Fortsatt bra flyt på tävling!

Hej! Izabella här. Igår var jag och tävlade igen. Efter Söndagens tävling i Fagersta blev det nu regional kvällstävling i Eskilstuna. Eftersom vi haft problem med att både jag o Vovva blir spända på tävling så tänkte jag att det var lika bra o köra på med två tävlingar ganska nära varandra för att få mer "träning" i att tävla. Det har blivit två sena kvällar o lite sömn för att hinna med skolan, men vad gör man inte, återigen! Det är ju så kul!

Vovva redo för avfärd. På tävling får han ha sitt "fin-ylletäcke":)

Denna gång fick jag med mig bästa klasskompisen Linnea Bernövall som sällskap och super-groom. Även nu kom mamma o pappa till tävlingen för att hejja. Till och med söt-GÖTE fick följa med. På bilden pappa o Göte.

Det gick faktiskt riktigt bra! 2-a plats av 24 starter. 66,7% i Msv B:4. Några missar hade vi självklart, men överlag en stor förbättring! Känns overkligt att det verkligen börjar fungera nu. Jag antar att detta är anledningen till att vi hästmänniskor kämpar i ur o skur och i minusgrader. Känslan när man väl lyckas går inte att sätta ord på. Då är det värt att mocka skit i ett år. Nu känns det inte längre orimligt att nå målet med start i Msv:A / St:Georg i sommar!

Såhär glad var jag efter prisutdelning!

Vi kom hem kring halv 12 igår kväll. Stallkatten Randan välkomnade Vovva och höll ställningarna i stallet! Idag har vi etik och djurskyddsdag i skolan och har föreläsningar med SLU:s proffessorer i Etik och Djurskydd.

På Hagelstena finns en liten oskriven tradition att man hänger sin rosett på boxen nån dag efter att man blivit placerad. Det brukar aldrig finnas nån rosett på Vovvas box, men nu hänger det en där. Känner mig så stolt o glad o var tvungen att kolla en gång extra igår kväll/natt att den verkligen satt där. De flesta som känner mig o som har läst inlägget "Sagan om Vovva" vet att vi inte riktigt har lyckats så bra på tävlingar innan. Jag har kämpat för att lära mig rida och reda ut denna enligt mig själv, svåra häst och äntligen börjar belöningen komma. Det är därför jag är så glad. Sen vet man aldrig - det kan likaväl gå nedåt igen, men det känns faktiskt som att vi kommit över en liten tröskel nu.

Vill också tacka Gunilla Skatt på Hagelstena som trimmat mig o Vovva den senaste tiden. Nu är det riktigt kul att rida! I helgen är det dessutom träning för Wieger De Boer. Jag ska försöka skriva lite om träningen efteråt så att ni kan få hänga med på vad vi gör. HEJ SVEJS från en glad Izabella!