GHS och tips från coacherna

Hej!

Förra inlägget skrev jag om vårkänslorna jag fått men nu är det tillbaka till vinter med snö och massa minusgrader. Inte det jag såg fram emot men nu är det faktiskt inte många veckor kvar till vinterkläderna kan läggas på hyllan. Just nu är jag inne i en väldigt stressig period i skolan med mycket tentor och uppgifter vilket inte ger lika mycket fritid. Det blir att direkt åka till stallet på eftermiddagen efter skolan, sedan hem och plugga igen innan läggdags. Stallet hjälper mig mycket med att lugna stressen och det är skönt att för några timmar bara kunna släppa alla stressande tankar och åka till hästen som ger en positiva tankar. En annan händelse som gav mig väldigt mycket energi och motivation var Göteborg Horse Show. I år äntligen blev det av, som jag längtat efter att återigen få uppleva stämningen som är inne i arenan. Det var extra kul att Irma Karlsson var där och tävlade så jag fick se henne tävla live. Det ger en så mycket kunskap av att kolla på proffsen och se hur de guider sina hästar runt svårigheterna och se hur häst och ryttare verkligen kämpar tillsammans. Jag är så imponerad av hur alla hästar hanterar atmosfären inne i arenan, särskilt de yngre hästarna som inte är lika vana. Jag kom bara ihåg hur spänd Cree va när vi var i Falsterbo. Mycket tält och utsmyckning att titta på som var nytt för henne när vi var där men det gav oss samtidigt mycket erfarenhet. En dröm hade varit att rida även på GHS någon dag men de är nog ett tag kvar tills dess!

Det blev även lite shopping på mässan. Jag behövde ett par nya bakbensskydd till tävling så det passade vi på att köpa när det va rabatt på mässan. NAF var där så jag fick träffa gänget vilket var superkul. Kul att se att det var så många som besökte montern och var intresserade av deras produkter, det finns verkligen produkter för alla typer av hästar. Jag och Sofia pratade om att jobba förebyggande med skador. NAF har många produkter som hjälper till med återhämtning, bygga upp och hjälpa till att stödja olika delar av hästen och hur mycket detta kan hjälpa till för att minska antalet veterinärbesök och så vidare. Att hjälpa hästen med detta kan verkligen vara en investering för både hästen och dig själv.

Jag har även hunnit tävla sedan sist jag skrev. Denna gången valde vi att gå in direkt i en 130cm, innan har vi alltid hoppat en lägre förklass. Det var inga problem och vi fick till en jättefin runda. Tyvärr fick vi ett ner på sista hindret men jag kände att jag red aktivt och höll den planen jag hade tänkt. Omhoppningen blev något stressad så i framtida klasser så pratade jag med Irma om att jag ska hitta tillfällen under ritten där jag ska tänka på min andning lite extra. Framhoppningen till denna klassen tyckte jag att jag inte riktigt fick till perfekt. Det handlar mycket om att jag vill hitta en bra galopp men det är svårt med allt som händer runt omkring en när det är så många ekipage på en liten yta. Johanna Lassnack hjälpte mig med hur jag ska tänka gällande detta och det vi kom fram till var att jag inte ska ha samma förväntningar på känslan på framhoppning som inne på banan. På framhoppningen måste jag anpassa galoppen efter omständigheterna och som jag och Johanna har pratat om innan, att framhoppningen är en egen "box" där känslan jag får där inte avspeglar hur min känsla inne på banan kommer att bli. Jag är glad att ha både Johanna och Irma med på min resa då de hjälper mig att förbättras hela tiden. Nästa vecka ska jag äntligen till Irma igen vilket jag verkligen ser fram emot. Så nästa inlägg kan ni förvänta er mycket tips och trix från Irma. Hoppas ni uppskattade inlägget!

Almida Ericsson

Hejsan!

Nu är jag och Cree äntligen back on track. I onsdags var vi och gjorde en vet check på Cree för att se att allt stod rätt till nu när säsongen startar på riktigt. Vi ville även se så att de inte har varit något annat än muggen som spökat nu på sistone när vi haft problem med det. Veterinären började med att kolla på henne vid longering, sedan gick vi vidare med att springa på rakt spår och även böja benen. Vi avslutade med att veterinären gick igenom hela Cree och kände på hals, rygg och så vidare så att allt stod rätt till. Hon var helt ren utan anmärkningar vilket var en sådan lättnad. Hennes mugg har även blivit bättre på sistone så att jag har kunnat börja rida mer som vanligt igen, nu är det bara att hoppas att det fortsätter gå åt rätt håll. Jag fick hem NAF Mud Guard barriärkräm som jag smörjer på muggen för att skydda mot lera och våta förhållanden som det är i hagarna just nu. Vaselin har också varit effektivt ihop med att tvätta med klorhexidinschampo.

Igår åkte vi och tävlade i Ängelholm. Vi efteranmälde efter att ha varit hos veterinären då allt kändes så bra men valde att hoppa en lägre klass än förra tävlingen då jag inte riktigt kände mig redo för att gå in direkt i en 130cm klass efter att inte ha hoppat riktigt på några veckor. Jag fick till en fin runda inne på banan, Cree var förvånansvärt lugn för att inte ha tävlat på ett tag vilket var skönt då vi kunde jobba mer tillsammans. Det var en tidshoppning så jag valde att ta några snävare svängar och hålla ett högt grundtempo. Tyvärr föll en bom ut ur kombinationen. I efterhand skulle jag nog tagit en extra halvhalt innan men samtidigt ibland måste man våga chansa för att vinna. Det bästa var att det kändes lekande lätt och att Cree var med på mina signaler så nu är vi redo för tävling igen i helgen.

Johanna Lassnack och jag var i Ängelholm samtidigt så jag träffade henne vilket var jättekul. När vi har möten sitter vi på zoom så det var kul att ses i verkligheten. Jag har fortsatt jobba med tipsen jag fått av henne tidigare och vid denna tävlingen fick jag nytta av det när jag stod i gången påväg in till banan då jag kände nervositeten krypa på. Direkt började jag då tänka på min andning och gå igenom banan för att komma tillbaka till fokus. Läs gärna förra inlägget där jag skriver mer om vad jag och Johanna snackat om. Förövrigt tycker jag det börjar märkas att våren är på ingång vilket ger mig mycket energi i vardagen. Att äntligen kunna använda min tunnare jacka från NAF är ett tecken på det. Igår var det sol på tävlingen vilket var underbart, det blev några fina foton på framridningen.

Hoppas ni uppskattade inlägget!

Almida Ericsson

Hej allesammans!

Senaste veckorna har inte riktigt blivit som det varit tänkt. Vi skulle åkt till Irma för en och en halv vecka sedan men tyvärr blev underlaget i ridhuset fruset så att vi fick ställa in det. Vi skulle även åkt till Helsingborg i helgen och tävlat men Cree har fått problem med mugg på ena benet så vi fick stryka oss. Det är på bättringsvägen så vi får hoppas att det fortsätter gå åt rätt håll så att vi snart kan vara igång som vanligt. Under tiden Cree har varit skadad har vi myst mycket i stallgången och gått promenader. Jag gjorde en liten video häromdagen i stallet där ni ser lite av vår vardag. Jag har turen att ha mamma som hjälper mig mycket i stallet vilket jag är väldigt tacksam för. I videon ser ni även några av mina favoritprodukter från NAF som jag använder dagligen. NAF silky D-tangler som är ett balsamspray som ger glans och hjälper till att lösa upp tovor. NAF farrier solution är en annan favorit som stödjer hovarna på många sätt. Jag visar även upp tillskotten Cree går på vilket är Magic, Gastri Aid, M power och Vitamin & mineral bas. Som ni ser i videon är hon väldigt glansig och fin i kroppen vilket M power hjälper till med. Hennes mage har blivit stabilare mycket tack vare Gastri Aid. Magic är jag extra tacksam för denna årstiden när hon har mycket energi och har lättare för att tappa koncentrationen. Genom vitamin & mineral bas kompletterar vi de vitaminer och mineraler som hon inte får i sig genom kraftfodret. En perfekt kombination för Cree´s välmående just nu.

Idag hade jag mitt andra möte med Johanna Lassnack. Vi följde upp det vi pratade om förra gången och kom fram till att både ridning och hantering har blivit mycket bättre i vinter. Det är småsaker som att gå från ridhuset till stallet, som Cree har tyckt varit väldigt stressigt men som blivit mycket bättre de senaste månaderna. Vi pratade om hur viktigt de är att reflektera över hur även sådana här, egentligen småsaker förbättras. Det är inte bara på tävlingsbanan allt ska kännas bra. Vi pratade även om hur jag ska hantera "dåliga" dagar, när Cree är spänd och jag känner att jag inte når fram till henne. När jag får röda tankar (dåliga tankar) ska jag för de första bli medveten om det, för att sedan kunna tackla dem. Genom att måla upp bilder i huvudet hur jag ska tackla problemen kan jag sedan ligga steget före så att det är jag som har kontrollen. Vi pratade även om att jag ska dela upp ridpasset i flera boxar och ha klart för mig innan jag går in i en box vad jag vill uppnå i just den boxen. När jag är klar med en box kan jag gå vidare till nästa och blicka vidare så att jag inte fastnar allt för mycket i hur de kändes i boxen innan. Om jag till exempel inte är nöjd med travjobbet så ska jag gå in i en ny box till galoppen och vara neutral i min känsla. På så sätt fastnar jag inte i negativa känslor.

Vi utvärderade även hur nervositeten har känts på de senaste tävlingarna och kom fram till att listan där jag planerar tävlingsdagen hjälper mig att koppla bort min nervositet så att jag istället tänker på min uppgift. Även om jag inte aktivt kollar på listan under dagen har jag den tillgänglig om jag skulle bli osäker på något. Jag fick även beröm över att jag blivit mycket bättre på att inte sträva efter en specifik känsla utan istället istället hur jag ska jobba för att komma fram till den känslan. Till exempel förra starterna försökte jag tänka på att hålla en bra galopp genom hela banan och det gjorde att jag fick till ett bra flyt vilket i sin tur ledde till att jag kom närmare den känslan jag strävar efter att få. Vi pratade även om att jag ska tillåta mig själv att varken nervositeten eller känslan kommer vara på topp i början av säsongen. När jag är mer i det kommer allt komma mer naturligt och då påminna mig om att det är okej att det inte känns så nu i början av säsongen. I slutändan pratade vi om andningsövningen jag jobbar med. Jag ska andas ända ner i sadeln och utandningen ska vara längre än inandningen då det är vid utandningen stressen i kroppen minskar. Johanna sa en bra metafor, en boja i havet där Cree är det gungande vattnet och jag är bojan som ska hålla balansen. Den förklarade bra att jag behöver vara den stabila när hon är spänd.

Det var en liten sammanfattning av vad vi snackade om denna gången. Det är kul att känna att jag redan känner sådan stor skillnad från första mötet och hoppas kunna utvecklas ännu mer till nästa möte. Innan dess ska vi förhoppningsvis hunnit med fler tävlingar och träningar så att jag hinner använda mig av tipsen jag fått. Hoppas ni uppskattade inlägget!

Almida Ericsson

Hejsan!

I helgen var jag och Cree iväg på vår första tävling för året i Åstorp där vi hoppade två klasser. På framhoppningen till första klassen lyckades hon tappa en sko men som tur va fick vi tag på en hovslagare på plats som kunde sätta på den igen, vilket var väldigt tacksamt. Vi hade en lyckad tävlingsdag där vi fick med oss en felfri runda i 130cm. Det kändes jättebra att starta året på bästa sätt men framförallt känna att all träning i vinter gett resultat. Jag kände att jag fick till min ridning genom att våga galoppera i svängarna för att få framåtlägen till hinderna. Cree var med mig på mina signaler och hoppade väl. Jag kände av mer nervositet denna tävlingen än förra vilket jag tror beror på att det var ett tag sedan sist jag tävlade. Jag tycker det är lättare att hantera nervositeten när jag är mer i mitten av tävlingssäsongen då man är mer i det. Det jag gjorde för att det skulle bli bättre var att försöka jobba med nervositeten istället för mot den, vilket Johanna Lassnack lärt mig. Jag tänker att nervositeten är som en person som sitter på min axel, så när den väljer att komma så berättar jag för den vad det är vi ska göra och hur vi ska göra det. Det gör att jag får kontroll på situationen och över nervositeten vilket lugnar mina tankar.

Nu under vintern har jag fokuserat mycket på markarbetet med Cree. Vi har övat mycket bommar och småhinder för att få till detaljer, exempelvis att hon ska gå runt innerskänkeln i hörnen och inte snedda som hon gärna gör, särskilt i höger varv. Denna träningen har lett till att hon blivit mycket starkare i sidorna vilket i sin tur har lett till att högerbytena blivit mycket bättre. Detta har tidigare varit en av hennes svagheter då de blivit mycket korsgalopp. Detta händer inte alls lika ofta längre vilket underlättar mycket för att hitta rytmen och se avstånd. Det jag vill komma fram till är hur stor del markarbetet har för att få till detaljer som jag tycker behövs för att klara av klurigheterna som kommer när hinderna blir större och banorna mer tekniska. Jag och Cree har under denna månaden som det varit tävlingsvila gjort tre träningar med markarbete (bommar) och endast en träning där vi hoppat mer bana, ändå kunde vi igår gå in och hoppa en felfri 130cm. Oftast är det inte höjden på hinderna man behöver träna på utan detaljerna för att kunna ta sig fram till hinderna på bästa sätt. När man klarar det spelar det egentligen ingen roll om hindret är 90cm eller 130cm. Jag vill även tillägga att jag och Cree har hur mycket som helst kvar att jobba på och det är lång väg kvar fram till perfektion. Jag är väldigt glad för min tränare Maja Bogren som hjälper mig framåt i utvecklingen och ser vad det är jag och Cree behöver jobba på. I dagsläget jobbar vi på min position, jag ska våga sträcka på mig och få bättre kontroll på min överkropp för att kunna vara så stilla som möjligt. Med Cree så är det som tidigare sagt att få henne mer med mig i hörnen där hon ska gå runt min skänkel och inte mot den. Jag tycker att det är kul att ha något att jobba med, särskilt nu när motivationen är låg under vinterhalvåret med kylan och mörkret.

I helgen är planen att åka ner och träna för Irma igen vilket jag ser fram emot jättemycket. Jag hoppas hon ska se en utveckling på oss som ekipage sedan sist och att vi ska fortsätta jobba med det vi jobbat på tidigare. Nu har jag använt GastrAid från NAF i några veckor och har bara positivt att säga. Hennes avföring är bättre i konsistensen, även när vi är ute och åker håller den sig bra vilket jag inte upplevt innan. Då hon är en lättstressad häst känns det väldigt bra att kunna hjälpa henne att få en lugn mage genom GastriAid.

Jag hoppas ni uppskattade inlägget!

Almida Ericsson.

Hejsan!

Nu är det slut på julfirandet och vi börjar istället blicka fram emot nästa år. I detta inlägget hade jag tänkt göra en sammanfattning av året som gått.

Tävlingsåret startade redan i början av januari där vi fortsatte bli stabila på 120cm nivå. I mars bestämde vi oss för att vi ville kvala in till Falsterbo, Krafft the Tour of Amateurs. Detta gjorde att vi behövde samla placeringar i 120/125cm klasser för att samla poäng. Hela våren handlade egentligen om detta vilket skapade en rätt stor press för min del. Det blev en stress att varje runda behöva rida felfritt och snabbt för att få poäng vilket även påverkade min ridning. Om jag kollar tillbaka på denna tiden hade jag haft stor användning av Johanna Lassnack, speciellt när jag nu fått uppleva hur mycket hon kan hjälpa mig med mina tankar. Som tur var lyckades vi samla många placeringar vilket var bra för mitt självförtroende. I april debuterade vi även 130cm. Vi hoppade inte fler 130cm i våras även om vi kände oss mogna på den höjden då vi satsade på kvalklasserna istället.

I slutet av juni fick vi reda på att vi gått vidare till Falsterbo efter en lyckad vår. Det var en stor lättnad att ha uppnått det målet man jobbat hårt för hela våren. Det var även i juni jag skickade in min ansökningsvideo till NAF träningsakademin. Jag kom ihåg att det var sista anmälningsdagen, både jag och mamma hade pratat om att skicka in ansökan men det hade inte blivit av. Jag tyckte det var värt ett försök så vi bestämde oss för att spela in en kort video. Jag är så glad att jag gjorde det för det har gett mig så mycket mer än vad jag kunnat drömma om. I juli var det dags för Falsterbo. Det var så häftigt att komma dit och få uppleva allt vad det innebär. Cree är bara 7 år och yngst i startfältet så vi kom dit för att samla erfarenhet och känna på hur det är att rida på större arenor. Hon är en väldigt känslig häst så det var mycket nya intryck för henne. Allt från att gå från stallarna till banorna, till att kunna rida fram vid utställningstälten, till att komma in till den mäktiga tävlingsarenan. Mycket nytt för oss båda men det har gett oss jättemycket för framtiden. Vi gjorde två bra rundor och jag är extra stolt över andra dagen där vi fick till en jättefin, mer avslappnad runda. Falsterbo var helt klart höjdpunkten detta året. Det var även denna veckan det blev officiellt att jag kommit med i träningsakademin, så jag fick träffa hela NAF teamet för första gången, världens bästa gäng!

Efter Falsterbo fick Cree en tre veckors välförtjänt vila. Sensommaren var spännande. Jag hade min första träningen för Irma, jag började blogga och Cree började gå på tillskotten jag och Sofia från NAF valt ut för att passa henne. Hösten har bestått av att bli stabilare på 130cm nivå vilket jag tycker vi blivit. Vi har kvalat till 135/140cm men där känner jag själv att jag inte riktigt är än, även om jag vet att det inte är några problem för Cree. Senaste tiden tycker jag även jag utvecklat min ridning i markarbetet och Cree har blivit väldigt fin att rida till vardags så jag hoppas till nästa år vi kan ta med oss det in i hoppningen.

2023 lär bli ett spännande år med nya mål och utmaningar. Mitt mål till nästa år är att bli en bättre ryttare så att vi förhoppningsvis kan etablera oss i större klasser. Jag vill tacka NAF extra mycket för detta året och möjligheterna som getts tack vare dem. Nu har vi ett spännande år framför oss. Gott nytt år på er!

Almida Ericsson