Grisbesök och stucken gris!

Hello!

Idag har jag, Izabella, haft föreläsningar halva dagen och sedan varit i en grisbesättning. När man läser till veterinär så blir man mer eller mindre veterinär för alla djur men utbildningen fokuserar på hund, katt, häst, nöt, gris och får. I 5-an så får man välja inriktning under ett block på 10 v. Då kan man välja smådjur, häst eller produktionsdjur. Det finns ett bestämt antal platser på alla så det är inte säkert att man får det block man väljer i första hand. Som det verkar just nu är produktionsblocket minst populärt. Det står dock inte på din legitiomation vilket block du gått utan man kan se det som en extra tillvalskurs med fördjupad kunskap inom området.

De första jobbet man får brukar vara på distrikt och då krävs det att man har koll på produktionsdjuren. Jag kunde verkligen inget om dessa djur innan jag började utbildningen men de fascinerar mig mer och mer hela tiden och är faktiskt ganska roliga.

Idag fick vi träna på att lyfta smågrisar på rätt sätt, injecera dem med koksalt (eftersom vi tränade) både i muskel och under huden. Gris sticker man bakom örat till skillnad från våra sällskapsdjur som man oftast sticker i halsen (häst) eller benen (hund och katt). Detta eftersom det alltid finns en risk för abscessbildning (varböld) och det vore inte så kul o få den i julskinkan fick jag förklarat för mig idag. Sen har grisar så sjukt mkt fett på kroppen eftersom de växer i multirapidfart pga den höga produktionshastigheten.

Vi fick även träna på att tempa, lyfta lite större grisar samt sätta på en trynbrems för att fixera grisarna. Nu kankse ni tänker att detta är taskigt mot grisen, men kom ihåg att det som gör grisen lugn ofta är det bästa för djuret. Grisarna skriker som "stuckna grisar" (nu vet jag verkligen vad det uttrycket innebär) både när man sticker dem och när man sätter på bremsen, men när man väl fixerat dem står de stilla och man kan utföra diverse undersökningar lättare samt ta blodprover om det behövs.

Eftersom jag jobbat inom hästsjukvården där man ibland använder nosbrems så vet jag att man måste vara snabb och dra åt, men jag var inte förberedd på det enorma skriket. Vi hade öronproppar på oss och ändå trodde jag att jag skulle bli döv efter dagens övning. I början tyckte jag det kändes jobbigt att höra dem skrika men efter ettag märktes det att skriket berodde mycket på att man tog i dem överhuvudtaget, och när man släppte bremsen så kom samma gris fram igen efter 10 s och verkade inte alls skygg eller skrämd av oss studenter. För er som inte vet så aktiverar en korrekt anlagt brems nervus vagus som slår på det para-sympatiska nervsystemet och sänker djurets hjärtfrekvens och lugnar den. Det är alltså inte bara "smärtan" som många tror, som gör att djuret står still.

Mycket nyttigt med dagens grisbesök, och jag vill tacka skolan för att de verkligen satsar mycket på att vi får praktisk träning, något som många tidigare efterlyst mer av. Jag undrar dock när grisarna ska få lika mycket strö att böka i som våra hästar. Ett cementgolv med ett knappt 1 cm halm verkar inge vidare.

Frågade föresten en av hästlärarna om lameness-locator (som jag tidigare skrev om) kan komma att ersätta nån av de undersökningar som man idag gör på häst (ex. böjprov). Nej, inte ersätta sa hon, men förhoppningsvis komplettera eftersom den mäter objektivt. Om nån vecka har vi föreläsningar om hältdiagnostik, då ska jag skriva mer om böjprov eftersom en läsare efterlyst det.

Ha en bra kväll o sov lika gott som de små kultingarna gjorde idag efter att suggan matat dem.

/B