Från hopplösa militärer till envisa småglin

Hej på er! Jag sitter äntligen hemma i min soffa i Norrköping❤️ Vi tog oss igenom St Gallen väldigt smärtfritt måste jag säga, det regnade alltid som mest när vi befann oss under tak så jag är tacksam. Gräsbanan var såklart inte särskilt fantastisk efter all naturlig bevattning som gått loss under den senaste tiden, så grabbarna slapp hoppa den helgen. Gullan hade tyvärr inte mycket till val eftersom det var nationshoppning (som vi dessutom räknar poäng ifrån) men hon var som tur var inte särskilt brydd om leran. Hon är tuff hon!

Arrangörerna var i vilket fall schyssta och bestämde sig för att sänka banan vilket med tanke på förhållandena och att man gärna ser att alla hästar har någon slags gnista kvar efter två rundor var väldigt skönt. Prinsessan var fantastik igen, rev ett hinder i första rundan eftersom hon och piloten inte riktigt hann bli överens om vem som egentligen är klokast, men hoppade allt annat fantastiskt. Andra rundan var bara helt klockren. Hon är bäst, det behöver jag ju knappast säga. Laget slutade som delad 2:a efter så fina prestationer av hela laget i andra rundan, där Rolf inte fick rida och allas resultat räknades. Well done! 

Bokstavligen talat 10 min efter att vi passerat den schweiziska gränsen! 

Obrydd, gräset var ju grönt så...

Mood of "hela St Gallen-helgen".
  
Det schweiziska regnet skapade inte bara problem på banan, utan även på lastbilsparkeringen som givetvis även den var på gräs. Jag vet inte hur de tänkte att det skulle gå till, de lär ju vara samma problem varje år eftersom det är allmänt känt att det alltid regnar i St Gallen (jag visste till och med det och det var första gången jag var där). De kanske tänkte att militärerna som knallade runt i stallen i början av helgen skulle hjälpa till, men they were long gone när vi verkligen behövde dem. De har uppenbarligen aldrig sett en Nicholas Sparks-film. Eller de kanske har sett en men den var nog garanterat dubbad till tyska och då är ju ALLT obegripligt och ocharmigt, så det fattade nog på riktigt inte piken.

Det var sådant här de höll på med, som sagt bara obegripliga saker. Inte såg de ut som Channing Tatum eller Zac Efron heller. BESVIKELSEN.
  
Vad jag skulle komma till var att vi givetvis satt fast med lastbilarna i gräset. De fick ringa in några specialgubbar som tillbringade hela fredagskvällen med att försöka få upp en enda lastbil. Jag har aldrig någonsin sett en lastbil sitta så djupt i gräset. Tillhörande hästskötare lämnade ifrån sig ratten och gick därifrån och blundade. Det var väldigt spännande! Speciellt med tanke på att man bara väntade på sin tur. Min pärla var dock jätteduktig och tog sig rätt så smärtfritt bort från sin parkering till hårdare vägar så att vi smidigt kunde åka på lördagsmorgonen. 

Gubbarna som hade sitt livs kväll!

Hade varit väldigt roligt att se gräsmattans nya konstruktion på söndagen när alla åkt hem. Hinner nog repa sig lagom till nästa år! 💪🏽

En liten solstråle som dök upp i Switzerlandet var Casello, som skickar en lite hälsning till sina trogna svenska fans! 

Mr Grey tog det här med ledig helg på största allvar!
  
Det var alltså med sann glädje som jag styrde kosan hem till älskade Sverige igen. Tröttheten övergick till någon slags röra av alla möjliga känslor när jag äntligen fick ta mig över Öresundsbron. Vattnet glittrade i solen, majoriteten av alla turister hade jag lämnat bakom mig i Danmark, tullgubben pratade svenska och radion spelade Good life med One Republic. Okej det sistnämnda var väl helt ärligt talat ett move jag gjort själv, det var inga högre makter som bestämde att den skulle spelas precis då, men den var bara så himla lämplig i den stunden att jag inte hade mycket till val.

Jag och de tre musketörerna åkte direkt till dr Jonas för en vanlig kontroll om alla vara hela och fräscha efter turnén, och sen ÄNTLIGEN åkte vi hem till Norrköping. 

Jonstorp, lite mer full av brännässlor än när jag åkte  men så fin i sina sommarfärger. 

Gullis glad ute i sin hage igen!
  
Planen efter att jag kommit hem var mest att inte lämna soffan alls på några dagar. Problemet när man kommer hem är att man blir illa tvungen att ta tag i allt det som man skjutit bort när man varit i andra änden av kontinenten, och som vår kära veterinär vänligt nog konstaterade så är det mindre än 60 dagar till OS. WHAT? Hur gick det här till? Alla som eventuellt ska åka måste redan den 17 juni veta exakt varenda liten pinal som ska med till Rio, hur mycket det är värt (frågan är ju om man ska ta Ica-saxen eller den från Fiskars?) och var det ska packas. Man får ont i huvudet bara man tittar på det där dokumentet. Det är första gången jag ska organisera en flygning av en häst, och vill ju inte gärna missa något. Jag menar, det är ju bara OS i Rio en gång.

Mitt i alltihop råkade jag gå med på att åka och flytta våra yngsta småglin från ett bete till ett annat, på min lediga dag. Detta kan ha varit mitt sämsta beslut på länge. Totalt skulle vi fånga in, lasta och flytta 5 st hästar. 6 h senare hade vi lyckats fånga 2 st och lasta 0. We bring the big guns tomorrow. 

Två trötta men ack så envisa småbrudar. Lilla söta grå heter Daisy Darling och är barn till Tamina och Corporal, halvsyrran bredvid heter Elvira och har Espri till mamma. 

När vi fortfarande var på "leta"-stadiet. Där gick vi i regnet i den svenska (inhägnade) vildmarken och letade efter en flock hästar. När vi väl hittade dem insåg vi att invånarna i den hagen hade motsatt kön för vad vi letade efter, så vi fick packa in oss själva, dyngsura, i lastbilen och åka vidare till nästa hage. Ännu större än den vi redan gått runt i. 

När man äntligen hör en gren knäckas och ser skymten av ett tiotal små hästar. Game on!

Avslutningsvis en bild från den här fina stunden när Actrice och Sara fick ha en liten catch-up och prata gamla minnen på morgonkvisten. Bruttan till vänster väntar på att en unge ska poppa ut, som en fin liten tillökning i den samling av barn hon redan har. Jag skulle dock inte lita på ett ord hon säger om barnuppfostran, eftersom det var just hennes dotter vi jagade runt i flera timmar utan att få tag på. Snälla Actrice, lägg ner lite mer tid på att lära den här vettiga saker.

Jag ber dig.

TO BE CONTINUED