4 februari 2015, 10:31

Ge aldrig upp era drömmar!


Finns det något i din karriär hittills du ångrat (att du gjort eller inte gjort)? Vad är ditt råd till andra som drömmer om att starta eget och jobba med hästar på heltid? /Anki


Jag tycker inte att det är något jag ångrar som jag gjort hittills. Jag är väldigt glad att jag åkte till Tyskland och jobbade i två år efter att jag gått ut skolan. 
Tyskland hade jag alltid drömt om att åka till och jag fick jobb på Holsteiner Verband i Elmshorn. 
Det var en rolig och lärorik tid. Mycket unghästar reds in och även äldre tävlingshästar reds och tävlades av duktiga beridare. Chefsberidare då var Bo Kristofferssen som nu är Rolf-Göran Bengtssons samarbetspartner!


Jag fick se och lära mig mycket i Tyskland, inte minst ett nytt språk, tyska. Läste franska i skolan. Sedan såklart allt med hästar!
Efter Holsteiner Verband där jag var i ett år så jobbade jag i ett privat stall som en Italiensk familj hade.
Dottern där tävlade upp till svår hoppning och red Tyska mästerskapen i Gera för damer. Det var ett äventyr att vara med på.
De hade även en kille som beridare som hette Sören. Det var han och jag som red deras 24 hästar. Jag fick även tävla lite unghästar. Sören var riktigt bra att jobba tillsammans med. Han såg bara det positiva i allt och tog fram det bästa hos varje häst. Han gav självförtroende och sa att "Therese det finns inget som är omöjligt, du är duktig och du kommer rida svår hoppning", det har hjälpt mig många gånger när det känts motigt och svårt så tänker jag ofta på allt han sa och så kör man på!


Jag på tävling i Tyskland.


Det var även hårt jobb. Om vi skulle åka på tävling med sex hästar och lastbilen skulle rulla iväg kl sex på morgonen. Då gick jag upp klockan halv tre på natten för att hinna allt som skulle göras innan vi åkte. Mocka åtta halmboxar, göra iordning alla sex hästarna som skulle vara knoppade i manarna och packa ut. Man lärde sig att kunna ta en power nap på en kvart på en trälåda om så var!
Det var en otroligt rolig tid och det kan egentligen vara det som jag ångrar ibland att jag inte stannade längre än två år i Tyskland. 


Hemlängtan och hästarna som fanns här hemma fick mig att flytta hem igen. 
När jag kom hem så startade jag eget och det har rullat på sedan dess. Mycket inridningshästar och unghästar. Fick då kontakt med Björn och Eva på Gurresta. De ville ha ett samarbete med en ryttare som kunde utbilda deras unghästar och så kom LAGANA och LUTRICIA MC NEAL till mitt stall. De utbildade jag hela vägen från fyraåringar till svår hoppning och SM final med LAGANA. 


Mitt råd till andra är att aldrig ge upp sin dröm. Vill man något tillräckligt mycket så går det att lyckas. Det är hårt jobb, slitigt, många timmar om dagen så det gäller att verkligen vilja. Jag vill och har kommit en bit på vägen men har mycket kvar som jag vill göra. 
Lyssna och ta hjälp av andra som varit med ett tag, rid för bra tränare. Skapa dig ett eget tänk. Jag har tagit det bästa från många och gjort till mitt eget system. 
Man går på nitar och törnar ibland, det gäller bara att ha kvar sitt mål och vilja så kommer man igen. 
Även när det kommer till hästarna så är det skört. Har man otur som jag hade med CAHLUA som bröt benet så får man bryta ihop och börja om och kämpa sig tillbaka. Att köpa en häst på den högsta nivån kostar mycket pengar så man får som sagt vara beredd att jobba för att komma dit upp. 
Kom även ihåg att ha roligt och njut när det går bra. 


ANNONS: