Från ardennerhästar till Belgien är steget inte långt

Den här veckan så är jag i Belgien och arbetar med mitt "riktiga" jobb. Det kan ju tyckas väldigt passande med tanke på att jag skrev om ardennerhästar igår och för att Ardennerna, som ni alla säkert vet, är ett område i just södra Belgien.

Belgien är ungefär lika stort som Småland och rymmer fler än 10 miljoner människor. Hur man dessutom kan få plats med hästar här övergår faktiskt mitt förstånd. Allt är så tättbebyggt och när man skall landa i Bryssel så ser man hus, sen hus och sen när man nästan är nere på marken så ser man ännu fler hus. Sen efter ett par sekunder har man redan landat. När man skall landa på Landvetter så går det tio minuter ifrån det att man ser sista huset till man har landat.

Vi har helt enkelt ganska unika möjligheter i Sverige till att föda upp hästar på ett bra sätt. Vi har gott om plats och ett ganska bra klimat för hästar. Jag kan någonstans tänka att vi borde ha kunnat utnyttja våra möjligheter bättre.

På hemmaplan mår vår egen lilla pålle alldeles utmärkt. Jag var med i stallet både på lördag och söndag. Om jag har förstått saken rätt så är det skänkelvikningar som han just nu håller på att lära sig. Det är riktigt roligt att se hur fort en häst faktiskt lär sig saker och ting om den bara vill, sin ytterst begränsade hjärna till trots. Anna är nöjd med Lilleman, och så länge hon är nöjd så är jag nöjd. Enkel matematik...

Jag har aldrig varit med "från början" förut. Vi har haft Lilleman i fyra månader redan och vid årsskiftet så fyller han fyra år. Det är många, många år framöver med både glädje och kanske lite annat. Förhoppningsvis mest glädje. Nästa år kanske det blir några tävlingar dessutom, om ni inte säger något till Anna så kan jag avslöja att jag saknar tävlandet lite. Det är roligt att åka ut på tävlingar, även om jag nu hellre skulle skära av mig högra armen med en pennvässare än att erkänna det för Anna.

Nu skall jag gå ut i den ljumma kvällen (över 20 grader i Belgien) och äta lite mat tillsammans med en tysk och en finne. Kan bli intressanta diskussioner om vi har tur. Om inte annat så är både tysk-engelskan och finsk-engelskan ganska underhållande att lyssna till.