Utan problemet är dessutom att kommunikationsvägarna i sig är så otroligt föråldrade, man har helt enkelt inte hängt med i utvecklingen.

Ett annat gigantiskt problem är att hela uppbyggnaden av Ridsportförbundet är så snårig och byråkratisk. Det finns hundratals olika grupper, kommittéer, sektioner och Gud vet allt vad det är inom förbundet. Jag tror faktiskt inte att SvRF själva alltid vet vem som äger frågan, än mindre vilken grupp/sektion/kommitté som borde reagera och ta tag i ett specifikt problem.

All denna byråkrati kräver naturligtvis ofantliga resurser räknat i tid och kraft. Tid och kraft är ändliga resurser, vi har inte all tid i världen att spendera. Jag har ofta hört folk inom ridsporten klaga överatt folk är så dåliga på att engagera sig. Det kanske är sant, men man borde också ställa sig frågan om de som faktiskt engagerar sig gör rätt saker?

Eftersom det finns så många olika sektioner/kommittéer och grupper så går mycket tid åt till att bara informera sig om vad de andra grupperna sysslar med.  Detta var en reflektion jag gjorde när jag praoade på CUS styrelsemöte, och jag kom att tänka på Cohns lag.

Cohns lag säger nämligen följande:

"Ju mer tid du lägger ner på att rapportera om vad du gör, desto mindre tid har du över till att göra någonting. Stabilitet uppnås när du lägger ner all din tid på att rapportera om det ingenting du gör".

Jag är rädd för att man aldrig kommer att komma till skott med en förändrad organisation. Att ta på sig de objektiva glasögonen är inte det lättaste när man själv är fostrad i just den organisation man kritiskt skall utreda. Dessutom så verkar man tro att man skall finna den "perfekta organisationen" som man sen aldrig någonsin behöver förändra igen.

Det där är en utopi och man måste alltid vara beredd att utvärdera organisationen, hela syftet är ju att på bästa sätt hjälpa och stödja sina medlemmar, och när världen förändras så måste organisationen också förändras i samma takt. Den bästa organisationen som finns är den som är snabb med att anpassa sig.