Friska fläktar för fuskare

Jag försöker ju blanda allvar med skoj här i bloggen. Idag tänkte jag göra den blandningen i ett och samma inlägg, så nu gäller det för dig som läsare att hålla tungan i rätt mun. Rent generellt så är det för övrigt aldrig en bra idé att ha tungan i fel mun.

Jag vet inte om det beror på att jag inte har hängt med i nyhetsbevakningen så som jag borde det sista, men visst var det ganska längesen nu som vi hade någon dopingskandal modell större inom ridsporten? Det känns oroande, för jag tror inte för en sekund att fuskarna har blivit färre.

Hittills i år så har SvRF tagit ca 80 dopingprover på tävlingsplatser runt om i Sverige. Samtliga har varit utan anmärkning och två har inte analyserats. Jag vet inte om man analyserar på anabola steroider vid test av ridhästar, men jag hoppas man gör det från och med nu med tanke på travsportens senaste dopingskandal.

Det är väl klart att även en ridhäst skulle kunna dra nytta av en större muskelmassa, och jag minns med avsmak de mustaschprydda Östtyska friidrottsdamerna från barndomen, eller Ben Johnson som var så fullpumpad med anabola att han mest liknade en brunstig gorillahanne.

Jag hatar fuskare rent generellt, men jag hatar faktiskt folk som medvetet fuskar genom att utsätta sitt djur för risker ännu lite mer. Jag förstår inte varför det ens finns regler om avstängning vid dopning. Som jag ser det så finns det två rimliga straff för sådana människor:

Om man uppsåtligt, och bevisligen, har dopat sin häst för att egen vinnings skull så har man, enligt mitt sätt att se det, faktiskt förverkat sin rätt att få hålla på med hästar. Man borde helt enkelt fråntas rätten att hålla på med djur. Alternativt så låter man de där svinen sakta, och smärtsamt, somna in genom att fylla deras kroppar med samma sak som de tidigare har pumpat i sina hästar.

Om man nu känner att man måste fuska så får man hålla sig till lite mer tekniska lösningar. Jag har faktiskt lurat på några förslag, och dessa skiljer sig lite åt beroende på vilken gren av ridsport som man håller på med, även om temat för fuskandet är detsamma i alla fall. Temat är luft skulle man kunna säga...

När det kommer till distansritt så är ju målet att komma fram så fort som möjligt. Då krävs det ett hjälpmedel som får hästen att lättare och snabbare förflytta sina hovar framåt för att vinna mark och kraft. Om man då köper in fyra sådana här och fäster en på varje ben på hästen så borde man kunna förbättra prestandan högst avsevärt.

En dressyrryttare behöver snarare ett hjälpmedel som ger hästen mer "luft i steget" så att säga. Därför så tror jag att det bästa vore att fästa en sådan här tingest under hästens mage.

Lamporna kanske är lite överdrivna, men det är bra att man oftast kan reglera hastigheten på fläkten genom att dra i snöret, på så sätt så har man möjlighet att få till både en fin ökad skritt och en imponerande piaff.

Hopphästarna är lite svårare. Här vill man ju helst ha påskjutet snett uppåt och framåt för att kunna passera hindren på ett lätt sätt. Jag har faktiskt hittat den perfeka fläkten för hoppryttarna...

Man kan säkert få till bra vinklar med några snören och lite övning. Hjulen kan man ju montera bort. Sen finns det ju alltid de där killarna som vill fuska rejält, och jag vill ju inte göra någon besviken. Här är därför den perfekta fläkten för storfuskaren: