Från Kanada till Piteå – hästliv, tävlingar och we-träningar i full fart

Hej på er!

Nu var det några veckor sen jag kom hem från Kanada, men jag tänkte att jag skulle delge er av mina sista dagar som spenderades i andra delen av landet med 10 nya ryttare. Vi var ute på en jättefin anläggning utanför Calgary, dramatiskt landskap nära Rocky Mountains. Jag fascinerades åter igen över hur trevliga och öppna alla kanadensare är. Vi hade tre dagar med träningar och det var lite fler ryttare i denna del av landet. Det var främst ekipage med siktet på VM 2026 med på kursen, men även några andra deltagare som red på olika nivåer. Jag tycker att alla ryttare hade oerhört bra inställning och var mottagliga för instruktioner, även om det var lite annorlunda mot från vad de hört förut. Det känns som att grundridningen inte är helt långt ifrån det svenska och synsätt på hur man ska bete sig mot sin häst. Det gjorde allt lite lättare och jag tyckte alla gjorde fina framsteg under dessa tre dagar. Ska bli så intressant att se hur det går för alla ryttare jag har träffat nu på kommande kvaltävlingar. Planen är att jag följer upp dessa ryttare under vintern med några online-träningar och förhoppningsvis kan jag komma iväg på en till resa under våren nästa år.

I Nyköping träffade jag på min gamla kompis Aquario som jag red och tävlade i ett år. Han blev såld till Sverige och är läromästare till Ingeborg. Lika pigg och fräsch som förr, nu är han 20 år, men det vet han nog inte om.

När jag kom hem till Portugal hade jag cirka tre veckor innan jag drog iväg på en kort semester till kära Piteå. Jag bilade upp från Stockholm med min pappa och hans fru Charlotta förra lördagen. Sen hade jag fem dagar i Piteå med vänner och familj. Det känns alltid som man skulle vilja ha ett par dagar till för att hinna med allt man vill göra. Till exempel har jag fortfarande inte fått till en träff med Anna Kemnevall som gör sadlar och jag samarbetar med. Lite roligt att när jag är ute och har träningar nu och sitter upp på någon häst och säger ”vilken skön sadel detta var” så råkar det ofta vara en Kemnevall.

Men i Piteå hann jag ändå med en hel del, kusinträff, segling, tennis,we-träningar två dagar, vandring, mysiga middagar och häng med farmor och farfar.

Piteå var underbart som alltid.

I fredags flög jag ner till Stockholm och tog mig vidare till Nyköping där det väntade tre dagars we-träning hos Emma Ejeblad. Det var jätteroliga lektioner med ambitiösa ekipage. Allt från Emma och Therese som rider internationell svårklass där man får vara och peta mer i detaljer. MSV ekipage som ville ha hjälp att få till bytena och mer samling för att kunna höja sig ett snäpp till. Unghästar som skulle testa på we-hinder för första gången och ett par ryttare som aldrig testat på we förut. WE är världens roligaste gren helt enkelt, oavsett vilken nivå man är på.

Om ett par veckor är det internationell we-tävling i Malmö, kan ni åka ner och titta tycker jag ni ska ta tillfället i akt och hjälpa till att göra det till en stor tävling med mycket publik. Jag har flera elever som ska ner och tävla, kommer följa dem med spänning. Själv ska jag till Spanien med Jaggan helgen efter, han har fått vila nu när jag varit iväg så tror han kommer vara taggad att få jobba igen nu när jag kommer hem.

Innan jag åkte till Sverige hann jag iväg på en dressyrtävling med fyra hästar. Det var Marques, Novelo, Impar och Renoir som fick springa vackert innanför de vita staketen. Jag kan bli så glad och alldeles varm i magen när man är iväg med flera hästar och de sköter sig så fantastiskt bra. Inte bara att de springer fint inne på banan, men att de är lätta att lasta, hantera och att man får känslan av att de är trygga och litar på mig både från marken och i sadeln.

Marques gjorde sin första start någonsin, han är hingst, så det var en del gnäggande och hålla koll på de andra hästarna. Men han var stencool inne på banan och gjorde en fin ritt på 68 %. Novelo fick gå en St George för första gången och gjorde ett stadigt program som blev belönat med hela 73 %! Så roligt att känna den hästen blomma ut mer och mer. Impar fick starta en Inter 1 för andra gången och han är så härlig på tävling. Den hästen älskar verkligen att visa upp sig och blir bara bättre ju större tävling det är. 69 % blev resultatet för den ritten, var lite sur på mig själv att jag inte riktigt fick till piruetterna som han gör så fint. Renoir var sist ut i en A3 (motsvarade MSVB5 i Sverige). Det var första gången vi red det programmet och det är tre stycken fyror samt arbetspiruetter med i programmet. Förberedande inför St George som jag tänker att vi ska starta till hösten. Det var så härligt att känna Renoir på hugget, redan på framridningen kände jag att han hade bra energi och det blev nästan en liten bock i första galoppen. Inne på banan tror jag mitt leende sken igenom, vilken känsla han ger och helt overkligt att den fina hästen är min! Bytena satt och traven kändes som att han knappt nuddade marken. Jag kan säga att sitter man på en sån häst är det rätt kul att tävla dressyr. Domaren tyckte också han var fin och vi fick 74 %. Det var en lång dag med mycket logistik då jag körde emellan med hästarna, tävlingen var knappt en halvtimme bort, men tur att alla hästarna är så lätta att lasta, vi hade inte många minuter till godo. Sen tycker jag det är fantastiskt att se vilka fina människor som kommer och går i ens liv. Jag har haft lite olika hästägare och folk runt omkring mig som varit i mitt team. Det kan vara sorgligt och tråkigt när vissa försvinner ur ens liv, även när man skiljs åt som vänner. Kan vara att de säljer hästen, flyttar, jag har bytt jobb några gånger och så vidare. Men allt man kan vara säker på är att livet är föränderligt, att människor kommer och går i ens liv. Vissa finns alltid kvar, andra kan finnas där, försvinna och sen komma tillbaka. Nya underbara människor kan komma in i ens liv och få en stor roll, fast man inte trodde det när man lärde känna varann. Det tycker jag är väldigt fint och gör det lättare för mig när jag skiljs åt med någon. Samma sak gäller det med hästarna. Nu är jag otroligt stolt och glad över mitt lilla team, både fyr- och tvåbenta!

Duktiga och ambitiösa elever !

Kram på er,

Astrid