Förhoppningar för framtiden, efter debatten...

Jag såg, precis som de flesta andra hästmänniskor, debatten i Kvällsöppet och jag kan inte påstå att jag blev direkt imponerad. Jag tyckte att upplägget från början var lite orättvist med två "vanliga" hoppryttare emot en hockeyspelare och en slipad debattör.

Ingen skugga skall falla på Jens och Helena, de gjorde vad de skulle. Att Anrell dessutom hade fått sällskap av en "lobotomerad hockey-tomte" i sitt lag gjorde, att det som från början såg ut som ett orättvist upplägg, istället blev till fördel för ridsporten.

Jag vet inte hur TV4 gjorde sitt urval av medverkande, men det hade varit roligt att se en erkänt duktig debattör som CUS ordförande Helena Carlsson plocka ner några av de slappa puckarna som den puckade hockeykillen levererade, och sedan returnera dem med ett slagskott i krysset.

Debatten blev lite "stolpe ut". Man kom egentligen inte fram till någonting i debatten, men det var ju bra att ridsporten återigen syntes i media. Jag håller med chefen på Aftonblaskan om att vi har herr hoppexperten Anrell att tacka för en del av den synligheten. Frågan är bara, vad händer nu?

Om jag fick önska någonting så skulle det vara lite svenska framgångar rent sportsligt. Något som höll intresset för ridsporten uppe, något för media att skriva om (och för media att visa att de hänger med). Sällan, eller aldrig, har vi så väl behövt en svensk seger som nu!

Om en månad är det Göteborg Horse Show med stora internationella tävlingar på hemmaplan i Sverige. Jag hoppas, och tror, att pressrummet i år kommer att vara mer överbefolkat än vanligt med journalister. Media kommer att försöka visa att "de såklart hänger med i gamet".

Om jag fick önska ytterligare en sak så vore det en ny "Angelica-effekt" (eller samma) under Göteborg Horse Show i år som den vi fick se förra året. Jag tror inte att de nytillkomna journalisterna på plats kommer att missa den laddning som finns i luften vid sådana magiska ögonblick. Publiken i Scandinavium hör dessutom till de allra bästa i världen.

Nu har vi fått upp sportjournalisternas ögon för ridsporten. Det vi måste göra nu är att behålla deras uppmärksamhet på alla sätt som vi kan komma på. Det kommer att ta tid att bli en erkänd och etablerad sport på landets sportredaktioner, men vår vandring har börjat tack vare Roffe, Jerringpriset och Anrell...