Från heliga kossor i Indien till heliga hästar i Sverige!

En vecka i Indien ger lite perspektiv på saker och ting. Kanpur, staden som vi besökte, är ingen turiststad och är därmed inte ett dugg "polerad" för västerlänningar. It is what it is, mycket nyttigt men också väldigt tungt att vara mitt i!

Vissa områden är naturligtvis hemskt fattiga. Precis vid tågstationen bodde mängder folk på trottoaren under presseningar som de spänt upp som skydd för regnet (när vi var där var den allra värsta regnperioden över, men det fanns spår kvar av ovädret i form av vattenpölar stora som insjöar, så jag kan tänka mig hur jobbigt det har varit..). Mer om hur människorna har det i Kanpur ska jag berätta senare (allt är inte lika illa som detta, mina känslor är blandade men jag lämnade landet inte bara med hopp om en bättre framtid, utan även med en viss glädje över en mycket bättre nutid än dåtid).

Hästarnas liv i Indien är inte heller alltid en dans på rosor, de används till största del som arbetsredskap eller transportmedel. Det var riktigt jobbigt att se dessa små magra hästar (alla i ponnystorlek) som, mer eller mindre halta och krumma, blev jagade fram längs gatorna med en vagn som såg ut att väga tre ton efter sig. Hästkunskapen är inte särskilt hög eller utbredd och välanpassad utrustning finns inte med i ordboken precis, vita märken där selen legat eller blödande skavsår efter "tränsen" (repen) var ingen ovanlig syn att möta.

Det ger lite perspektiv när man själv åker dit för att utveckla utrustning till våra hästar i Sverige med utgångspunkt i deras absoluta välbefinnande och komfort, när många av deras artfränder i tillverkningslandet har de sämre än de någonsin kunnat drömma om i sina välströade boxar...

Som tur är finns det de som har det bättre också. Vi lånade två hästar för att prova vår utrustning på och de kom från ett ställe som hyrde ut hästar till bröllop och liknande. De var i relativt gott skick, utan sår, i fint hull och ohalta. Trots detta hade de repträns och rostiga kedjeliknande bett, så vi donerade nya träns och bett samt passade in dessa. Det är skönt att jag åkte dit med Karin från Perfect Sit som brinner lika mycket för hästarnas välfärd som jag!

Ett alternativ är att ta direkt avstånd från det genom att flytta produktionen till ett annat land med bättre hästförhållanden, en tyst och relativt osynlig protest om man inte har ett multiföretag som lägger in beställningar för miljoner. Ett annat alternativ är att jobba stenhårt för förändring som insider, det är kanske en lång och jobbig väg att gå men jag tror ändå att det blir mitt val att förhålla mig till detta, oavsett om jag fortsätter jobba med att utveckla ridsportutrustning i framtiden eller inte. En dröm är att kunna finansiera någon slags ambulerande veterinär- och utbildningspatrull som både kan bidra med akuta insatser samt på lång sikt öka hästkunskapen i landet, samtidigt som man bearbetar de som på högre nivå har makt att reglera lagarna kring hästarnas välfärd. Planerna för detta har redan börjat smidas...

Dessutom tycker jag att det är viktigt att alla vi som konsumenter vågar och orkar ställa krav på de som säljer ridsportutrustning! Otroligt många av de mest välkända europeiska varumärkerna har delar av sin produktion i Kanpur, och om alla tog sitt ansvar skulle det vara lättare att göra stor förändring. Detta gäller både hästarna samt människornas arbetsförhållanden, det finns nämligen lagar som förbjuder barnarbete och reglerar minimum-lön, men hur efterlevs egentligen dessa restriktioner? Vi såg både ett och två barn som blev insjasade i sina fabriker när vi gick förbi, cheferna ville väl helt enkelt inte att vi skulle kunna dokumentera detta i bild.

Jag har tidigare skrivit att jag är en relativt medveten konsument, men från och med nu har den meningen en helt annan innebörd. Det är dags att öppna ögonen, på riktigt, och handla därefter. Jag vägrar att både köpa och sälja utrustning till ett pris som någon annan måste betala; Häst, barn eller övrig personal som tvingas till orimliga arbetsvillkor och löner som inte går att ens försörja sig själv på.

Är ni med mig?