Grisigt

Godkväll!

Egentligen har jag inte tid att blogga. Jag borde plugga till min gris-tenta, men jag kände att det ändå var på sin plats att skriva några rader om gris-kursen som jag nu gått i snart 2 veckor. Inlägget om häst rygg-kursen får vänta tills efter min tenta på fredag, men då kommer det massa trevlig info om ryggar o ryggproblem:)

Puh..jag vet inte riktigt vart jag ska börja vad gäller grisarna. Det jag kan säga är att jag känner mig uppgiven. Uppgiven efter snart två veckors kurs där jag varje dag lärt mig om hur olika grissjukdomar behandlas med en sak, nämlingen med antibiotika. Vi har tidigare skrivit en hel del om antibiotikaresistens i bloggen. Vi drillas från dag ett på veterinärprogrammet att tänka på framtiden. Tänka på att den antibiotikan vi har idag, kanske inte fungerar om några år. Vi får inte skriva ut recept till sällskapsdjur hur som helst, utan att vara noga med provtagning. Och vi ska spara de allra allra viktigaste preparaten till människorna.

Vi blir drillade i undersökningsteknik, att se hur ett djur mår, att sätta in adekvat behandling, samt att alltid se till djurens välbefinnande. Jag är ledsen, men tyvärr tappade ni mig här eftersom dessa regler inte alls verkar gälla grisar. Under kursen har det fungerat så att vi besökt olika besättningar och tränat på att vara besättningsveterinärer.

Vi har jobbat i grupp och gått igenom grisboxar för att försöka hitta sjuka grisar. De grisar som varit sjuka har vi behandlat. Behandlingen vi gjort på slaktsvinen har bestått av 3 val:

1. Antibiotika (detta sprutar vi på alla djur som har feber, hosta, diarée eller grövre hälta eller svullnad) Vi tar ej reda på exakt vilken sjukdom det är. Det gör vi bara om många grisar får samma symptom. Med många menar jag ca 10 % av en besättning, eller om något sprider sig snabbt. Det vi gör kallas för symtombehandling. Sådant har vi lärt oss under hela utbildningen att inte göra, men det gör vi på dessa djur eftersom det inte finns några pengar till individuell diagnostik.

2. Selevitan (selen och vitamin E) till djur som ser lite allmänt dåliga ut men som vi inte riktigt vet vad som är fel.

3. Avlivning

Jag menar inte att vi ska behandla varje gris till vilket pris som helst, men jag är återigen chockad över hur vi skiljer på djur och djur. Jag gjorde misstaget att ställa en riktigt dum och korkad fråga till en griskötare förra veckan. Han stod och pratade om grisproduktionen och hur han skötte stallet och rutinerna. Helt plötsligt så slank några icke väl valda ord ur min mun. Jag glömde för en sekund att vi handskades med produktionsdjur och frågade: "Blir det aldrig så att du får en favoritgris?" Han tittade på mig som att jag var efterbliven, gjorde en konstig min och sa "Ehh, nej, detta är produktionsdjur. Frugan har häst o vi har hund hemma. Jag håller inte på o daltar med grisarna". Oh vad jag skämdes över att jag frågat detta. Men samtidigt fick jag ett rakt svar taget ur verkligheten.

Ni kanske tycker att jag låter allmänt bitter, och det är jag, men det beror främst på att djurhållningen skiljer sig så extremt mycket mellan våra sällskapsdjur och våra produktionsdjur. Detta är inte böndernas fel. Bönderna gör vad de kan, men de har inte råd med annat. Idag föreslog vår lärare t.ex. att grisarna borde få halm 2 ggr per dag istället för en. Bonden berättade direkt att han redan räknat på det. Det skulle totalt kosta honom 15 kr mer per gris, vilket resulterade i ca 130 000 kr om året i extra utgift för hans besättning. Pengar som han inte får tillbaka någonstans. Speciellt inte så länge som konsumenterna köper dumpad dansk billigare fläskfilé. Bonden förklarade att enda sättet att öka djurvälfärden är om vi konsumenter börjar betala mer för köttet och vi kan minska på antalet mellanhänder.

I Sverige och säkert i många andra länder, så råder en stor okunskap i samhället om hur våra produktionsdjur har det, och vad vi har för regler. Visste ni till exempel att många danska grisar föder sina kultingar i fixerade bås så som bilden visar? Anledning att köpa svenskt eller vad säger ni?? Det är mycket vi inte vet..vi bara köper....

Många utländska grisar sitter fast i en sån här ställning inför grisning i flera dagar för att de inte ska riskera att ligga ihjäl sina kultingar...Vissa svenska grisar gör det i undantagsfall om de beter sig oroligt inför grisningen. Våra hästar bor på Grand Hotel med room service i jämförelse. Eller!?!? Detta är inte en bild för att provocera er. Detta är en bild tagen ur verkligenheten. Såhär är det, varje dag på många ställen.

Det jag ofta får höra när jag berättar för folk om produktion eller om slakt så säger de "men sluta prata, jag vill inte veta". Borde man inte kunna stå för vad man gör och vad man äter? Jag är inte vegetarian, men jag väljer mitt kött för att försöka främja den produktion som jag tycker gör ett lite bättre jobb för djuren. Ingen är perfekt, men hur vore det om vi slutade blunda o försökte engagera oss? Jag tror att många faktiskt skulle kunna tänka sig att betala mer om de visste vilka skillnaderna var, men de får de aldrig veta, eftersom de inte vill höra.......

Jag vill ofta göra så mycket. O jag blir ofta frustrerad när jag märker hur lite jag egentligen kan göra. Ibland önskar jag att jag kunde klona mig själv. Djurskydd är en sak som jag skulle vilja jobba med och som jag alltid kommer brinna starkt för. Ikväll ringde jag till min syster som bor i Stockholm och jobbar på Moderaterna. Jag berättade för henne om svensk och utländsk grisproduktion i typ 1 h i telefonen och efter det så bestämde vi att jag förhoppningsvis ska få komma och prata inför Moderata Ungdomsförbundet om just produktionen. Detta eftersom jag upplever att väldigt få människor vet om vad som händer med djuren när stora ekonomiska beslut fattas långt ifrån våra gårdar. Vi får väl se om jag får komma dit o prata, I let you know isåfall:) O även om man inte bryr sig om djur, så borde man bry sig om hur mycket antibiotika som används eftersom vi människor kommer att få ta smällen i framtiden.

Så med andra ord så känner jag inget hopp inför ett yrke som grisveterinär. Inte för att jag inte gillar djuren, utan för att hela systemet är så oerhört trögt och man har inget intresse av en gris på individnivå.

De var det, bittra ord från mig en tisdagskväll men så är det ibland. Kram på er bästa Hippson-läsare!/Izabella