Fröken Karolinas känsla för SNÖ!!!

Hej, Karolina här!

Accordion och jag vid Krusenbergs herrgård förra vintern.

I går, fredag, gav jag mig in i antihelmintikans värld. Hur var och när vi bör avmaska, samt vilka preparat och substanser som är viktiga.

Profylax(förebyggande) eller terapeutisk behandling(när vi har problem). Dessa frågor är viktiga eftersom resistensen mot maskarna är oåterkallig!

Om maskarna blivit resistenta för ett viss substans är det omöjligt att få tillbaka effekten på medlet. Vi måste därför hjälpas åt! Skicka in träckprov och använd inte avmaskningsmedel i onödan.

För övrigt så kan jag berätta att min häst har fått en ny hage med massa gräs, oj så han njuter. Jag kollade faktiskt i kalendern och i fjol snöade det i Uppsala vid denna tid. Det skiljer sig verkligen  från år till år, och jag som jämtlänska längtar verkligen efter snö. Finns det något bättre än fyra hovar i knastrande snö, eller en galopp i djupsnön. Bra för att pulsa och konditionsträna alla hästar, men under mina tre år i Uppsala har jag nog inte riktigt fått till den där superbra "fluff" snön som ger det rätta motståndet och inte allt för stor skaderisk. Se upp för skarsnö och det som göms i snö, man vet aldrig vad som finns under. Rid bara på ställen där du vet att det är bra underlag och kom ihåg reflexerna i vintertid eftersom det skymmer fort.

Jag är uppvuxen och har gått i skolan i Östersund men har tilllbringat en stor del av min uppväxt i Åre. Detta har gjort mig inspirerad och lett till att jag fått ett "jäklaranamma" utan dess like:) Många av mina vänner i "byn" är duktiga skidåkare, fotografer eller egenföretagare, och många tävlar på elit-världsnivå i skidåkning eller snowboard. Det finns helt enkelt en speciell typ av mentalitet i bubblan Åre; att ingenting är för galet. Man kan vara sig själv och lyckas. Det är inget fel med att lyckas där. Människor peppar varandra, om man jämför med Östersund som är lite mer utav jantelagens huvudstad. Att jag har sett en kontrast av dessa två världar har nog format mig mer än jag tidigare trott, och vilket jag insett nu när jag fått lite distans till hemorterna.

Jag längtar ofta hem till mitt älskade Jämtland ändå. Naturen, familjen och vännerna. Just nu är vinterabstinensen gigantiskt stor. Efter att ha tillbringat stora delar av vintrarna i Uppsala på senare år så känns ändå Åre som mest hemma. Nu under min studietid spenderas mest bara storhelger som jular och påsk i Åre.

En sak som jag var säker på när jag flyttade ner till Uppsala var att "åhh vad skönt, nu behöver jag inte frysa så mycket i stallet", men ack så fel jag hade. Jag har nog alldrig frysit så mycket som nu. Hemma i Östersund är man van vid isolerade stallar och ridhus. Jag har hållt hus på Östersund-Frösö Ridklubb sen fem års ålder, vilket är en fantastiskt trevlig klubb som fostrat många duktiga ryttare, en del ända upp GP. Karin Mattson Weijber som numera är Riksidrottsyrelsen ordförande, hon var faktiskt min ridlärare under min yngsta ponnytid. Häftigt för en relativt liten klubb i Norrland.

Man kunde alltid, sommar som vinter i princip ha en "lagom outfit" p.g.a isoleringen, och slippa "långjarligarna" som jag nuförtiden knölar ner i ridbyxorna.  Jag vet att det finns fina vintervarianter i häftiga teknologiska material, men tacka vet jag ett par shyssta långa chaps som täcker hela benen. Har precis spanat in ett par nya i kalvskinn.

Accordion en kall dag i Jämtland jan 2010 (under 4.e uppsittningen).

Tentaresultat från vår kurs i lagar "Djurskydd, författningskunskap och epizootologi" kom tillbaka idag och JAPP den satt! Man blir alltid GLAD som ett barn på julafton, varje gång man får tillbaka en tentamen med lyckat resultat. Man får en liten adrenalinkick och man ser målet komma närmare och närmare. Riktigt nöjd!  Om det skulle bli ett par byråkratiska år på jordbruksverket så känns det nu inte helt främmande. Veterinäryrket har så många häftiga och intressanta jobb, som jag inte riktigt var medveten om innan jag började plugga. Tiden får utvisa vart detta leder, även om det tills nu vart en spikrak väg mot hästdelen av yrket.

Nu är det helg och jag har haft stalljour nu på morgonen! Nu bär det av till Stockholm för att förhoppningsvis hitta en bra passande hoppsadel. Jag har relativt långa ben och har svårt att hitta sadel. Jag har inte riktigt tid att vänta på en måttad och det känns som om min 4-årig kommer bygga om sig rätt mycket. Just nu sätter han muskler lika fort som han lär sig saker så han kommer nog bli en riktig muskelknutte! Han har varit grymt duktig sista veckan! 

Jag hoppas min mor och far är lika stolta hästägare som jag är ryttare.

xoxo Karolina

ps. Kiruna har 15 cm snö ds.