Fräscht från vet-toppen!

Godkväll! Izabella här

Som jag skrev i förra inlägget så var jag på en internationell veterinärkonferens hela helgen i Köpenhamn och här kommer lite fakta som jag tror ni kan finna intressant. Notera att detta är en blandning av vad flera utländska specialister sagt och att svensk policy inte alltid är samma.

Obs! Konferenser är mycket bra för studenter eftersom man får goodie-bags med diverse bra inläsningsmaterial. Kolla bara denna fina bild på hästens nervsystem. Allt måste repeteras så nu har jag extra bra kvällsläsning:P

Från konferensen:

*Många har säkert redan hört eller sett att man kan operera bort ett öga på hästar om de blivit allvarligt skadade och inte förväntas läka. Jag har sett några såna hästar i Sverige och de som jag sett har haft en vanlig ingröpning där ögat förut satt. En kirurg från England tillverkar egna ögonproteser till sina patienter då han sett att det minskar komplikationerna med det stora hålrummet + att det ser snyggare ut. Många hästägare i England var enligt honom väldigt noga med det estetiska på sina hästar och de fanns djurägare som hade ändrat planen om avlivning och istället opererat när de fått se hur lik ögonprotesen faktiskt var ett riktigt öga.

*Kastration hemma i stallet löper avsevärt högre risk för komplikationer jämfört med att söva hästen och göra det inne på klinik enligt ny data. Den vanligaste komplikationen är bakterieinfektion och det sägs bero på omgivningen i ett stall vs. operationssal.  Det verkar också som att veterinärer slarvar med hygienen ute i stallarna och glömmer "basic surgical principles" när man står i fält. Om man googlar på kastration så får man direkt upp bilder där veterinärer t.ex. kastrerar utan handskar. Helt fel fel fel! Man har också sett att den totala kostnaden t.o.m blir mindre om man kastrerar på klinik eftersom risken för komplikationer där är avsevärt mindre. Vid komplikationer i fält så är det i genomsnitt 3,5 ggr dyrare än om man åkt in på klinik ifrån början. Det finns självklart risker med att söva hästen och kastrera på klinik också men enligt statistik kunde man se tydliga fördelar både för häst och ekonomi på klinik. Hästar som man absolut borde kastrera på klinik är hästar med stora kulor (färdigvuxna hingstar), hästar över 3 år och vissa kallblodshästar som löper större risk.

*Angående ledbehandlingar så diskuterades några "nyare" behandlingstekniker. Vissa kankse har hört om IRAP. Detta går ut på att man ur hästens eget blod får fram anti-inflammatoriska substanser som kroppen normalt redan har. Man uppförökar dessa utanför hästen via en speciell process och sprutar sedan in på aktuellt ställe. Detta verkar lovande inför framtiden men i Sverige verkar det gå lite trögt mycket p.g.a att försäkringsbolagen ännu inte ersätter behandling. Det verkar också vara så att man provar detta på hästar som inte svarat på kortison vilket gör att man provar på de hästar som kanske har gått för länge ändå.  Då får man inte fram rättvisa resultat. Många veterinärer var dock oerhört positiva och flertalet kliniker i Sverige har behandlingen.

Det verkade också som att vi svenskar är lite "friare" med konvalescensen än vissa andra länder. En av specialisterna ville absolut ha strikt boxvila i upp till 6 v och all motion kontrollerad, i kombination med tidig ledbehandling för att optimera resultat. Travar hästen runt i hagen under konvalescensen så förlängs tiden och resultatet blir sämre och det tar kanske ännu längre tid p.g.a utdraget förlopp. Generellt sett hade engelsmännen MYCKET prat om rehab, hitta skador tidigt och samarbete mellan olika människor. Ex. om man inte kan sadlar så ska man ringa dit en sadelspecialist som utvärderar om sadeln trycker någonstans på hästen och inte hitta på själv att man kan. För att hitta skador tidigt:

"We have to know what the rider means when they say: he hangs on the right rain in the half-pass to the left". Med andra ord, ska man syssla med hältutredningar och sporthästar så är det vårt ansvar att sätta oss in i sporten för att förstå vilka typer av belastningar hästarna utsätts för. Det kan ge oss oerhört viktiga ledtrådar i detektivarbetet. Vi måste också inse våra begränsningar och inte bara behandla och "hoppas" att det nog var den skadan som vi misstänkte. Är man osäker så går man vidare eller konsulterar en mer erfaren inom området. Man kan provbehandla en gång men om ingen förbättring så måste man leta annan orsak.

*Lördagens stora höjdpunkt var dock ryggproblem och kissing-spines paneldebatt. Mycket kort för er som inte vet så är kissing spines när ryggkotornas tornutskott ligger för nära varandra. Rörligheten i ryggen minskar och ofta uppkommer inflammation med pålagringar på kotornas utskott. Jag fann detta intressant eftersom jag nyligen blivit lärd att man i Sverige börjar gå ifrån att operera kissing spines. Effekten är tveksam och det pratas om en "innediagnos" när man inte har några andra röntgenfynd än täta ryggkotor. Både Danmark, England och även södra Sverige verkade inte dela denna uppfattning utan verkade operera betydligt fler av dessa hästar. Vid operation tar man bort eller skär ner de utskott som skaver på andra. Man tar alltså bort delar av ryggraden även om kotans bas är kvar.

En av kirurgerna berättade att galopp ofta är det största problemet vid ridning på hästar med ryggproblem. Han tryckte även på att duktiga ryttare kan gömma en hälta medan sämre ryttare faktiskt kan göra så att en häst ser halt ut p.g.a sin obalans.

Efter operation av Kissing Spines rehabiliteras Sven Kolds patienter i England 6 v på horsewalker, sedan 6 v med longering och därefter ridning. De första 6 veckorna får hästen inte vara i hage och när hästen longeras används en pessoa-lounge för att rygglinjen verkligen ska stretchas ut. Ju snabbare dessa hästar börjar röra sig desto bättre men allt måste vara kontrollerat! Sven ansåg också att det inte var något problem att ta bort flera av utskotten vid en och samma operation. Bättre än att göra en operation till ansåg han. Han opererade dessa hästar liggande på sidan.

Palle Brink som opererar i Sverige berättade om sin "nya" metod att operera stående. Jag blev riktigt imponerad av hela hans framförande men man kan väl säga att de engelska kirurgerna inte riktigt höll med om allt. Det blev en intressant debatt där Palle tryckte på att man vid operation ska traumatisera hästen så lite som möjligt medan engelsmännen var lite mer för att operera en gång o ta bort allt som såg dåligt ut.

Något annat som kom upp var röntgen av dessa hästar. De blir ju diagnosticerade via röntgen men med tanke på hästens hållning så kan röntgenbilden bli annorlunda. Tänk dig själv om du böjer dig framåt - då blir avståndet mellan dina ryggkotor längre. Om du svankar ryggen så trycks kotorna ihop. När ska man då ta den optimala bilden för rätt diagnos? Det viktiga är att vara säker på att hästen har ont innan man opererar. Detta kan man kolla genom att bedöva området och behandla med kortison under ca 2 mån. Om hästen går betydligt bättre då är den förmodligen en kandidat för operation.

Senskador och nya behandlingar skriver jag om i morgon eller på onsdag. Idag har vi haft luftvägssjukdomar häst och jag rektaliserade även ston på eftermiddagen. Jag lyckades känna livmoder, äggstock, cervix, mjälte, njure och blindtarm. WIHOO. Nu ska jag sova. Natti natt!